Naivitet är bara förnamnet när staten öser skattebetalarnas pengar över synnerligen obskyra muslimska organisationer som verkar under falskt sken av politiskt korrekta ändamål som demokrati och alla människors lika värde, skriver Olof Hedengren.
Die dummen Schweden eller De enfaldiga svenskarna är ett gammalt uttryck som inte bör påklistras hela det svenska folket men väl många av våra politiker, myndighetschefer, redaktörer och skribenter i det vi kallar gammalmedia.
Sent skall syndaren vakna är ett annat uttryck liksom bättre sent än aldrig. Det gladde mig därför att socialliberala Expressen på senare tid vaknat och tagit upp en viktig aspekt på vad vi kan kalla dumheter eller hårresande brist på omdöme. Den 1 juni skrev Expressens Eric Erfors en artikel, ”Fräls oss från hatbidrag, Bah Kuhnke”. Artikeln följdes upp av en ledare den 17 juni, med den dräpande titeln; ”Jihad är inte en statlig uppgift”.
Vad det ytterst handlar om är naiviteten angående Islam som genomsyrat svensk politik och media under många år. En viktig aspekt av detta är att staten och andra offentliga organ fullkomligt öser skattebetalarnas pengar över synnerligen obskyra muslimska organisationer som verkar under falskt sken av politiskt helt korrekta ändamål som; demokrati, antirasism, alla människors lika värde, motverkan av extremism mm mm.
Författaren Johan Lundberg kom 2013 ut med boken ”Ljusets fiender” som bland annat redogjorde för en mängd skumma islamistiska organisationer som genom manipulation, lögner och fusk roffat åt sig miljonbidrag från staten och andra offentliga myndigheter. Man kan inte säga att kulturvänstern direkt kastade sig över den innehållsrika boken. Recensionerna var ytterst få.
När kommunismen hastigt bröt samman fick vänstern söka en ny ideologi att stötta sig på och det blev, märkligt nog kan tyckas, Islam. Inte så att vänstern började tillbe Allah men den hatade, liksom muslimerna, USA och Israel. Av stor betydelse var också att den svenska vänstern ”serverade” politiskt korrekta slogans som gladeligen togs upp av de muslimska organisationerna, att användas gentemot naiva svenska politiker och myndighetspersoner.
Eftersom vänstern hade så stort inflytande, inte minst inom kulturlivet, förstod de muslimska organisationerna att man skulle anamma vänsterns slogans för att få bidrag från diverse myndigheter. Symtomatiskt är att ett begränsat antal personer ständigt dyker upp vid en genomgång av alla dessa falskskyltade muslimska organisationer som inte har några problem med att liera sig med terrorstämplade personer och organisationer. Några av dessa ”ständigt återkommande” personer är; Mattias Gardell, Bror Feiler, Stellan Vinthagen, Sabuni-klanen, Fatima Doubakil m.fl.
Låt mig endast ta några exempel för att visa vilken typ av människor det rör sig om. Ibn Rushdi är ett extremistiskt muslimskt ”studieförbund” som är knutet till Sabuniklanen. I en rapport från detta ”studieförbund” 2013 anklagas svenska staten för rasism då man driver kampanjer mot hedersvåld, tvångsgifte och äktenskap med underåriga! Sverige beskrivs på grund av dessa upplysningskampanjer som en apartheidstat.
Å ena sidan tillsätter regeringen samordnare för att motverka extremistiskt våld. Å den andra sidan ger man generösa bidrag till organisationer vars representanter anser att upplysning till kvinnor och flickors fromma är att jämföra med apartheid. Svensk politik i ett nötskal.
Mattias Gardell har sagt: ”Det existerande samhället måste demoleras, fullständigt förintas in till minsta atom för att ett gott alternativ skall kunna etableras i dess ställe”. Och: ”USA har skapats av och styrs av Djävulen”. Gardells intresse för Islam tycks inte i första hand vara religiöst utan rent politiskt. Så sent som 2007 ansåg sig Gardell vara ”asatroende” och ”anarkist”.
