Så fick då regeringen sin tillfälliga plats i Förenta Nationernas säkerhetsråd 2017-18. Socialdemokratin har lagt mycket kraft och energi på att få sitta vid det runda bordet i FN-skarapan i New York. Men till vilken nytta?
Socialdemokraterna skickade förre utrikesministern Lena Hjelm-Wallén till Mauritius (vilket jobbigt resmål) och förre kabinettsekreteraren Pierre Schori till kommunistvännerna på Kuba för att värva röster till den svenska kandidaturen. Det har också framförts anklagelser om att regeringen i smyg använt biståndspengar för mutor i form av lyxresor för uppemot 30 länders FN-ambassadörer för att smörja dem och locka dem att rösta rätt, och inte på motkandidaterna Italien eller Holland.
Kampanjen lyckades i alla fall. Sverige får en tvåårig mandatperiod i säkerhetsrådet.
Men någon fjäder i hatten är det bara för dem som inte har koll på var makten finns. Den utövas definitivt inte av tillfälliga medlemmar i FN:s säkerhetsråd. Frågor där avgörs av de fem permanenta medlemmarna Kina, Ryssland, USA, Storbritannien och Frankrike. Och även när de fattar beslut har de begränsad betydelse. FN:s roll i världen är grovt överdriven i Sverige.
Tidens stora konflikter, som kriget i Syrien, avgörs långt utanför FN-skrapan. FN står också handfallen inför nya aggressioner, som när Ryssland invaderade grannlandet Ukraina och ockuperade Krim.
Förmodligen är det nostalgi som gör FN så centralt för Socialdemokratin. Man ser tillbaka på en mer förutsägbar tid i världspolitiken på samma sätt som på sin egen storhetstid under de första årtiondena efter andra världskrigets slut.
På ett område kan dock stolen i säkerhetsrådet få betydelse. Kommer Socialdemokratin att tydliggöra sin syn på hur värderingar ska avvägas mot varandra i globaliseringens tid, mellan nationell suveränitet och universella mänskliga rättigheter? Här finns svåra moraliska aspekter att hantera och hittills har svenska makthavare kunnat smita undan dem.
Med sittplats nära de stora elefanterna kan det bli svårt att låta bli att ta ställning. Det kan bli intressant, trots allt. Men då kanske inte på det sätt utrikesminister Margot Wallström tänkt sig.
Dick Erixon
2016-06-28