7   +   10   =  

Att bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) har avslöjats med att fira muslimska högtider tillsammans med företrädare för islamistiska och fascistiska turkiska organisationer borde inte förvåna någon. Kaplan har turkiskt ursprung och har aldrig varit särskilt intresserad av att dölja sina kopplingar till landet.

Den socialdemokratiska opinionssajten Ledarsidorna.se har mer än en gång påpekat stadsrådets frekventa resor till Turkiet. Resor som sker i tjänstens namn men innehållsmässigt inte har något officiellt syfte. Vad gör Sveriges bostadsminister, en exil-turk och aktiv muslim, i Turkiet så ofta? Att det inte har med bostäder att göra är det enda vi kan vara säkra på.

Det finns ett flertal personer som anser att Kaplan har en dold agenda med sitt politiska engagemang. S-profilen Nalin Pekgul, som tidigare varnat för islamiseringen av Stockholms förorter, menar att bostadsministern är islamist. ”På grund av rädsla för att stämplas som islamofob vågar ingen ifrågasätta Mehmet Kaplan och hans dolda agenda”, skrev hon i en debattartikel i Dagens Industri efter valet 2014. Samtidens krönikör Mohamed Omar träffade under sin tid som muslim Kaplan ett par gånger. På sin Facebook berättar han följande:

”Att han [Kaplan] var en allvarligt troende muslim som trodde på hela Koranen och på sharia var en självklarhet i våra kretsar, liksom att hela miljöparti-grejen egentligen handlade om att främja det han uppfattade som islams intressen. Jag har inte träffat någon religiöst aktiv muslim som tror att Kaplan är miljöpartist på riktigt.”

Från det egna partiet har däremot kritiken mot Kaplan varit sparsmakad. Språkrören Romson och Fridolin har försökt relativisera händelsen. Något som stora delar av partiet instämmer i. När SVT frågade partiets distriktsordförande uttalade 17 av 21 sitt fortsatta stöd till bostadsministern. Ingen uppger att de saknar förtroende. Kaplans egen pressekreterare hävdar att granskningarna är ”låg journalistik” och ”rasism”. Grön Ungdom i Malmö menar att medieuppmärksamheten är en islamofobisk ”häxjakt”. En uppfattning som säger mer än vi vill veta om Miljöpartiet.

De flesta människor har nog antagit att Miljöpartiet bara är en bunt naiva och utopiska stollar vars verklighetsfrånvända världsuppfattning är harmlös, nästan gullig. Men jag tror det är dags att bli orolig på allvar. Miljöpartiet är ett anti-svenskt parti och Kaplan är knappast den enda islamisten i partiet.

Många undrar nog hur Miljöpartiets kulturmarxistiska ideologi går ihop med islams syn på homosexualitet och kvinnors rättigheter. Dessa glömmer det relativistiska inslaget i kulturmarxismen. Destruktiva och nedbrytande fenomen som HBTQ-vurm, feminism och attacker på kärnfamiljen är något som förbehålls västerlandet. Icke-europeiska kulturer tillåts behålla sin autenticitet. Därför är det inte konstigt att miljöpartisterna har svårt att ta avstånd från Kaplans dolda agenda.

Och detta parti har Sveriges båda statsbärande partier valt att intimt samarbeta med. Det säger något mycket skrämmande om de skygglappar och låsningar som finns inom svensk politiks översta skikt.