Tidigare integrationsminister Nyamko Sabuni är en av grundarna till Afrosvenska Riksförbundet (ASR) och var under 90-talet dess ordförande. Hennes bror är gift med Fatima Doubakil, ett par som är förespråkare för extrem aktivism och dyker upp i organisationer som inte drar sig för att frotteras med terroranknutna brottslingar. ASR har påkommits med att ha fifflat med hur många betalande medlemmar organisationen har för att på så vis lura till sig extra statsbidrag.
Stellan Vinthagen var docent på Göteborgs universitet men har numera fått en professur i ”fredligt motstånd” (läs: civil olydnad) vid University of Massachusetts. Han var en av initiativtagarna till Ship to Gaza, har suttit i fängelse vid flera tillfällen samt är bannlyst i Israel. Perioden 2009-2011 erhöll han 2,5 miljoner kronor i ”forskningspengar” från Vetenskapsrådet för att studera ”hur sociala rörelser påverkar lagar och offentliga regelsystem”. Oförblommerat uttryckte Vinthagen att ”forskningen” var en hyllning till RAF-terroristerna Ulrike Meinhof, Gudrun Ensslin, Andreas Bader och Jan Carl Raspe.
Bror Feiler har tagit parti för diverse terrorklassade och antisemitiska organisationer. Detta har inte hindrat att han fått det s.k. Dynamostipendiet som delas ut av den statliga myndigheten Konstnärsnämnden.
Ja, exemplen kunde mångfaldigas.
Nyligen presenterade Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) de organisationer som beviljats sammanlagt 8,5 miljoner i bidrag för arbete mot rasism och intolerans. Bland bidragstagarna finns Sveriges förenade muslimer (SFM), en organisation som alls inte gjort sig känd för att främja mänskliga rättigheter och jämlikhet.
I våras portades organisationen från att använda kommunens lokaler i Göteborg då SFM bjudit in föreläsare med extrema åsikter och anhängare till IS! SFM svarade trotsigt att detta var att betrakta som islamofobi. Handläggaren på MUCF, Omar Nur, ansåg att det hela var okey då SFM inte ansökt om pengar för att motverka extremism. Avdelningschef Lotta Persson förklarar att hon vetat om att SFM bjudit in föreläsare som öppet sympatiserar med IS och al Qaida men att hon ändå gjort bedömningen att ansökan ”håller måttet”. Även om ansökan är full av lögner så bortser man från det. Kafkaistiskt.
Man tar sig för pannan och har svårt tro att det är sant. Exemplen ovan visar att regeringens, och för övrigt även oppositionspartiers, myckna tal om antirasism, demokrati, antivåld, lika rättigheter för män och kvinnor, anti extremism, allas lika värde m.fl. endast är tomt politikerprat.
Noteras kan att kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (mp) tidigare var generaldirektör för MUCF. Nu ligger bland annat samfundsfrågor inom hennes domvärjo som minister och därmed Nämnden för statligt stöd till trossamfund som ger närmare 90 miljoner i årliga bidrag. För att få bidrag krävs att samfundet ”bidrar till att upprätthålla och stärka samhällets värderingar”. Inte heller här betyder orden något; pingströrelsen som anser att homosexuella skall leva i celibat erhåller bidrag liksom bokstavskristna som i många sammanhang utesluter kvinnor samt imamer som anser att kvinnan är underordnad mannen och att homosexuella skall dö.
Det har för vissa blivit ett geschäft att lura ”die dummen Schweden” på bidrag. Kitimbwa Sabuni (Afrosvenskarnas Riksförbund) har ett eget konsultbolag som ”hjälper till” att lura svenska staten genom att sälja bidragsansökningar och det påpekas särskilt att hans konsulter ”har lång vana vid att skriva på ett sätt som tilltalar bidragsgivaren”. Man måste beundra Sabuni-klanen som i intelligens och dristighet vida överstiger de dumma handläggarna och generaldirektörerna för bidragsmyndigheter.
Det enda rimliga är att avveckla bidragen till vuxna människors fritidsaktiviteter och religiösa engagemang. På köpet skulle staten då också spara in på generaldirektörers löner och andra administrativa kostnader för helt onödiga myndigheter.
Olof Hedengren