Riksrevisionen är senaste exemplet på hur makthavare i offentlig förvaltning använder sina höga positioner för att sko sig själva och de sina. Korruptionen är omfattande. Återinförd tuff lagstiftning om tjänstefel är en lösning.

I Sverige brukar man förfasa sig över korruptionen i omvärlden där den är vardag och tränger in överallt. Men med avslöjandet om Riksrevisionen kan inte Sverige anses vara så mycket bättre.

Dagens Nyheters avslöjande om att denna myndighet lagt ner revisorers utredningar för att de granskade ska slippa kritik och att man givit sina egna vänner högavlönade tjänster är ett brutalt uppvaknande för många i det offentliga Sverige.

Det är särskilt allvarligt eftersom Riksrevisionen ska å svenska folkets och riksdagens vägnar granska makthavare och avslöja just korruption, ineffektivitet och andra brister i statliga myndigheters hantering av skattemedel. Nu visar det sig att den värsta korruptionen finns hos dem som ska granska.

DN har visat hur riksrevisor Ulf Bengtsson lagt sig i en granskning av projekt inom Finansdepartementet, där han själv varit verksam. En av Riksrevisionens högre chefer har via sms lovat att hjälpa Skånes landshövding under en pågående granskning.

Riksrevisor Susanne Ackum har anställt vänner på myndigheten genom att gå runt den normala anställningsprocessen och sedan givit dem mycket höga löner.

Detta är ett agerande som kvalificerar för epitetet ”bananrepublik”.

När Riksrevisionen skapades lades myndigheten under riksdagen, folkets valda representanter, och inte som föregångaren under regeringen. Detta skulle garantera att Riksrevisionen stod friare från regeringen och de myndigheter man skulle granska.

Men hur noga rutorna i ett organisationsschema än övervägs, hjälper det inte om de enskilda personerna som blir chefer är genomkorrumperade eller saknar moralisk kompass.

Sveriges gamla ämbetsmannatradition med hederlighet och oväld som självklara rättesnören har avvecklats i samma takt som enskilda statstjänstemän inte längre riskerar åtal för tjänstefel.

I grundlagen från 1809 infördes Justitieombudsmannen, JO, som under 1800-talet agerade åklagare och fick i snitt ett 20-tal statstjänstemän fällda i domstol för tjänstefel. Straffet var upp till en årslön i böter, avsked eller fängelse.

JO var en statlig innovation som fått internationell spridning. Ett av få svenska ord som gäller globalt är ”ombudsman”.

Men i Sverige har JO sedan 1970-talet gjorts tandlös med en svag lag om tjänstefel.

Flera riksdagsledamöter (SD, M, L) har motionerat om att återinföra en potent lag om tjänstefel. När det gäller enskilda befattningshavare utan moraliska skrupler finns bara ett sätt att få bukt med missbruk, och det är att straffa dem personligen.

Att återskapa den miljö i offentlig förvaltning som gav Sverige ämbetsmannatraditionen vore ett viktigt steg att stärka de svenska värderingar som nu allt fler talar om.

Se mer: Dagens Nyheter granskar Riksrevisionen.