Produktionen av gröna ärtor har varit ett med den lilla skånska staden Bjuv sedan år 1941. Företaget, Findus, är ett varumärke som är väl känt av svenska konsumenter. Findus köptes av Nomad Foods för ett år sedan. Därefter gick det fort att identifiera s.k. synergieffekter, överlappande produktionskapacitet i koncernen o.s.v. Resultatet blir nedläggning av produktionen i Bjuv.

Nedläggningen är en i raden under de senaste decennierna. Detta hade således kunnat vara en notis om ytterligare ett företag som läggs ned, en tragisk händelse i orten, regionen, för trotjänare och andra anställda. Men till Bjuv vallfärdade det som en gång var den stolta arbetarrörelsens nuvarande grå eminens. Arbetsmarknadsministern, Ylva Johansson, LO-basen, Karl- Petter Torwaldsson och även Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt linkade fram på kryckor, varvid alla morrade om giriga kapitalister och ansvarslösa företagsbeslut. Är det någon som inte går igång på en sådan falsk aria?

Jag förordar en rättfram retorik så jag tar mig friheten att rekommendera vänstern att sluta fälla krokodiltårar i Bjuv, att tala klarspråk, vara ärlig. Jag förväntade mig följande tal till de drabbade:

”Vi har kommit från Stockholm för att lägga lite balsam på såren nu när Bjuv drabbas av den globalisering vi alltid lovsjungit, men tar avstånd från när det passar. Det är som vanligt någon girig, anonym kapitalist som är skyldig. Jag ska inte uppehålla mig vid att vi lagt ned hela vår varvsnäring, lagt ned Saab med argumentet att olönsam verksamhet inte ska hållas under armarna. Visserligen resonerar andra länder annorlunda. I Tyskland gavs vid samma tid som Saab-affären fullt statligt stöd till deras bilproduktion så att Opel överlevde. Jobben skulle vara kvar i landet. Jag vågar nästan inte säga det högt. Varför tror ni att de nya ägarna vill förlägga produktionen av ärtor till Tyskland? Vi följer en linje inom arbetarrörelsen som innebär att vi inte kommer till Bjuv med någon morot till Findus för att få produktionen att stanna och detta oavsett vad Tyskland gör för att få jobben dit. Vi är naiva nog att tro att beslutet att välja bort Bjuv inte bygger på en kostnads-nyttoanalys, som utfallit till Bjuvs nackdel och att en orsak är vår ovilja att skapa förutsättningar för en effektivare produktion i Sverige.

Vi har ett paket med arbetsmarknadspoliska åtgärder t.ex. instegsjobb, en subvention som ska ge arbetsgivarna ett incitament att anställa. Förlåt. De omfattar inte de i Bjuv med sina rötter djupt i den skånska myllan. Det är de nyanlända till Bjuv som vi vänder oss till. Jag hoppas ni förstår att våra internationella förpliktelser och vår solidaritet gör de nyanlända till särskilt ömmade fall.

Vi uppmuntrar rörlighet. Det finns jobb på andra håll i landet, särskilt i storstäderna. Ett problem är att bostadsbristen är skriande, att flyttlassen står på kö för att komma in till städerna, varvid kostnaden för boendet tar nästan hela din lön. Det finns billigare bostäder i vissa förorter, eftersom vi misslyckats fullständigt med integrationen, varvid arbetslösheten är relativt hög och utanförskapet ökar som göder ett extremt förakt för allt och alla. Vill du känna dig som boende i Sverige i någon av våra städer kostar det en förmögenhet.

Vi har importerat människor från hela världen som uppgett att de måste få flyktingstatus och där vi under lång tid sett till och även i fortsättningen ser till att de får permanent rätt till allt i Sverige utan krav på motprestation. Detta har ”tvingat” oss att leka katt och råtta i kostnadsjakten med landets kommuner till förfång för många ursprungsinvånare i Sverige och som gjort att Sverige rasat snabbt i välfärdsligan. Först fick kommunerna ta emot asylströmmen med stöd av staten. När bidragen tog slut kontrade kommunerna med att ordna arbetsmarknadsutbildning och praktik för att asylkostnaderna skulle hamna i a-kassesystemet. Staten reagerade genom att skärpa kraven för att kvala in. Nu har vi en arbetslöshetskassa som gör det nästintill omöjligt för Er att stanna i kommunen.

Vi har gjort det möjligt för er att söka jobb i hela Europa, men samtidigt har 508 miljoner invånare fått tillträde till den svenska arbetsmarknaden och den tynande bidragsindustrin. I Storbritannien protesterar väljarna och får en folkomröstning för att stoppa bidragsregnet. Här blir det ingen omröstning, vi fortsätter med att strama åt för alla trots att inte alla är tärande, utan varit närande i generationer. Att vårt relativt omfattande trygghetssystem, vårt löneläge gör att dessa miljoner vill dit löner och förmåner är bättre än hemma är något vi ska vara stolta över. Stirra er inte blinda på risken att löner och anställningsvillkor urholkas med ett ökat arbetskraftutbud, utan bejaka den fria rörligheten. Vi kan inte isolera oss.

Jag hoppas ni slipar er konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Omskolning är ett alternativ. Det finns endast ett litet hinder. Inte ens en formell utbildning ger med säkerhet ett nytt jobb. Att investera i en lång utbildning är kostsamt. I USA har vi en omfattande akademikerarbetslöshet. Mot denna bakgrund ser jag inte många ljus i tunneln, men jag har kommit till Bjuv med en enkel slogan; ”inte en ärta till Tyskland”. Jag uppmanar Er att repetera detta tillsammans med mig.”

Lyssnarna i Bjuv ser att ärtorna flyger hit och dit och att de skulle bli av med de smaklösa ärtorna i kristid är osannolikt. Vänstern missar aldrig ett tillfälle att erbjuda valboskapen några väl valda till intet förpliktande ord. Ord räddade inte produktionen av dammsugare (Electrolux) i Västervik, det var bristande vilja som gjorde sveket mot Saab möjligt. Ord räddade inte bilmärkets framtid och ”inte en ärta till Tyskland” kommer inte rädda jobben i Bjuv.

Uffe Hansen