Att Miljöpartiets språkrör ställer sina platser till förfogande är det första vuxna beteende Gustav Fridolin och Åsa Romson visat upp under de senaste veckorna. Men det räcker inte. Stefan Löfven bör tvinga MP ut ur regeringen.
Inför valet 2014 pressades Socialdemokraterna hårt i frågan om sitt regeringsunderlag. Eftersom en egen majoritet låg helt utom räckhåll behövdes samarbetspartners. Men vem eller vilka? Svaret blev Miljöpartiet. En ”naturlig samarbetspartner”, skrev Stefan Löfven på DN Debatt ett år innan valet.
Idag efter ett och ett halvt stormiga regeringsår tillsammans är det få kan se det ”naturliga” i det dysfunktionella samarbetet. De socialdemokratiska sympatisörerna har fått nog av Miljöpartiet, precis som en lång rad partitoppar som nu talar ut mot kompanjonskapet. Svenska folket har också fått nog. Det bevisas av att förtroendet för MP:s båda språkrör har störtdykt efter att partiskandalerna rullats upp. Nu är det dags att Stefan Löfven får nog, han med.
Visst, det ska sägas direkt, en ombildad regering utan den gröna kvarnstenen runt socialdemokraternas hals skulle inte vara bra den heller. En andra löfvensk ministär med bara socialdemokratiska statsråd skulle förmodligen vara den näst sämsta regeringen i Sveriges historia. En förbättring med andra ord, men samtidigt ett bevis för hur lågt socialdemokratins kompetens sjunkit.
Men det finns flera starka skäl till att Miljöpartiet inte ska vara en del av regeringen. De senaste veckornas kris har på ett förtjänstfullt sätt klargjort varför.
Miljöpartiet vägrar ta ansvar
Miljöpartiet saknar helt vad som kallas regeringsduglighet. Vad är det? I den privata världen skulle vi kalla regeringsduglighet att ”bete sig vuxet”. Vuxna förväntas ta ansvar för sitt handlande, kunna bedöma konsekvenserna av sitt agerande och behärska sociala koder. Överfört till den politiska sfären klarar MP inte av något det. Tvärtom beter de sig som ett barn som inte alltid får sina orimliga önskemål uppfyllda.
Att kalla den egna politiken ”skit” (Fridolin) eller börja gråta när samma politik presenteras (Romson) är inte värdigt ett regeringsparti oavsett ideologisk hemvist. Det är ett uppträdande som påminner om en bortskämd (snor)unge som inte får precis som vederbörande vill. Att Fridolin och Romson ställer sina platser till förfogande är ett tecken på att vilja ta ansvar men förändrar inte den övergripande bilden av språkrörsparets ansvarslöshet.
Miljöpartiet skämmer ut sig (och Sverige)
Antalet grodor och allmänt konstiga beteenden börjar bli besvärande många från MP:s sida. När Gustav Fridolin likt den värsta fjortisen använder sina händer för att forma ett hjärta i ett videoklipp riktat till Sveriges lärarkår tvingas man famla efter skämskudden. Varför finns ingen spärr mot sådana tönterier?
Hans enda tröst är att Åsa Romsons fadäser är ännu grövre. När hon kallar 11-septemberattentaten för ”olyckor” eller jämför illegala migranter som förolyckas när de tränger in i Europa över Medelhavet med människor som mördades i Auschwitz blir det svarta rubriker i stora utländska tidningar. Rubriker som skadar Sveriges anseende.
Miljöpartiet skadar Sverige
Det finns flera skäl till att Vänsterpartiet är ett permanent oppositionsparti. Ett av dem är de helt orimliga politiska förslagen. Av samma skäl borde aldrig Miljöpartiet blivit ett regeringsparti. Ta synen på kärnkraft till exempel. MP vill stänga Sveriges kärnkraftverk – något som är helt omöjligt med mindre än att industrin kollapsar.
Än värre är det så klart med invandringen. Miljöpartiet fick den invandringspolitik de ville ha under ett par ödesdigra månader i höstas. Det ledde till hot om systemkollaps. Det säger ganska mycket om ett parti när genomförandet av deras hjärtefrågor för landet till randen av samhällskollaps. Sådana partier ska hållas långt borta från regeringen.
Tiden är därför inne för Stefan Löfven att göra sig av med Miljöpartiet som koalitionspartner. Han bör inte bara göra det för socialdemokratins bästa utan för hela landets.