Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

Miljöpartiet hamnar under spärren i ny mätning från Aftonbladet/Inizio. När de gamla regeringsalternativen försvagas ökar trycket på att bryta blockpolitiken. Men få vill erkänna att ett uppbrott skapar möjlighet till helt nya konstellationer.

Resultatet får Aftonbladets politiske kommentator Lena Mellin att utbrista: Blockpolitiken borde dö. Hon menar att blocken inte har någon chans att vinna majoritet så länge Sverigedemokraterna ligger på runt 20 procent. Efter valet 2018 kan läget förbli oförändrat. Det är ingen lockande tanke. Mellan raderna tycks hon mena att Centerpartiet borde väcka liv i sitt tidigare samarbete med Socialdemokratin.

För S har det alltid varit ett mål att splittra de borgerliga. Det har varit säkraste vägen till makten. Men Lena Mellin och andra kommentatorer glömmer att Sverigedemokraterna ritar om det politiska landskapet på fler sätt än att man gjord de gamla blocken så små att de svårligen kan ses som trovärdiga regeringsalternativ.

Om C eller L, eller båda, skulle ansluta till de rödgröna, är naturligtvis Alliansen definitivt död. Men varför skulle M passivt låta sig förpassas till åskådarläktaren och låta S regera som på 1900-talet? Det går att se ett helt nytt regeringsalternativ i stjärnorna.

Säg att S-C-L bildar regering efter 2018, med stöd av MP-V. Med de senaste opinionsmätningarna skulle de fem partierna få 49,1 procent enligt Inizio och 47,0 procent enligt Sentio. Om M gör upp med SD och KD skulle de få 48,0 respektive 48,3 procent enligt aktuella mätningar.

Med tanke på de problem som den generösa invandringspolitiken har skapat och framför allt de utmaningar den kommer att ställa landet inför de närmaste åren, är det inte orimligt att tro att de mer restriktiva partierna har goda chanser att öka sitt väljarstöd fram till riksdagsvalet.

Den politiska dagordningen kommer att på område efter område att vara beroende av vilken invandringspolitik som partierna står för. Allt hänger på om man vill fortsätta ta emot stort antal nyanlända, eller begränsa mottagningen kraftigt. Skolan, sjukvården, omsorgerna, trygghetssystemen. Alla välfärdstjänsters förmåga kommer i hög grad att avgöras av vilken invandringspolitik som tillämpas.

Ju fler som tas emot, desto större kommer klyftorna att växa sig.

Ju fler som tas emot, desto sämre riskerar välfärdsservicen att bli för medborgarna.

Ju fler som tas emot, desto högre blir kraven på en fungerande integrationspolitik något man ännu inte lyckats presentera.

Allt detta talar för att de gamla blocken kommer att pressas allt hårdare av den verklighet man har så svårt att hantera. Och även om man, i likhet med Aftonbladets önskan, skulle lösa upp de gamla blocken innebär det inte en starkare position för S. Hur de än gör kommer den nye maktspelaren, SD, att ha ett avgörande inflytande när regeringsmakten ska formas efter nästa val.

Dick Erixon
2016-06-19

———–

Inizio i siffror (2 055 intervjuer 6-15 juni):

Socialdemokraterna: 25,4 procent (+1,1)
Miljöpartiet: 3,6 procent (-0,8)
Vänsterpartiet: 8 procent (-1,6)
Rödgröna: 37,0 (-1,3)
Moderaterna: 23,7 procent (-0,2)
Centerpartiet: 7,9 procent (+0,4)
Kristdemokraterna: 4,8 procent (-0,2)
Liberalerna: 4,2 procent (-0,5)
Alliansen: 40,6 (-0,5)
Sverigedemokraterna: 19,5 procent (+0,7)

Nyheter Idag/Sentio (1008 respondenter 2-6 juni)

Moderaterna: 21,0 (-1,1)
Liberalerna: 3,9 (-0,6)
Centerpartiet: 8,0 (+3,0)
Kristdemokraterna: 2,8 (-0,5)
Alliansen: 35,7 (+0,8)
Socialdemokraterna 22,9 (-1,9)
Vänsterpartiet 6,9 (-0,9)
Miljöpartiet 5,3 (+0,8)
Rödgröna: 35,1 (-2,0)
Sverigedemokraterna 24,5 (+0,8)