AfD vill förbjuda minareter och burkor i Tyskland

Minareter och burkor ska förbjudas. Islam hör inte hemma i Tyskland och är inte förenlig med grundlagen. Det är något av innehållet i det valmanifest som Alternative für Deutschland, AfD, antog i går, söndag.

I veckoslutet samlades cirka 2 000 partimedlemmar när AfD höll partikonferens i Stuttgart i sydvästra Tyskland. I det partiprogram som medlemmarna − under kraftiga bifallsyttringar − sa ja till, heter det bland annat att islam inte har någon plats i Tyskland och att ”muslimska maktsymboler” som böneutropstorn och burkor ska förbjudas.

− Islam är för oss främmande och kan därför inte åberopa sig principen om religionsfrihet i samma utsträckning som kristendom, sa Hans-Thomas Tillschneider, ledamot i delstatsparlamentet i Sachsen-Anhalt, och belönades med stora applådåskor, uppger nyhetsbyrån Reuters. En plädering för dialog med muslimer bemöttes däremot med burop.
Att islam och Tyskland skulle vara två oförenliga storheter motsägs dock av förbundskansler Angela Merkel som tvärtom och vid flera tillfällen har betonat att islam verkligen hör hemma i landet och att alla människor garanteras religionsfrihet.

På lördagen, kongressens första dag, drabbade ungefär 2 000 vänsteraktivister samman med polis när de protesterade mot och försökte avbryta sammankomsten. Konfrontationen ledde till att tio polismän fick lättare skador och 500 personer greps kortvarigt.
AfD stormar för närvarande fram och vinner allt fler sympatisörer, vilket inte minst valen till tre delstatsparlament i mars klart bevisade. Partiet blev valets vinnare och tog plats i parlamenten i samtliga tre delstater: Sachsen-Anhalt, Baden-Württenberg och Rheinland-Pfalz. Det betyder att AfD nu sitter i hälften av de tyska delstatsparlamenten eftersom man sedan tidigare också har representation i Sachsen, Thüringen, Brandenburg, Hamburg och Bremen.

Opinionssiffrorna pekar på att 14 procent av väljarna stöder partiet som därmed kan bli ett reellt hot mot Merkels CDU och andra etablerade partier vid nästa års val till Förbundsdagen, men hittills har samtliga övriga partier sagt blank nej till ett samregerande med AfD.
I syfte att nå ännu större uppbackning i väljarkåren försöker partiet bredda sin politik, men enligt Reuters blev det under kongressdagarna knappast någon debatt alls om frågor som berör exempelvis skatter eller socialbidrag. Partiledningen hade annars föreslagit ett system med olika skattenivåer och ett slopande av arvskatt.

AfD såg dagens ljus så sent som 2013 då bland andra Bernd Lucke, professor i makroekonomi, grundade det med euron som den centrala frågan. Lucke var partiledare fram till fjol då han, efter långvariga och infekterade stridigheter inom partiet, fick lämna över ordförandeskapet till Frauke Petry. Det hela slutade med att Lucke lämnade partiet som han menar nu för en ”vämjelig politik”, fjärran från de ursprungliga intentionerna. Han har nu grundat ett nytt EU-skeptiskt parti Allianz für Fortschritt und Aufbruch, Allians för framsteg och förnyelse, Alfa.

Men det är inte bara det politiska etablissemanget som gör tummen ner för AfD och därmed också en stor del av väljarkåren. Reiner Hoffman, som leder den tyska fackliga paraplyorganisationen Der Deutsche Gewerkschaftsbund, DGB, tog i sitt förstamajtal i Stuttgart tillfället i akt att hårt kritisera partiets program som han menar är ”enfaldigt, korkat och inkonsekvent”. Enligt Hoffman leder AfD inte bara en ”hatkampanj mot flyktingar” utan partiet för dessutom en skattepolitik som helt och hållet går emot arbetarnas intressen.

Lika avståndstagande är landets muslimer. Aiman Mazyek, ledare för Tysklands muslimska centralråd, hävdar att AfD förhåller sig mot muslimer på samma sätt som Adolf Hitler och nazisterna gjorde mot judarna.
− Det är första gången sedan Hitlers Tyskland som ett helt religiöst samfund misskrediteras och är existentiellt hotat, sa han nyligen till Die Welt.

Den muslimska populationen i Tyskland uppgår till nästan fyra miljoner, cirka fem procent av den totala befolkningen. Många har djupa rötter i landet och kom i den första vågen av turkisk arbetskraftsinvandring för drygt 50 år sedan, men sedan i fjol har antalet muslimer, inte minst som en följd av Merkels öppnade dörrar, utökats av människor från Syrien, Irak och Afghanistan.