SD Malmö: Flathet har lett till aggressivt tiggeri

Malmöborna har i åratal handlat grönsaker och frukt på ”Möllan”. Men på senare tid har de blivit allt färre. De skräms bort av aggressiva tiggare − och både kunder och försäljare rasar mot den påträngande uppvaktningen. Kommunal flathet har bäddat för situationen, enligt SD:s kommunalråd Magnus Olsson.

I fjol blev tiggarna i Malmö en riksnyhet. Tiggare, eller ”utsatta EU-medborgare” från i huvudsak Rumänien, ockuperade en tom industritomt där till slut ett par hundra människor bodde i tjäll av de mest skilda slag. Vissa hade husvagn, andra slog upp tält eller snickrade ihop ett skjul och för några fick en gammal bil tjäna som tak över huvudet.

De sanitära olägenheterna var påtagliga, behoven förrättades på backen, spillolja hälldes rakt ut på marken, rök från eldar förpestade luften och råttor och andra skadedjur hade glada dagar.
Trots att problemet hade varit känt länge och både flera grannar och andra Malmöbor hade vänt sig med klagomål till olika instanser, tog det över ett år innan Malmö stad regerade. Det var en reaktionstid som SD-kommunalrådet Magnus Olsson fullständigt dömde ut.
− Man borde ha agerat långt tidigare. Inte nu, fem i tolv. Eller kanske rättare sagt: fem över tolv, sa han i en intervju med Samtiden för nästan precis ett år sedan, den 5 maj 2015.

Efter många om och men och under stor medial bevakning avhystes tiggarna till slut från den mark de olagligt hade invaderat. I gryningen den 3 november slog polisen till och lägret började tömmas, men den som trodde att problemet med de många tiggarna skulle vara löst i och med blev besviken.
Några få av rumänerna nappade visserligen på Malmö stads erbjudande om gratis bussresa tillbaka till hemlandet, men lejonparten blev kvar och livligt understödda av bland annat vänsterextremister slog de nytt läger utanför Stadshuset där de ”krävde sin rätt”.

Det logistiska kaos som uppstod kom inte som någon överraskning för Magnus Olsson − snarare var det en utveckling som han hade väntat sig. Till Samtiden sa han att SD hade pekat på nödvändigheten av att tiggarna i direkt anslutning till avhysningen skulle sättas i buss med destination Rumänien och att den insatsen skulle samordnas med myndigheter och rumänsk polis och under poliseskort om det skulle visa sig vara nödvändigt.
Men i följetången om tiggarna skrevs hela tiden nya kapitel. Under vintern erbjöds de kvarvarande rumänerna härbärge av bland andra Svenska kyrkan. Nu i vår stängdes också dessa dörrar − och samtidigt tog debatten om tiggarna i Malmö ny fart. Under ett par års tid har både försäljare och kunder på Möllevångstorget, gemenligen kallat ”Möllan”, besvärats av närgångna tiggare som trängt sig på och kört upp smutsiga kaffemuggar i ansiktet på folk i hopp om att få en slant. Men på senare tid har uppvaktningen blivit allt mer aggressiv.

När SVT Skåne nyligen gjorde reportage på plats var det ingen av handlarna som ville uttala sig, men när kameran inte var på blev man mer meddelsam. Det samma råkar Samtiden ut för, men torgförsäljare som inte vill framträda med namn, han berätta om den påstridighet som skrämmer bort kunderna. En av handlarna säger sig ha förlorat flera kunder som inte längre vågar sig till torget där de annars har handlat i flera år. Försäljare har med egna ögon sett hur tiggare stjäl, inte bara från stånden utan även från kunder. Och i något fall ska också tiggare ha följt efter kunder hem. För någon vecka sedan hade polis och torghandlare möte i Stadshuset och de berättelser som där framkom förvånade ordningsmakten som sade sig var omedveten om vad som pågår på torget. Enligt polisens statistik har antalet anmälningar nämligen inte på något vis stuckit ut.

