Med löfte om välbetalda jobb lockades de till Libanon. Men väl i Beirut blev de syriska kvinnorna inlåsta. Förutom att de fråntogs allt de ägde och tvingades till prostitution blev de misshandlade och torterade.
Det var i slutet av förra månaden som libanesiska säkerhetsstyrkor slog till mot två hotell 20 kilometer norr om den libanesiska huvudstaden Beirut. Och därmed avslöjades något som betraktas som det värsta fallet av människohandel på flera decennier i landet, skriver norska Aftenposten. En utredning har satts igång och det finns misstanke om att någon i polisen kan ha varit inblandad i den kriminella verksamheten.
75 kvinnor hade tvångsinlogerats på hotellen som av ögonvittnen, reportrar från nyhetsbyrån AP, beskrivs som fängelser med järngaller framför balkonger och fönster. På en av vakternas bord låg en piska och på entréerna hängde officiella dokument med texten ”ingen ingång”.
De syriska kvinnorna hade lockats till Libanon över en flera månader lång period och lovats bra betalda hotell- och restaurangjobb. Men verkligheten visade sig vara en helt annan: de skulle vara slavar och sälja sex. De som nekade utsattes för upprepade våldtäkter och tortyr tills att de kapitulerade, uppger kvinnorättsaktivister i Libanon.
Enligt Maya al-Ammar, som representerar Kafa, en aktivitetsgrupp som jobbar för kvinnors rättigheter, har en av kvinnorna berättat att syriskorna tvingades att ha sex med kunder 20 gånger om dagen. Efter att kvinnorna fritogs har landets hälsodepartement stängt en läkarmottagning som ägts av en gynekolog som, enligt landets myndigheter, har utfört aborter på de sexslavar som blivit gravida. Maya al-Ammar uppger att det handlar om över 200 avbrutna graviditeter, och läkarens legitimation har dragits in av hans fackförening.
− Läkaren borde få ruttna i fängelse, säger Libanons hälsominister Wael Abu Faour.
Hela detta mardrömsliknande fall av människohandel, som har sänt chockvågor över hela Libanon, började nystas upp den 25 mars, på Långfredagen, då fyra av de syriska kvinnorna lyckades rymma från ett av de två hotellen. De tog en buss till Beiruts södra delar och en av kvinnorna berättade för chauffören att hon hade en bekant där. Men den observante bussföraren noterade att det var något som inte stämde med de fyra passagerarna och när han började ställa frågor, fick han sig hela historien till livs. Han kontaktade polisen och kvinnorna fördes till en polisstation i närheten av Beirut. Efter ett par dagars spaning på hotellen, slog polisen till och stormade byggnaderna. De 75 kvinnorna blev fria och därmed nådde saken offentlighetens ljus.
Överste Joseph Msalem, talesperson för den libanesiska polisen, uppger att åtta vakter − både manliga och kvinnliga − har arresterats, men att två av härvans huvudmän fortfarande är på fri fot. Efter förhör valde 35 av de befriade kvinnorna att ta sig till ett skyddat boende för kvinnor där de nu får psykologisk behandling.
Den libanesiska journalisten Sandy Issa har talat med några av de 75 offren och säger att deras berättelser var som ”hämtade ur en skräckfilm”. Människohandlarna utnyttjade familjetragedier i Syrien, till exempel ett nära dödsfall, och lovade den tilltänkta sexslaven ett respektabelt och välbetalt jobb. Men när hon väl hade hamnat i Libanon slogs fällan igen och enda gångerna kvinnorna tilläts komma utanför dörrarna var för att komma till läkarmottagningen för abort.
Källor inom den libanesiska säkerhetstjänsten säger till AP att de kriminella gängen sannolikt har tjänat mer än en miljon dollar i månaden på verksamheten. Efter att Walid Jumblatt, framträdande politiker och ledare för det progressiva socialistpartiet PSP, luftade sina misstankar om att människohandeln kan ha haft kopplingar till polisen, pågår en utredning som satts i gång på initiativ av inrikesminister Nouhad Machnouk.