Turkiska riksförbundet utger sig för att vara en opolitisk etnisk förening, men huserar i själva verket rasister och fascister. Sveriges Radio har granskat förbundet och bland annat hittat en hyllningstext till fascistiska Grå vargarnas nu döde grundare på dess hemsida.
Nu har också Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor startat en utredning för att se om förbundets statliga bidrag ska dras tillbaka. Det har hittills fått över en halv miljoner kronor per år. I början av april i år stod den dåvarande vice ordföranden Barbaros Leylani på Sergels torg i Stockholm och skrek att armenier är hundar som ska dödas och Turkiet är bäst. Tycker man att Turkiet är bäst borde man väl leva där och inte i Sverige, eller?
Dessa skojare ska självklart inte ha en krona i bidrag. Men jag vill gå längre än så. Jag tycker inte att vi ska dela ut bidrag till etniska föreningar överhuvudtaget, vare sig de står för snälla eller elaka värderingar, fascism eller demokrati. Om etniska grupper vill bilda föreningar för att bevara sin kultur får de som är intresserade stå för kostnaden själva. Det är inget som rör oss andra.
Det svenska samhället bör inte ha något ansvar för att invandrare ska kunna bevara och odla sina kulturer, religioner och språk. Turkiet är ett större land än Sverige och det finns fler turkar i världen än svenskar. Det finns ingen brist på resurser.
Tanken att ett litet land som Sverige ska dela ut bidrag för att främja turkisk, arabisk, kurdisk, bosnisk och somalisk kultur är ganska märklig. Arabförbundet består av hela 22 stater, varav flera är rika, och ändå ska svenskar betala för undervisa arabiska barn i arabiska och för att arabiska, etniska föreningar ska främja arabisk kultur. På vilket sätt ligger det i vårt intresse?
De skattefinansierade etniska föreningarna motverkar den viktiga assimilationen och kan som i fallet Turkiska riksförbundet cementera gammal unken chauvinism och rasism från hemländerna. Dessa pengar borde istället läggas på verksamheter som hjälper invandrare att komma in i det svenska samhället och den svenska kulturen och stärka deras identitet som nya svenskar.
Det kan röra sig om idrott, spridandet av svensk litteratur, skrivarverkstäder, studiebesök och utflykter till platser som är viktiga i svensk historia och politisk tradition, svenskundervisning (kanske även extra på kvällar och helger), sång och musik och stärkandet av svenska traditioner och högtider. Dessa aktiviteter, vilka redan finns, kan få mer stöd för att bli mer utåtriktade och bättre på att inkludera nya svenskar. Initiativ i den riktningen bör uppmuntras av stat och kommun.
Den turkiska kulturen är inte hotad på något sätt och behöver inte svenskt stöd. Däremot har vi ett stort problem med utanförskap där invandrare och till och med barn till invandrare inte blir en del av den svenska kulturella gemenskapen, vilket försämrar deras möjligheter på arbetsmarknaden liksom deras delaktighet i demokratin, och även kan leda till rasistiska spänningar mellan grupper.
Därför föreslår jag alltså att vi inte ger några bidrag alls till etniska föreningar, förutom till våra nationella minoriteter.
Mohamed Omar