Daniel Etter vann Pulitzerpriset för att ha gett flyktingkrisen ett ansikte. Men att fira det tillsammans med sina motiv gick inte. Familjen Majid finns nämligen i Irak. Samma land som man sa sig ha flytt från för sina liv.

Bilden på Laith Majid gick världen runt när den tyske frilansfotografen fångade honom när fyrabarnspappan, upplöst i tårar förtvivlat höll ett av sina barn i famnen på en strand vid grekiska ön Kos. Den farofyllda flykten från Turkiet till Europa hade lyckats − samtliga familjemedlemmar hade klarat resan med livet i behåll.

Ögonblicksbilden blev ett starkt vapen i handen på världens alla förespråkare för öppna gränser och en enorm propagandaoffensiv tog fart. Det var för övrigt den andra i raden. Först ut var bilden på den drunknade Aylan Kurdis kropp som i september i fjol sände chockvågor över hela världen och som ledde till att inte bara svenskar, utan en stor del av jordens övriga befolkning, öppnade sina hjärtan för flyktingarna. Den lille treåringens tragiska öde fick också politiker att, som på en given signal, hoppa och kräva insatser.

Kort efter att bilden på Aylan hade nått ikonstatus avslöjades dock fakta som hade få, om ens några, likheter med dem som pappa Kurdi hade berättat och som media bara för var allt för villig att vidarebefordra. Det visade sig nämligen att familjen i ett år hade bott i trygghet i ett hus i Turkiet och enligt en nära släkting hade Aylans far, Abdullah, tagit med sig sin familj på den dödsbringande resan till Europa − inte för att, som han påstod, de flydde för sina liv från det krigshärjade Syrien där han också sade sig har blivit torterad, utan för att han själv ville ha ”nya tänder”. Familjens hyresvärdinna i Turkiet, 66-åriga Mushreff Terregy, var helt oförstående till familjens flykt:
− De hade ett bra liv här i Turkiet och jag vet inte varför de gav sig av, sa hon till brittiska Daily Mail.

Och nu har nästa bluffspäckade och med tårar kryddade propagandaberättelse demaskerats. Sanningen om den irakiska familjen Majid är nämligen långt ifrån den som fotografen Daniel Etter svalde med hull och hår och som resten av världen sedan också visade sig vara mer än villig att sluka. Det var ingen hejd på de eländen som familjen hade fått utstå och i brittiska The Guardian beskrev Daniel Etter sin upplevelse så här:
− Jag har aldrig blivit så tagen av ett ögonblick som jag hade turen att få bevittna och turen att få fånga.

Den sunnimuslimska familjen sade sig ha tvingats på flykten i augusti efter att flera gånger ha utsatts för dödshot från shiamuslimer. Senare, när familjen hade nått Tyskland, kryddade pappa Laith Majid berättelsen ytterligare då han till BBC sa att ”brottslingar” hade hotat med att kidnappa hans barn i Irak och att han redan två gånger hade fått betala en lösensumma för barnens säkerhet. Men i Tyskland var allt annorlunda:
− Här känner jag mig säker och jag blir mycket väl behandlad av människor här, sa han samtidigt som han inte nog kunde tacka förbundskansler Angela Merkel, som han utnämnde till ”drottning av Tyskland”, skriver Breitbart.

För ett par veckor sedan belönades Daniel Etter med det prestigefyllda Pulitzerpriset för den bild han tog på Kos i augusti och det var när han ville fira denna utmärkelse tillsammans med familjen Majid som lögnen uppdagades. Familjens mobilnummer hade upphört och i flyktinglägret i Spandau i Berlin, som varit familjens hemvist, hade man ingen aning om var de irakiska flyktingarna befann sig. Men det lyckades den tyska tidningen BILD som fick kontakt med familjens äldste son. 19-årige Mustafa är sedan tio dagar portförbjuden från lägret i Spandau efter att ha misshandlat en afghan. Till BILD beklagar sig över att han numera måste sova i en väns hus, där han inte får en blund i ögonen eftersom han hela tiden måste vakta sina ägodelar.

Och så berättar han vad som hänt med resten av familjen: Efter bara sex månader i Tyskland återvände hans föräldrar och yngre syskon till Irak, det land man enligt pappa Laith flydde ifrån för sina liv. Anledningen skulle vara att Mustafas farmor hade avlidit och Laith ville begrava henne i Bagdad. Enligt Mustafa var hans mor Neda rädd för att maken inte skulle återvända till Tyskland och därför reste hon och de övriga tre barnen med. Familjen Majid bor nu i den kurdiska staden Erbil i norra Irak där pappa Laith, som är bilmekaniker, arbetar i en verkstad.