Riksdagen stiftar lagar som politikerna tror ska gälla. Men i allt större delar av landet gäller inte längre svensk lag. Polisen har ingen kontroll över kriminaliteten. Istället styr gäng med helt andra normer än de vi förväntar oss i Sverige. Och riksdagen? Där blundar man. Hårt.
Ingen politiker kan hävda att detta är okänt. Polisen har en officiell lista på 53 områden i landet där man inte längre kan garantera svensk lag och ordning.
Ändå blundar de etablerade partierna. Man vägrar se. Man vägrar tala om det. Man vägrar göra något åt det.
Varför? Därför att detta är det logiska resultatet av den integrationspolitik man fört i många årtionden. Enligt denna politik är det rasism att upprätthålla lagen i invandrarområden. Den som inte ser svensk ut kan inte begå brott, utan är ett svagt stackars offer för svensk rasism som behöver stöd och bidrag, inte trakasseras av polis och svenska normer.
Massmedierna har lydigt följt statsmakternas hållning och inte ifrågasatt utvecklingen. Men nu börjar det undantagsvis dyka upp undersökande journalistik i ämnet. I reportaget Utanförskapet inifrån i Expressen redogör man först för urvalet av bostadsområden som granskas. Man använder då polisens, det vill säga statsmaktens, definition för ”särskilt utsatt område”.
Ett särskilt utsatt område kännetecknas enligt av:
• Allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen.
• Svårigheter för polisen att fullfölja sitt uppdrag
• Parallella samhällsstrukturer
• Våldsbejakande religiös extremism
• Närhet till andra utsatta områden
Statens egen ordningsmakt konstaterar alltså att parallella samhälsstrukturer etableras på svensk mark. Det betyder alltså att Sverige som land håller på att avvecklas inifrån. Demokrati, lagar och rättsordning är på väg bort. Avskaffas.
Och i riksdagen fortsätter de etablerade partierna att blunda. De vägrar se att det land man företräder är på väg att avskaffa sig själv genom att överlåta makten till kriminella och andra inofficiella strukturer.
Reportaget visar att samhället tappat greppet om områdena och att klyftorna växer. De värst utsatta blir mer utsatta.
Gruppen låginkomsttagare ökar kraftigt och annan statistik visar också växande arbetslöshet och höga ohälsotal. Dessa bostadsområden utgörs mestadels av miljonprogrammen som först lyftes fram för sin ”unika stadsbyggnadsplanering” men nu präglas av kriminalitet. Experter lyfter fram en känsla av hopplöshet i områdena och ställer krav på närvaro från polisen och vuxna förebilder.
Människor som bor där har inte förankring i samhället, inte arbete eller skola, säger en kriminolog. Skälet är en integrationspolitik som uppmuntrar nyanlända att inte söker sig till, inte anpassar sig och inte strävar efter att bli som majoritetssamhället, utan istället odlar sina gamla kulturella mönster. Det leder till permanent utanförskap och hat mot det svenska.
Men de etablerade partierna blundar. Tiger. Håller för öronen. Vilka problem?
Man hoppas kunna tiga ihjäl utvecklingen. Men den strategin är fullständigt hopplös. Den kommer bara att leda till större elände och i slutändan till ett olycksaligt utfall: likt en tryckkokare utan ventiler kommer trycket att sakta öka för att till slut explodera.
När man söker förklaringar till varför Sverigedemokraterna växer sig allt starkare och allt mer framstår som ett tredje block i svensk politik är det här man bör leta. Det finns idag bara ett parti som ser verkligheten som den är, inte som man hoppas att den skulle vara.
Är det något Sverige behöver så är det just den sortens partier som inte hänger sig åt luftiga utopier och önsketänkande utan som tar sig an verkligheten så som den ser ut och i grunden ifrågasätter den integrationspolitik som dominerat i årtionden.
Dick Erixon
2016-06-30