En video filmad med dold kamera visar hur IS-cellen skulle slå till mot Frankrike. Tusentals skulle dö och landet traumatiseras i hundra år. För självmordsbombaren väntade en riklig hinsides belöning. Men innan planerna realiserades arresterades cellens medlemmar.
I går, måndag, visades dokumentären ”Allahs soldater” i fransk TV. En journalist, själv muslim och som kallade sig Said Ramzi lyckades, under förevändning att själv vilja ansluta sig till mördargänget, nästla sig in i en jihadistcell, knuten till den så kallade Islamiska staten. Med dold kamera avslöjade han de blodiga attentat som cellen skulle utföra i Frankrike. Och det som planerades skulle få fjolårets attentat i Paris att blekna i jämförelse.
I terrorattacken mot satirtidningen Charlie Hebdo den 7 januari dog tolv människor och den 13 november krävde attacker på sex olika platser i den franska huvudstaden 130 människors liv, men nu siktade islamisterna på betydligt större blodbad. Raketattacker mot passagerarplan och en ny massaker à la Charlie Hebdo skulle skörda tusentals offer och i minst ett sekel skulle Frankrike vara handlingsförlamat av psykisk chock.
Undercover-journalisten Said Ramzi berättar i filmen att det var lätt att komma i kontakt med gruppen − det var bara att på Facebook följa och interagera med personer som predikar jihad, skriver brittiska Daily Mail. Därefter mötte han den person som presenterades som ”emir”, ledare av gruppen som bestod av cirka tolv yngre män, några av dem födda i muslimska familjer, andra konvertiter. Detta första möte ägde rum i Chateauroux, 268 kilometer söder om Paris, vid ett vintertid folktomt center för utomhusaktiviteter.
”Emiren” Oussama, en ung man med franskt-turkisk medborgarskap utmålar för journalisten − ”Abu Hamza” − den paradisiska lycka som väntar honom efter fullbordat självmordsuppdrag. Kvinnor, betjänade av änglar, självmordshjälten ska få bo i ett palats och han utlovas också en ”bevingad häst av guld och rubiner”.
Ett annat möte med gruppen skedde utanför en moské i Parisförorten Stains. En av medlemmarna pekar på ett flygplan som närmar sig den närliggande flygplatsen Bourget.
− Men ett litet raketgevär kan man lätt klippa ett av de där… gör något sådant i Dawlas (Islamiska statens) namn och Frankrike kommer att vara traumatiserat i hundra år, säger han till Hamza.
Oussama var en av de gruppmedlemmar som tidigare har gjort ett misslyckat försök att nå fram till terrororganisationen i Syrien. Men han skickades tillbaka till Frankrike efter att ha gripits av turkisk polis varefter han satt fem månader i fängelse innan han frigavs. Ett villkor för frigivningen var att han varje dag skulle anmäla sig på en polisstation, men via en krypterad app kunde han ändå hålla kontakt med gruppen och organisera möten under vilka planerna på att iscensätta en attack föddes. Ett av målen skulle vara en militärbas, något som ”emiren” såg fram till med lekfull förtjusning.
− När de äter står de uppställda på rad ….. ratatata, säger han på filmen och härmar ljudet av ett automatvapen.
Journalisterna på de stora TV-kanalerna BFM och iTele är, enligt Oussama, i krig mot islam och ska därför gå samma öde till mötes som kollegerna på satirmagasinet.
− Som de gjorde mot Charlie. Du måste slå till mitt ibland dem. Överraska dem. Vad tror du att de kan göra? De är inte bra skyddade. Fransmännen måste dö i tusental, säger han.
Så får Said Ramza besked att han vid en tågstation ska möta en Abu Suleiman som är på väg tillbaka till Frankrike från Raqqa, Islamiska statens ”huvudstad” i Syrien. Men på plats finns ingen Suleiman, däremot en kvinna i niqab som ger Ramza ett brev som talar om för honom vad han ska göra: utse en nattklubb där han ska skjuta ”till döden”, invänta säkerhetsfolk och därefter utlösa en självmordsväst.
Ungefär vid denna tidpunkt börjar snaran dras åt kring cellen. Säkerhetstjänsten slår till och flera av gruppmedlemmarna arresteras. Från en av jihadisterna som lyckades undvika att bli gripen, har Said Ramza fått en liten hälsning:
− Du är färdig, mannen, lyder meddelandet.
Till den franska nyhetsbyrån AFP säger Said Ramza att hans mål med filmen var att försöka förstå vad som rör sig inne i huvudet på jihadister. En av de lärdomar han menar sig ha dragit är att han ingenstans under hela förloppet kunde se några som helst spår av islam.
− Ingen vilja att förbättra världen. Bara vilsna, frustrerade, självmordsbenägna och lätt manipulerade unga människor. De har haft oturen att födas under Islamiska statens era och det är mycket sorgligt. De är ungdomar som söker något − och detta är vad det har funnit, säger han.