2   +   5   =  

Efter den jihadistiska terrorattacken mot Bryssel blev det populärt att dela bilder av en ledsen Tintin i sociala medier. Tintin skapades ju av den belgiske tecknaren Georges Remi, mera känd som Hergé, och har blivit en symbol för landet, särskilt huvudstaden. När Belgien är i sorg gråter Tintin, skriver Mohamed Omar.

Det är ett sätt att hantera händelsen, ett annat sätt är vrede. Själv har jag delat en bild av en ursinnig kapten Haddock som skriker ”Hämnd!” under rubriken: ”Arg belgare reagerar”. En Facebook-vän kommenterade då att Haddock inte var belgare utan fransman från Bretagne. ”Jaha”, svarade jag, ”men han är en belgisk produkt”. Dessutom vet man inte säkert vad Haddock har för påbrå. Det är till och med troligt att han är lika belgisk som sin vän Tintin.
Den traditionella uppfattningen i islam är att det är förbjudet att avbilda levande varelser. Man stödjer sig på yttranden av profeten Muhammed. Den salafitiska rörelsen strävar efter att hålla sig till islams två huvudkällor: Koranen och Muhammeds undervisning. Det innebär att salafiter förbjuder Tintin såväl alla andra teckningar som föreställer människor och djur. Av någon anledning tillåter de dock både foto och video.

Islamiska staten (IS) och Al-Qaida är salafitiska terrorgrupper som har det mesta av sin teologi gemensamt med andra, icke-våldsamma och missionerande salafitiska grupper. I Sverige domineras den islamiska missionen riktad till ungdomar av salafiter. Det är den starkaste trenden.
Tintin är en typisk modern västerlänning och på många sätt motsatsen till en inskränkt salafit. Han är öppen, kreativ och nyfiken. Han löser problem med logiken som verktyg. Jag tror att han skulle bli ledsen av det som hände i Bryssel den 22 mars. Men sedan skulle han söka en lösning. Hitta de ansvariga och ställa dem inför rätta. Inte för att hämnas, som den lidelsefulla kapten Haddock, utan för att det är rätt och för att skydda Belgiens medborgare från terror.

Men saken är den att den jihadistiska terrorn inte försvinner för att man fångar jihadisterna. Den är en idé och en idé kan inte låsas in eller dödas med kulor. Jihadismen har sina rötter i religionen islam och lyckas övertyga unga muslimer med argument ur Koranen och Muhammeds undervisning. Så länge det finns muslimer i väst som inte känner sig som en del av vår kultur, ja, som till och med hatar den, så kan jihadismen hitta rekryter.

Det här är ett problem som varken Tintin eller kapten Haddock kan lösa. Det är en historia som inte får plats i ett eller två seriealbum. Det är ett arbete som kan ta generationer. Jag talar om 1) hur islam ska reformeras och lämna den primitiva bokstavstron bakom sig och 2) hur muslimska invandrare och deras barn i väst ska kunna assimileras i vår kultur.

Jihadismen är en global rörelse och måste bekämpas globalt. Hur det går för jihadisterna på slagfältet i Syrien påverkar oss här. Det betyder att till exempel svensk, belgisk, fransk och engelsk polis har begränsade möjligheter att påverka den inhemska jihadismen. De unga muslimer som dras till denna idé är inte beroende av ledare och lokaler i sina hemländer. De är uppkopplade på nätet och lyssnar till de ledare som är stora på det globala planet. Även om den svenska staten skulle lyckas knyta ett antal imamer till sig som predikar ett fredligt, anti-jihadistiskt budskap, en ”svensk islam”, så kommer man inte att kunna nå alla svenska muslimer, särskilt inte de som finns i riskzonen och har lågt förtroende för staten och inte ens känner sig som en del av det svenska samhället.

Men vi ska göra vad vi kan. Tintin är journalist och det journalistiska arbetet är en viktig del av kulturkampen som tyvärr länge varit försummad. Den salafitiska rörelsen har kunnat slå rot och växa ostört i Sverige medan journalister, som ju ofta har vänstersympatier, varit sysselsatta med att kartlägga högerextremister. Men det har börjat ändras. Allt fler journalister har börjat bevaka islamistisk extremism, och då särskilt salafism, som är roten till Al-Qaida och IS.
När Hergé var färdig med albumet Tintis hos gerillan (1976) talade han i en intervju om idén till sitt nästa äventyr, det som skulle bli Plan 714 till Sydney. ”Jag skulle gärna vilja att allt utspelas på en flygplats, från början till slut”, sa han.

”En flygplats är ett centrum som är rikt på mänskliga möjligheter, en mötesplats för olika nationaliteter; man finner hela världen i liten skala på en flygplats! Där kan allt hända – tragedier, skämt, exotism, äventyr…”
Han kunde inte ha anat att flygplatsen i hans egen stad skulle bli skådeplatsen för en tragedi av en sådan allvarlig art att den knappast lämpar sig för ett Tintin-äventyr.

Mohamed Omar