SD:s kommunalråd Magnus Olsson är inte förvånad.
− Vi vet ju att det finns ett stort mörkertal och det beror på att man inte anmäler. Det i sin tur kan förklaras med att folk helt enkelt har tröttnat, dels för att det är svårt att få kontakt med polisen, dels för att hälften av anmälningarna bara läggs ner, säger han.
Han vidhåller det han tidigare har sagt om tiggarproblemet.
− Ledningen i Malmö har uppvisat en flathet genom att inte agera fullt ut. Tiggarna är kvar och det känns som om man ger stopptecken med ena handen samtidigt som man vinkar välkommen med den andra, säger han och tillägger att det krävs en lagstiftning på riksplanet för att kunna lösa frågan.

I februari presenterade regeringens nationella samordnare Martin Valfridsson sin rapport och det besked han gav var kristallklart: genom att fortsätta att stoppa pengar i tiggarnas kaffemuggar skickas fel signaler som uppmanar till fortsatt tiggeri. Vill man hjälpa ska man i stället skicka pengarna till de organisationer som verkar i till exempel Rumänien. Och bara för lite sedan röt tidigare statsministern Göran Persson till: Tiggeri ska förbjudas. Att stå på knä på gatan och tigga skapar ingen frihet för en människa, var hans otvetydiga budskap.
− Och Göran Persson är ju en tung röst, säger Magnus Olsson.
Han berättar att han och Pontus Andersson, politisk sekreterare, ibland och när vädret tillåter äter lunch på någon av uteserveringarna vid Möllan.
− Det är mest för att vi vill se hur det ser ut här. Och det slår aldrig fel; varje gång blir vi uppvaktade av tiggare som systematiskt går från bord till bord, säger och tillägger att det är lite obehagligt. För den som sitter och äter mat vill ju inte besväras av tiggare.

Bara ett par minuter efter att vi har påbörjat vårt samtal kommer en man som vill sälja knappar för romer. Magnus Olsson tackar vänligt med bestämt nej och belönas med en svart blängande blick. Kommunalrådet berättar också att han, medan han väntade på Samtiden på torget, blev vittne till något som berörde honom illa:
− En man som verbalt antastade två kvinnor som gick förbi honom. Han bad om deras telefonnummer och frågade den ena var hon hade sin man. Hade jag varit kvinna hade jag aktat mig för att komma hit, säger han.

Bortsett från att tiggarna är aggressiva ställer de, enligt Magnus Olsson, också till oreda på andra sätt på Möllevångstorget.
− De parkerar sina bilar där det är stoppförbud och jag har själv sett att folk går in och sätter sig i bilarna − kanske för att vila, kanske för att dricka kaffe, vad vet väl jag. Så blir de bortkörda av parkeringsvakter, men så fort de försvinner är tiggarnas bilar tillbaka igen, säger han.

För att återställa ordning och reda på torget och trygga miljön för både handlare och kunder krävs enligt kommunalrådet egentligen inga större åtgärder.
− Mitt parti föreslår kommunala ordningsvakter som ska kunna stödja både polis och parkeringsvakter. Och en synlig polis här på torget tror jag hade kunnat få oerhört positiva effekter. Bara det, om en polisbil fanns på plats och polismän som gick runt och talade med folk och också kunde kontrollera id-handlingar, säger han.
För Magnus Olsson har Möllevångstorget varit något av ett blomstrande och doftande paradis ända sedan han var liten påg. Men han konstaterar att den tiden är förbi, liksom att den bild av det mångkulturella Malmö som stadens ledning och alla kommunikatörer älskar att måla upp inte stämmer. Lite sorgset blickar han ut över torget.
− Möllan skulle kunna vara en så fantastisk marknadsplats. Men jag har mycket svårt för att se någon framtid för Malmö här, säger han.

Fotnot: Enligt en kartläggning som SVT har gjort ligger antalet tiggare en oförändrad nivå jämfört med i fjol. Det innebär uppskattningsvis någonstans mellan 3 900 och 4 700 personer, i Malmö cirka 300-400. Att antalet tiggare inte har minskat beror, enligt Martin Valfridsson, på att det fortfarande är lönsamt att försörja sig på det viset.