Tankeväckande om relationer mellan olika etniska grupper, något som är aktuellt också i Sverige då en mångfald av nationaliteter förväntas leva i samma land. Simon O Pettersson recenserar.
Situationen i Sydafrika är komplex, olika intressen står emot varandra. I Sverige har man, kanske av i sig behjärtansvärda skäl, velat se den ena sidan av saken. Sydafrikakännaren Mats Röyter har i skönlitterär form närmat sig frågan i sin debutroman In i Karoo och bortom (Recito förlag 2014). Även om det ur litterärt perspektiv är möjligt med några invändningar är det en gripande och viktig bok som nyanserar en svår fråga.
Mats Röyter är till yrket civilingenjör, men har besökt Sydafrika regelbundet mellan 1984-2003. Han har utvecklat en djup kännedom om den sydafrikanska kulturen, särskilt den vita boerkulturen. Han försöker i denna sin debutroman omsätta sina kunskaper till en skönlitterär skildring av Sydafrika, skildrat genom en enskild mans öde. Det märks att han har starka känslor för landet, för de som bor där, men också för det landskapet som är utförligt skildrat.
Det skönlitterära greppet tycker jag är väl valt. Det ger möjlighet att ge uttryck för flera olika perspektiv utan att riktigt sätta ned foten, något som kan befrämja en debatt i en komplex fråga. Detta säger jag utan att alls vara en anhängare av en dokumentär syn på litteratur. Jag ser konsten som en autonom kategori som inte kan reduceras till att förmedla fakta, utan den skall förmedla en estetisk upplevelse som går utöver det rent dokumentära. Den kan däremot tjäna till att ställa frågor, uttrycka känslor och ge perspektiv. Detta steg tillbaka kan behövas i en fråga som Syfafrika, där debatten i Sverige utvecklats till en total ensidighet och närsynthet.
I romanen får vi följa boern Pieter som fått sparken från sitt arbete på grund av sin hudfärg. Han bryter upp från sin familj och reser runt för att orientera sig i det nya Sydafrika. Det blir ett möte med landets brokiga befolkning, som omfattar mycket mer än de mest kända grupperna, t.ex. spelar en indisk kvinna en viktig roll i berättelsen. Men lika stor roll som befolkningen och deras seder spelar naturen. Det finns många uppfriskande och fina skildringar av sydafrikanskt natur- och djurliv.
I bakgrunden finns dock hela tiden den politiska situationen. Den manifesterar sig i diskriminering av det slag som huvudpersonen har råkat ut för, utbredd kriminalitet och, kanske värst av allt, ständiga våldtäkter. Huvudpoängen som författaren har med boken är utan tvivel att belysa dessa saker; det skriver han också själv i ett efterord. Det är utan tvivel angeläget i Sverige, där det har varit tabu att t.o.m. diskutera ANC:s tidiga historia som en militant terroristgrupp. På samma sätt läser man sällan någon svensk kritik mot den lagstiftade, och i ett internationellt perspektiv närmast unikt omfattande, diskrimineringen av vita.
Trots att det finns ett uppenbart syfte med boken, tycker jag inte det stör den litterära upplevelsen. Det är ingen upphettad agitatorisk tendensroman, utan en stillsam, nyanserad roman, där en mångfald synpunkter framkommer. Den är också en välstrukturerad sammanhållen roman, som visar en förtrogenhet med det litterära hantverket, om också att den inte försöker utveckla genren på något sätt.
Vad som kan störa mig litet är stilen. Den är skriven i en väldigt knapp reducerad stil, där kommatecken i stort sett undviks. Man kan tänka att det är en lätt stil, men kanske är det den svåraste av alla – på en Hemingway går det ett oräkneligt antal misslyckade författare. Jag tror en mer konventionell satsbyggnad hade blivit bättre, t.ex. förstår jag inte poängen med alla fristående bisatser. Stilen blir dock bättre efter hand och kanske har författaren lärt sig en del under skrivprocessen. Även om författaren samlat erfarenheter under lång tid är det trots allt en debutroman.
Med denna anmärkning rekommenderar jag boken till läsning, för den som vill få en mer nyanserad bild av Sydafrika. Man behöver inte hålla med om alla detaljer i den bild som ges eller om den kanske litet lekfullt föreslagna lösningen (en självständig boerstat på en ö), för att ha behållning av den. Den kan fungera som en tankeväckare, en problematisering av en svår fråga.
Att fundera över hur olika etniska grupper kan leva tillsammans har dessutom blivit särskilt aktuellt i en tid, då vi också i Sverige har en mångfald av nationaliteter som lever i samma land.
Simon O. Pettersson