Högskolan i Jönköping har bytt namn och kallar sig numera Jönköping University, även på svenska. Sedan tidigare anser många aktörer i samhällsdebatten att det inte finns någon svensk kultur. Är detta nästa steg i att avveckla svensk identitet?

Men nu har ”universityt in Jonkoping” blivit JO-anmäld för brott mot språklagen som slår fast att svenska språket har en särställning som huvudspråk i landet. Det är Språkrådet som anser att beslutet att slopa svenska namnet på högskolan innebär att man sviker sitt ansvar för svenska språket och signalerar det att engelska är ett viktigare, och kanske till och med bättre, språk än svenska.

I debattartikel i Svenska Dagbladet skriver man:

I Sverige har vi sedan 2009 en språklag (SFS 2009:600) som ger svenska språket en särställning som huvudspråk i Sverige, och som anger att det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan ”används och utvecklas”. En förutsättning för att svenskan ska kunna utvecklas är naturligtvis att den används. I språklagsutredningen pekas den högre utbildningen i Sverige ut som en sektor där engelska används i stor utsträckning och där vi alltså måste ta stort ansvar för att också svenska används.

Varje gång vi avstår från att använda svenska gör vi indirekt en markering av att svenska språket inte riktigt fungerar i det sammanhang som är aktuellt. Den här gången gäller det inte en vetenskaplig text, som ska läsas och diskuteras av internationella forskarkollegor, utan namnet på ett svenskt lärosäte, med uppdrag att bedriva undervisning och forskning i det svenska samhället. Vi menar att det finns starka skäl för Högskolan i Jönköping att använda sitt svenska namn i svenska sammanhang också i fortsättningen. (…)

Namnen på offentliga institutioner är viktiga symbolfrågor när det gäller språks status. För många svenskar är det säkert oproblematiskt rent funktionellt om Högskolan i Jönköping heter så eller något annat, men språk är något mera än en funktionell etikettering av tingen omkring oss.

Namngivning har symbolisk laddning, och vilka ord vi använder för att benämna människor och institutioner omkring oss har betydelse också för språkets ställning

Att engelska och andra språk är naturlig del av högre utbildning råder det ingen tvekan om. Det är en omöjlighet att ge ut all litteratur på svenska. Men Språkrådet fokuserar på egennamnet på myndigheter och institutioner som skattefinansieras. Det är något annat att börja tala om sitt eget namn i andra språkliga uttal än att läsa böcker på flera språk.

Namnbytet kan vara ett konkret exempel på att den svenska identiteten är osäker och svag i det svenska samhället. Istället för att skämmas över sitt ursprung kanske akademiker i Jönköping borde vara stolta över sin särart i den globala världen.