Statsminister Löfvens fysionomi har vissa likheter med ”världens fulaste fisk”, den s.k. Blobfisken. När denna fisk befinner sig på 1 000 meters djup ser den ut som vilken fisk som helst. Den står emot det enorma trycket på djupet till följd av att den saknar såväl skelett som muskler. Väl på ytan tappar denna amorfa varelse all stabilitet och förvandlas till en oformlig massa. Runt denne ledarfisk skuttar två aningslösa barnrumpor, inte helt olika Piff och Puff, i form av miljöpartiets två språkrör, Åsa Romson och Gustav Fridolin.

Man bör inte i debatten använda sig av lyteskomik men situationen vad gäller Sveriges statsledning är så svajig, kaotisk och svag att snart sagt alla retoriska medel kan rättfärdigas för att få en förändring till stånd. Jag tvår mina händer och hänvisar till Nils Ferlins visa; ”Gud må förlåta mig somliga rader”.

Det är inte läge att upprepa det som redan skrivits om Mehmet Kaplans nära relationer med islamister och högerextrema, eller fascistiska, turkiska grupperingar. Inte heller om Yasri Khans kvinnoförakt och den häpnadsväckande naiviteten hos de små ekorrarna, Åsa Romson och Gustav Fridolin.

Det tål däremot att upprepas att Sveriges politiker och media inte tar religion på allvar. Man talar om islamister som om dessa inte hämtar all sin inspiration från islams heliga skrift, koranen. Vårt etablissemang låtsas att religion inte betyder särskilt mycket. Det må gälla i Sverige men i världens muslimska samhällen betyder religion nästan allt. Koranen, och sharia, pretenderar på islams överhöghet vad gäller styrelseskick och lagstiftning. Trots att det strider mot demokrati, jämlikhet och personlig frihet, ligger våra politiker lågt som plattfiskar och låter påskina att islam inte har något med förtryck, ofrihet, antidemokrati och terror att göra. Det är en över hövan naiv syn.

Enligt Lars Nicander, forskare vid Försvarshögskolan, kan det inte uteslutas att Miljöpartiet har utsatts för en medveten infiltration från islamister. Vår regering och den tidigare alliansregeringen har liksom Miljöpartiet varit synnerligen naiv och betalat ut mångmiljonbelopp till ytterst obskyra islamistiska organisationer som valt att verka under välklingande namn innehållande fred, rättvisa m.fl. Äntligen har Jan Björklund tagit upp detta och menar att det offentliga måste sätta stopp för denna totalt felriktade ”givmildhet”. Mehmet Kaplan, som ser all kritik som islamofobi, anser däremot att staten skall skänka mer pengar till moskéerna!

Infiltration känner vi till från andra sammanhang, inte minst under det kalla kriget då Sovjetunionen bl.a. infiltrerade s.k. ”fredsrörelser” i väst. Kommunisternas försök att infiltrera socialdemokratin kommer vi ihåg och påmindes om så sent som under den s.k. IB-affären. Broderskapsrörelsen var namnet på en organisation som samlade kristna socialdemokrater. Broderskapsrörelsen avskyddes av den ateistiska vänsterflygeln inom socialdemokratin och förvandlades så småningom till ”Socialdemokrater för tro och solidaritet” som blivit en plattform för muslimer och vänsterfolk med syfte att idka inflytande inom socialdemokratin i allmänhet och den svenska kyrkan i synnerhet.

Här har vi förklaringen till kyrkans politisering och vänstervridning där inte längre den kristna tron står i centrum utan en diffus vänsterideologi som ingått en ohelig allians med islam. Utan denna infiltration hade aldrig vare sig K.G. Hammar eller Antjé Jackelén blivit ärkebiskopar i den svenska kyrkan.

Låt oss, liksom islamisterna och många muhammedaner i allmänhet, ta koranen på allvar. Enligt koranen får muslimer som befinner sig i ett land där islam är i minoritet ljuga för icke-muslimer och ta dem till vänner för att dölja det faktum att islam i grunden förbjuder muslimer att etablera vänskap med otrogna. Fenomenet kalls taqiyyeh. Detta credo slogs tidigt fast av den förste muslimske exegeten och Muhammeds kusin, Ibn Abbas. Innebörden är bland annat att koranen uppmanar muslimen att ljuga för att dölja islams intoleranta föreskrifter och i syfte att locka icke-muslimer till islam. De är få religioner som direkt uppmanar till lögner!

