Ett beslut av Malmö stads röd-gröna ledning om modulbostäder till ”nyanlända” kritiseras kraftigt av SD-politikern Anders Olin.
− Man går emot de egna principerna. Ungdomarna ställs ännu en gång åt sidan − och skattebetalarna får stå för notan, säger han.
Malmö stad växer så det knakar i fogarna. Bostadsbristen är sedan lång tid tillbaka skriande och byggmästarna hinner inte med att ge alla som önskar tak över huvudet eftersom antalet nyinflyttade vida överstiger produktionen av nya bostäder. Och nu väntar ytterligare tillströmning. 21 700 flyktingar och migranter som har fått uppehållstillstånd ska i år flytta från Migrationsverkets anläggningar för att fördelas över landets kommuner. Ungefär 500 av dessa ska till Malmö − och de måste givetvis bo någonstans.
För att få hjälp med att lösa den ekvationen vände sig stadsdirektören Jan-Inge Ahlfridh i förra veckan till Malmös kommunala bostadsbolag, MKB.
− Han ville utnyttja ett ramavtal från i somras, säger Anders Olin, som, förutom att han sitter i både kommunstyrelse och fullmäktige, också är ledamot i MKB:s styrelse.
Den överenskommelse han syftar på beslutades om i juni och gick ut på att ordföranden bemyndigades att teckna ett ramavtal för uppförande av modulbostäder till studenter − många av de som redan bor i eller kommer till Malmö för att plugga har nämligen heller ingenstans att bo och eftersom Malmö numera marknadsför sig som en utbildningsstad av rang, är det angeläget med studentbostäder.
− Vi sa ja till det ramavtalet eftersom vi vill satsa på ungdomarna. Men MKB hann inte med att uppföra bostäderna och därför rann det hela ut i sanden, berättar Anders Olin.
Däremot fanns ramavtalet kvar, och det var alltså det som stadsdirektören nu ville använda sig av, men denna gång för att ge ”nyanlända” bostäder. När frågan i måndags var uppe på MKB-styrelsens bord, blev beslutet att bolagets vd, Terje Johansson, bemyndigades att upphandla upp till 500 bostäder för tillfälliga bygglov till och med 2018. Noteras ska att bemyndigandet inte nödvändigtvis innebär att planerna realiseras, men att möjligheten i alla fall finns. Men Sverigedemokraterna sa, genom Anders Olin, nej till detta bemyndigande och hävdar att det rödgröna Malmöstyret prioriterar ”nyanlända” framför studenterna som för andra gången får stå där med lång näsa.
Enligt Anders Olin innebär beslutet att Terje Johansson kan upphandla upp till 500 modulbostäder till ett maximalt belopp av 250 miljoner kronor.
− Men till detta kommer då moms plus kostnader för mark, säger han, och varnar för att Malmö stad riskerar att göra en riktigt dålig affär:
− För frågan är ju sedan hur pass stort restvärdet blir. Modulerna får stå i 15 år och om de flyttas runt innebär det också ett stort slitage, fortsätter han.
Dessutom: studenterna hade, om de hade bott i modulerna, betalat hyra. Men nu blir det i stället Malmö stad som redan har en hårt ansträngd ekonomi och som inte klarar sig utan bidrag som får stå för fiolerna.
− Med andra ord är det skattebetalarna som belastas, tillägger Anders Olin.
Det är mycket i det här beslutet som han vänder sig mot. För det första säger den styrande minoriteten att det inte ska byggas segregerade områden i Malmö, där det redan finns gott om sådana.
− Men nu bygger man ju segregation i stället för att motverka den. Därtill kommer att inget parti i Malmö säger sig vilja ha så kallad ”social housing”, men det är precis vad detta kommer att bli. Så allt det man säger sig vilja arbeta mot bidrar man i stället till, säger Anders Olin.
Han pekar också på det där med rättvisa, att de regler som finns ska omfatta för alla, oavsett vem man är och varifrån man kommer. Och det gäller även bostadsköerna.
− Men här låter man några gå förbi alla andra i kön och ungdomarna får gå åt sidan än en gång, säger Anders Olin, som tar bestämt avstånd från särbehandling.
Han fortsätter:
− Givetvis har vi ett ansvar också för dem som finns här. Men hade vi fått bestämma hade de inte funnits här.
Och frågan om vad som ska hända med de än en gång sidsteppade och i bostadskön omsprungna studerande ungdomarna besvarar han så här:
− Ja, de får väl tillbringa ytterligare några år hemma på föräldrarnas soffa.
Sverigedemokraterna i Malmö anser sig än en gång ha anledning att vara mer än besvikna på den styrande minoritetens prioriteringar när det gäller bostadspolitiken. I det här fallet är de kortsiktiga kostnaderna och de långsiktiga konsekvenserna alldeles för stora för att partiet ska kunna ge sin välsignelse åt ett sådant förslag. Redan nu går Malmö på knä på grund av de enorma summor som asylinvandringen får kosta och detta samtidigt som man, som en konsekvens av den politiken, måste göra neddragningar inom andra områden.
− Och i samtliga fall är det skattebetalarna i Malmö som är de stora förlorarna, skriver SD i ett pressmeddelande.