Om britterna på torsdag (23 juni) röstar för att lämna Europeiska unionen kan det vara början på ett nytt kapitel för kontinentens historia. EU kan då visa sig bli en historisk parentes, så som så många tidigare överstatliga projekt i Europa varit.
För att uppnå fred och välstånd efter de blodiga världskrigen var det logiskt att starta ett EU-projektet med målsättningen att åstadkomma ett allt tätare samarbete. Frihandel och borttagna gränshinder har också skapat ökad samhörighet och högre tillväxt.
Men med tiden har unionen glidit över från att vara ett mellanstatligt samarbete till att börja likna en överstatlig politisk union. Då växlar man också skrud, från samarbete till överhetens diktat, mer lik de historiska mångnationella statsbildningarna i Europa. Tysk-romerska riket. Kejsardömet Österrike-Ungern. Sovjetunionen. Gemensamt för dem var att de alla upplöstes efter interna konflikter och en arrogant politisk ledning.
Känns det igen?
En färsk mätning från Pew Reseach Center visar att 42 procent av européerna vill återföra den politiska makt till medlemsländerna, medan bra 19 vill utöka Bryssels makt. 27 procent föredrar status quo.
Ett brittiskt beslut om utträde kan starta ett politiskt jordskred. I synnerhet om Brysselbyråkratin börjar agera arrogant mot britterna i förhandlingar om fortsatt frihandel efter utträde ur unionen.
EU:s popularitet har länge varit i dalande, och det började falla dramatiskt som en följd av den oförmåga man visade i samband med förra årets folkvandring in över EU:s yttre gränser.
Men ekonomin, då? Experterna uttalar sin oro och varnar för sämre ekonomi både för britterna och kvarvarande EU-länder. Det får mig att minnas prognoserna om hur illa det skulle gå för Sverige om vi inte gick med i eurozonen. Nästan alla ”experter” varnade inför folkomröstningen 2003. Allt skulle bli sämre om det blev nej. Åren därefter har i stort sett alla experter tvingats erkänna att svenska folket bättre än dem förstod konsekvenserna, och att det riktiga beslutet var att säga nej till euron.
Dessutom finns idag experter som konstaterar att ett brittiskt utträde inte skulle påverka ekonomin negativt. Den ansedda och ofta citerade tankesmedjan Open Europe kommer i rapporten What if? fram till att det inte spelar någon roll för tillväxten fram till år 2030 om Storbritannien stannar i eller lämnar EU. Det är andra faktorer som avgör ekonomins utveckling.
Det känns lite grand som det ligger något ödesbestämt i att EU kommer att gå samma öde till mötes som kejsardömet Österrike-Ungern och det Tysk-romerska riket. Europa är en geografiskt liten kontinent, men européernas nationella och kulturella särarter är rika och mångfacetterade. Det går inte tvinga dem samman ovanifrån.
EU-projektet behövdes för att skapa samhörighet efter blodiga krig. Men nu är freden mellan medlemsländerna fullständigt självklar. Då behövs ett lösare, mellanstatligt samarbete som ger länderna deras politisk suveränitet tillbaka.
Dick Erixon
2016-06-20