Rapporterna om sexuella övergrepp på Bråvallafestivalen är häpnadsväckande. Våldtäkter ska ha fullbordats mitt i den flertusenhövdade publiken. Hur är det möjligt?
På festivalens första kväll i torsdags ska enligt medieuppgifter en 20-årig kvinna i kjol blivit våldtagen bakifrån mitt i folkhavet av tusentals kvinnor och män. Sedan ska hon ha sprungit därifrån utan att ha sett gärningsmannen.
Det är synnerligen viktigt att polisen gör allt för att säkra bevis för att händelsen har ägt rum. Och om berättelsen kan styrkas, måste polisen få fatt på förrövaren.
På fredagskvällen rapporterades ytterligare en våldtäkt från Bråvalla, denna gång i samband med toalettbesök, skriver Expressen.
Till etermedier svarar unga kvinnor som får frågan hur det kan hända, att tjejen kanske inte vågade säga ifrån. Och att de som i närheten sett våldtäkten utföras inte vågat gripa in.
Jag måste erkänna att jag har svårt att tro på dessa uppgifter. Tyvärr är det inte helt ovanligt med falsk tillvitelse när det gäller sexuella övergrepp. Kvinnor som ångrar sig eller vill hämnas på män anmäler dem för övergrepp. Flera fall där män dömts till långa fängelsestraff har upphävts i Högsta domstolen efter att det blivit klarlagt att domarna byggt på rena lögner.
Det betyder naturligtvis inte att det är så med de aktuella fallen på Bråvalla, men för rättsstaten är det ytterst centralt att bevis dokumenteras på att händelserna ägt rum och om så skett att gärningsmännen grips och lagförs.
Om det är sant att okända män kan våldta kvinnor medan man är omgiven av en stor mängd människor som inte ingriper, är läget ännu allvarligare. Då har den svenska samhällsmoralen fullständigt kollapsat i de åldersgrupper som besöker en musikfestival som denna.
Ett samhälle där medborgare inte ingriper eller inte ens slå larm när man ser ett pågående övergrepp mot annan person har slutat vara civiliserat. Då är normerna fullständigt upplösta och ersatta med en egocentrisk hedonism där var och en anser sig kunna göra vad man vill, respektive inte har något medborgaransvar att hjälpa andra i nöd.
Är det så illa i yngre åldersgrupper i vårt land?
Om detta behöver en djupare diskussion och kartläggning ske. Att det finns komponenter till att en sådan utveckling kan noteras. Den allt radikalare feminismen utmålar män som fiender. Bakom konstens täckmantel florerar feministiskt hat och önskan om att få döda alla män (för fallstudie se artikel om Svenska Akademins nya ledamot). Här tar ett psykologisk tankemönster form som kan skapa osunda relationer mellan kvinnor och män.
På den rakt motsatta ideologiska skalan finns muslimska seder och normer som ser kvinnor som ägodelar, som underlägsna och utan rättigheter. Kvinnor som agerar fritt och självständigt ses som lössläppta och lovliga byten för män.
Dessa båda ideologiska strömningar sprids parallellt i olika grupperingar, samtidigt som majoritetssamhället inte står upp för svenska värderingar och normer. Det vore ju rasism att kräva att de som har annan bakgrund än svensk ska behöva följa svensk lag i Sverige. Att angripa radikalfeminismen gör bara den som är beredd att stämplas som manschauvinistiskt svin inför hela offentligheten och därtill bli effektivt utfryst från alla sammanhang.
Därför finns det just nu, när de behövs som bäst, inga auktoriteter och inget ledarskap som står upp för sunda relationer mellan män och kvinnor, för svenska normer om hur vi visar varandra respekt. I detta land är vi alla lika mycket värda, och vi hedrar detta förhållande genom att som ansvarfulla medborgare ingripa eller slå larm när någon utsätts för övergrepp.
Dick Erixon
2016-07-02