Våldtäkterna är skrämmande många. Men bryr sig feministerna? Problemen förringas när gärningsmännens bakgrund finns i Mellanöstern. Men vi behöver analysera islams relation till sex och vad det innebär för Sverige, skriver Tomas Brandberg.
Sommartider är våldtäktstider, bara under de senaste dagarna har ett antal misstänkta fall uppmärksammats. Sexualbrottslighet är ännu ett tema som ska behandlas med varsamhet och jag vill till att börja med ta avstånd från alla former av kollektivt skuldbeläggande. Alla individer betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisas. Icke desto mindre måste man kunna tala om problematiken, det handlar ju om flickors och unga kvinnors rätt till trygghet och integritet, alltså inget man rycker på axlarna åt.
Nu är vi inte översköljda av tillförlitlig statistisk, tvärtom förefaller vissa media och myndigheter vilja tona ned kopplingen mellan migration och sexualbrottslighet, men folk fattar ändå. Essensen av nyhetsrapporteringen den senaste tiden är att vi kan förknippa en oproportionerligt hög andel av utomhusvåldtäkter och sexuella ofredanden med ett överskott av unga män från arabvärlden och Afghanistan, som varken har partner eller meningsfull sysselsättning.
Att det rör sig om ensamma, rotlösa, unga män räcker kanske ganska långt som förklaring, så varför skulle de bjudas hit i tiotusental? Konsekvenserna var förutsägbara. Men frågor som har med sex att göra har dessutom ovanligt stor laddning i de unga männens hemländer. Den algeriske journalisten och författaren Kamel Daoud har tagit steget att våga lyfta fram arabvärldens ”sexuella misär”.
Analysen i sig är inte så komplicerad. Unga arabiska män kan enligt den egna kulturens normer inte ha sex före äktenskapet och kvinnorna bevakas noga, tillfälliga sexuella förbindelser accepteras inte. Är mannen fattig och arbetslös kan vägen till äktenskap dessutom vara stängd.
Då hägrar två utvägar. Den ena är jihadism i någon av de väpnade konflikter som finns till hands. För jihadister kan sex bli tillgängligt antingen i jordelivet eller efter martyrdöden. Den andra vägen är migration till Europa, som hägrar som en sorts paradis, inte bara materiellt utan även sexuellt. Jag tycker inte att det är varken rasistiskt eller fördomsfullt att konstatera att förväntningarna på Europa kan vara väldigt höga för ensamkommande manliga migranter. Vissa klarar av att hantera besvikelsen, andra inte.
En tredje utväg, beroende på social situation, är incest inom familjen. Det är inget som sociologerna forskar om i nämnvärd utsträckning, men i Tyskland diskuterade jag saken med en palestinsk-tysk socialarbetare. Kombinera påtvingad sexuell avhållsamhet, stora tabun kring sex, en skam- och tystnadskultur och dessutom trångboddhet som tvingar unga flickor att sammanleva med sina manliga släktingar. Vi skuldbelägger ingen oskyldig individ här, men håll med om att detta rimligen utgör en grogrund för incest.
Exakt denna situation råder numera på många håll även i Sverige och myndigheterna har varken mod, kompetens eller resurser att utreda eventuella missförhållanden. Fundera en stund på vad detta innebär i verkligheten.
Det finns fler aspekter på temat Mellanöstern och sex. Jag tycker att det är en i grunden osund tanke att unga flickor måste skyla sig för att inte väcka männens begär. Mycket har sagts om islams kvinnosyn, men jag tycker att islams syn på mannen på sätt och vis är mer olustig.
I princip anser jag att den här debatten bör föras inom den kultur den berör, men frågor som dessa tränger sig alltså på även i Sverige. Det är ju helt oacceptabelt att unga kvinnor inte kan känna sig trygga och jag noterar att feminister som håller hög profil i andra sammanhang är påfallande tillbakadragna. Bryr de sig inte? Vi har sett att problemen förnekas, förringas och relativiseras och när inte det går längre har man till och med framhållit förmildrande omständigheter kopplat till gärningsmännens bakgrund.
Ja vi förstår alla konflikten mellan att å ena sidan värna en utsatt minoritet från obehagliga frågeställningar och samtidigt bry sig om unga kvinnors trygghet. Vad det nu beror på valde svenska vänsterfeminister och liberala feminister fel.
Jag anser att unga kvinnors trygghet väger tyngre än det obehag som på sina håll tydligen uppstår när dessa frågor lyfts till diskussion. En balanserad debatt ska föras i sansad ton, men inte sopas under mattan.
Tomas Brandberg