Upprördheten och ilskan är stor efter varje nytt terrordåd. Varje nytt dödsoffer är så meningslöst, så vanvettigt tragiskt, att det känns orimligt att inte reagera kraftfullt. Men vänster och höger i politiken rycker numera ihop med varandra snarare än att ta i problemet.
Från att ha varit lösa nätverk, som al-Qaida, har den islamistiska extremismen utvecklat sin globala kamp till att inte omfatta någon organisering alls. Man har via internet skapat en rörelse bortom ledare och formella organisationer. Allt handlar om att inspirera och sedan överlåta åt ”gräsrötterna” att gå till handling bäst de kan.
Även ”små” terrordåd, som när en jihadist i Paris häromdagen knivdödade ett gift par som båda var poliser och gjorde en fyraåring föräldralös, skapar starka känslor i västvärlden där vi i kristen tradition värdesätter varje människoliv.
I Expressen kultur menar Johan Anderberg att upprördheten mot terrordåd spelar terroristerna i händerna, Terroristernas nyttiga idioter på hemmaplan.
Extremisterna exploatera de västerländska demokratiernas inneboende svagheter och framför allt de mediala förutsägbarheterna. Det är lätt och billigt att skapa just känslor av terror i vår civilisation. Det behövs inget stort angrepp för att medierna ska tycka att dödligt våld är spektakulärt, vilket därmed skapar panik och polarisering. De mindre terrordåden, som bombningen mot Boston marathon, har åstadkommit vad al-Qaida har misslyckats med i över ett decennium.
Anderberg menar att vi borde titta på Israel, som har stor vana att bli attackerad av islamistisk terror. Israelerna har en stoisk inställning till terror i vardagen, vilket är motsatsen till den hysteri som amerikaner och européer grips av vid varje terrordåd. Den israeliska strategin går ut på att bygga upp ett medvetande om att terror förekommer. Sedan länge har polisen som mål att rensa en bombplats inom fyra timmar. Allt för att livet ska återgå det till normala så fort som möjligt och att samhället inte ska förlamas av attackerna.
Vad Anderberg missar är att israeliska folket har tilltro till att staten, polisen och försvarsmakten gör vad de kan och inte lägger fingrarna emellan i att förebygga attacker. Man har byggt en mur mot Västbanken, man förhindrar införsel av vapen till Gaza.
I Israel har vänstern förlorat. Och när folket vet att allt som mänskligt är möjligt görs för att förebygga våld, då kan man vara stoisk och ta in att alla terrorförsök inte kan stoppas.
I väst har vi inte kommit så långt att samstämmighet råder om att vidta alla förebyggande åtgärder som ligger inom rättsstatens ram. Här ska mångkulturella hänsyn tas, här går varje rättighet för misstänkta extremister före säkerheten för civilbefolkningen. En terrorresenärs risk för dödsstraff har högre prioritet än risken att samme terrorist dödar civila. Potentiella mördare värderas högre än hederliga medborgare.
Då är det inte så konstigt att vi får en känslosam debatt efter varje ny attack mot vårt samhälle.
Vi har en lång resa kvar innan vi stoiskt kan leva i vetskapen att statsmakten faktiskt vidtagit de åtgärder som ligger inom grundlagarna för att förhindra terrorn att slå till på platsen där vi befinner oss just nu.
Dick Erixon
2016-06-15