Socialdemokratin delar delvis Miljöpartiets naivitet vad gäller islam och hela Palestinafrågan. Fatah kallar sig befrielserörelse och är ett socialistiskt parti och den största gruppen inom PLO, Palestinas nationella befrielserörelse. Deras militära gren kallas Al-Aqsa-martyrens brigader och är terroriststämplat av Israel, USA, Kanada, Japan och EU. I valet 2006 förlorade Fatah majoriteten till Hamas men behöll kontrollen av den Palestinska myndigheten på Västbanken. Fatah har inte tagit avstånd från de frekventa knivattackerna på israeler som genomförts under senare tid.

Den svenska regeringen omfamnar Fatah. Den palestinska myndighetens ledare, Abbas, har bjudits in till Sverige och som en av få moderna stater har Sverige erkänt Palestina som en fullvärdig stat. Vår statsminister Löfven hävdar att Fatah är ett systerparti till det svenska Socialdemokratiska partiet. Hamas ingår tillsammans med Fatah i den palestinska enhetsregeringen. Hamas har sina ideologiska rötter i naziinspirerad islamism. De strävar efter en etnisk och religiös rensning av regionen. Kvinnor skall hållas nere, homosexuella jagas och judarna utrotas enligt Hamas. Sedan 2005 har Hamas skickat omkring 9 000 raketer och 5 000 granater från Gaza mot Israel.

Hamas är ett politiskt parti som startades av personer från det Muslimska Brödraskapet och betraktas som en terrororganisation av EU, Israel, Japan, Kanada, USA, Egypten, Australien och Storbritannien. Mehmet Kaplan har haft officiella uppdrag för Sveriges Muslimska Råd som dominerar moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm och Sveriges Unga Muslimer som är knutna till det Muslimska Brödraskapets ungdomsorganisation med säte i Bryssel. Det är inte länge sedan Kaplan gjorde den så kallade ”islamisthälsningen” (fyra fingrar i luften) som ursprungligen var ett stöd för det Muslimska Brödraskapet i Egypten.

När Sverigedemokraterna ifrågasatte Löfven för regeringens omfamning av Fatah gick statsministern i taket, tappade koncepterna och tog åter upp Sverigedemokraternas förflutna och den s.k. järnrörsskandalen. SD-ledningen har inte försökt att dölja eller bortförklara partiets förflutna och har distanserat sig från historiska snedsteg och omformat partiet i grunden.

Löfven berömmer sig ju ofta för att vara feminist, kämpa för allas lika värde och ta avstånd från fascism, nazism, rasism med mera. Nu har han en koalitionspartner som uppenbarligen låter sina medlemmar och funktionärer umgås fördomsfritt med såväl islamister som extrema högerrörelser med fascistiska inslag.

Löfven godkänner att hans koalitionspartner har islamister i sin styrelse och som andra funktionärer i riksdag, kommuner och landsting och han omfamnar en palestinsk rörelse som är genomkorrupt och nära lierad med en renodlad antijudisk terrororganisation. Han borde koncentrera sig på att hålla rent i eget hus snarare än att upprepa gammal skåpmat i sina hätska utfall mot Sverigedemokraterna.

Förklaringen får väl sökas i det sviktande förtroendet för hans eget parti och hans regeringspartner, Miljöpartiet och dess ledande företrädare samtidigt som SD, hans hatobjekt, håller ställningarna bland väljarna och där han med gnisslande tänder tvingats anpassa regeringspolitiken till vad SD hävdat under lång tid vad gäller immigrationen. Efter allt som hänt och avslöjats borde Miljöpartiet vara diskvalificerat som regeringspartner.

Vi kan väl inte räkna med att Löfven skall gå ned på 1 000 meters djup och bli till ett vackert blötdjur, varför en helt ny regering med såväl muskler som skelett är något önskvärt och i hela nationens intresse. För så här kan det inte få fortsätta!

Olof Hedengren