Att ge asylansökare tak över huvudet behöver inte alltid vara en god affär ens via myndigheterna. Det har danska Alice Lauridsen bitter fått erfara. Av hennes sommarstuga återstår nu bara spillrorna.
I november beslöt sig Alice Lauridsen för att, genom Udlændingestyrelsen, den danska motsvarigheten till Migrationsverket, hyra ut sin sommarstuga i Varde i södra Jylland till asylansökare. Hon tyckte att hon ville göra en god gärning, samtidigt som hon kunde tjäna några slantar.
− Det faktum att jag bara hyrde ut till barnfamiljer gjorde att jag dessutom kände mig trygg, säger hon till BT.
Sedan i vintras har 100-talet asylansökare kommit och gått − och när stugans ägare nu sitter med facit i hand, kan hon bara konstatera att det hon trodde var en god gärning lönade sig extremt illa. Huset är fullständigt raserat, allt har slagits i spillror.
− Man har hoppat och kissat på madrasserna. Man har eldat på mina mattor och har stora brännmärken och det är kiss i hörnen. Av mitt stora matbord återstår bara pinnved − allt har slitits sönder och det är bara lamporna som har överlevt, säger hon till tidningen.
Vänner till Alice Lauridsen har för henne berättat att det i veckosluten hölls enorma fester i huset efter att asylansökare från förläggningar i närheten hade anslutit sig till sällskapet och i vardagsrummet roade sig festdeltagarna med att anordna cykel- och rullskridskotävlingar. Därtill kommer att stugans fönster krossades på löpande band och fick till slut ersättas med plexiglas.
Asylansökarna har härjat i huset i omkring fem månader och Alice Lauridsen uppskattar att det kommer att kosta henne 1,3 miljoner i danska pengar att reparera de skador som hyresgästerna har åstadkommit. Men här är Udlændingestyrelsen av annan uppfattning och hävdar att det snarare rör sig om en halv miljon.
Nu kämpar den desillusionerade och i stort sett helt knäckta uthyraren för att få alla skador täckta, men till BT säger hon att det är långt ifrån det som är det värsta med hela historien. Hon berättar om alla de tårar hon har fällt och hur smärtsamt det har varit att få se bostaden raseras när hon själv bara maktlös kunde titta på. Udlændingestyrelsen förbjöd henne nämligen att ingripa.
− Det sa till mig att jag bara skulle vara glad för att jag skulle få nya möbler när de flyttade, säger hon.
Enligt Alice Lauridsen har det nu till och med gått så långt att hon har varit tvungen att ligga på Udlændingestyrelsen för att hon ska få sin hyra och hon har fått hota med att stänga av strömmen om hon inte får betalt. Till slut kom hyrespengarna in på hennes konto, men det flera dagar för sent.
Enligt henne mötte hon heller ingen förståelse när hon en dag, upplöst i tårar, satt på asylanläggningen och berättade hur ont det gjorde när hennes hus slogs sönder.
− Men den anställde där var fullständigt likgiltig när jag berättade att jag inte kunde hitta mina sex lädersoffor som det skulle visa sig att asylansökarna hade förstört och flyttat in i sina rum, säger hon.
Alice Lauridsens erfarenhet är att det dessutom är svårt att få tag i någon på Udlændingestyrelsen, som ofta inte ens har svarat när hon har försökt att komma i kontakt. Och hon kan ju inte heller låta bli att tänka på vad allt detta har kostat de danska skattebetalarna.
− Alla de skattekronor som har lagts på det här kunde ju i stället ha gått till gamla och sjuka. Asylansökare är gäster i vårt land och borde värdesätta det som de kommer till och vara rädda om våra saker. Det skulle jag göra om jag kom till deras land, säger hon.
Tidningen har varit i kontakt med Udlændingestyrelsen för att få höra hur man där ser på saken och har fått veta att man ”jobbar på det” och att man ska återkomma.