När någon förvanskar ditt minne, drar dina erfarenheter i smutsen genom lögner och förtal har du rätt att vara förgrymmad.
När jag ser tillbaka på försöken att fira Karl XII fick jag erfara just detta, jag fick se skrikande och berusande vandaler som inte var på plats för att minnas karolinerna för vad de representerade. Jag erinrar mig minnesmarscher till statyn över Karl XII i Kungsträdgården med viss fasa och föredrog den lite lugnare tillställningar i Riddarholmskyrkan i Stockholm.
När jag ser i backspegeln kan jag förstå att många bråkmakare visade sig den 30 november varje år. Massmedia fick ett unikt tillfälle att skapa den bild av manifestationerna som fick allt att framstå som stolleri och extremism. Detta lockade extremvänstern. Dramat kunde börja, men allt detta hade inget med minnet av karolinerna att göra.
Mitt minne av och respekt för vår karolinske kung och hans drabanter som försvarade Sverige i tjugo år var inte närvarande den 30 november under 1980-talet runt Karl XII staty eller i efterföljande rapporter i media. För mig var Karl XII inte en aggressiv krigarkung, eftersom Sverige blev angripet av flera stater samtidigt vars mål var att krossa Sverige. Den danske kungen, Fredrik, fick med sig den ryske tsaren. Dessutom anslöt sig Polen och Sachsen. De skulle dela upp Sverige mellan sig, men då hade de inte en aning om vem den unge Karl XII var, hans karaktär, mod och styrka.
Angriparna underskattade de karolinska drabanterna och den beslutsamhet som en försvarare av Sverige kunde uppbåda. Axel Erik Ros, som sårades flera gånger, Axel Tomsson, som vid ett tillfälle drog upp Karl XII från marken när han vid Narva ramlat från sin häst, Petter Våghals, som rider i täten av det karolinska trupperna och stupar för sitt land. Varför ska vi inte hedra deras minne? Andra karoliner vi lärde känna ur historien som fyllde våra unga hjärtan med stolthet var Nils Christer Baumgarten, korpral Lars Berg, Jonas Fyhr och Magnus Mård.
En orsak till de kaotiska manifestationerna runt kungens staty var den historielöshet som är alltför utbredd i vårt land. Det fanns ingen på plats som förmodligen visste att Sverige inte i slutet av den karolinska tiden angrep Norge. Vid denna tid var Norge en del av Danmark och den danske kungen hade startat kriget och brutit ingångna löften om fred och samförstånd. Tåget mot Norge var en fortsättning på förvaret av Sverige, inget annat.
När jag efterlyser ett värdigt minne av de som offrade sina liv menar jag också en protest mot feg undfallenhet som manifesteras av Fredrik av Hessen som tog över efter Karl XII och övergav en segrande armé, varvid tusentals karoliner fick sätta livet till och Sverige förnedrades.
Det som retar mig är att massmedia och de etablerade politiska partierna ljög om det som var en värdig minneshögtid i Riddarholmskyrkan. Jag blev besviken och arg, framför allt för att de drog vanära över våra ädla hjältar som offrat sina liv för Sverige, som inte fegt gömde sig bakom titlar och vackra ord. Jag skulle aldrig hylla karolinerna om min agenda var att visa sympati för tysk politik mellan 1933-1945. Vad har Sveriges försvar mot överlägsna angripare mellan 1700-1720 med tysk politik att göra? Det tyska Sachsen tillhörde dessutom en av angriparna.
Givetvis frodas rykten om orsaken till etablissemangets massiva motstånd. Det finns de som menar att motdemonstranterna köpte den lilla klick ondskefulla globalister som medvetet motarbetar alla som uppmärksammar nationens legitimitet genom en historisk ödesgemenskap. Det globala projektet går ut på att skapa ökad maktkoncentration, flytta makten långt bort från nationerna där folk lever och verkar. Det finns de som helt enkelt skyller allt på vänsterextremister som ser historien som en barlast, ett kapitalistiskt förflutet fyllt av vad de avfärdar som vidskepelse t.ex. religion.
För mig spelar det mindre roll vad orsaken är. Det som betyder mest för mig är bristen på rättvisa. Det är inte rätt att å ena sidan tala om demokratiska fri- och rättigheter och å andra sidan avfärda vissa synsätt och värderingar ohörda, att ljuga om dess avsikter och mål. Jag står upp för verkliga hjältar ur vår historia och låter de förkrympta själar som vill förringa deras ansträngningar fara och flyga.
Uffe Hansen