Under veckan som gick dominerades nyhetsflödet av massakern i Belgien på tisdagen. Över trettio personer dog, bland dem en svensk kvinna, och trehundra skadades. Islamska Staten tog på sig dådet och det lär finnas en koppling till Sverige genom algeriern Mohamed Belkaid, som alltså sköts ihjäl av belgisk polis.
Enligt Aftonbladet bodde han länge i Stockholm och pekas ut som ”befälhavare” för dåden i både Paris och Bryssel. Ytterligare ett trettiotal personer dog i en terrorattack i Irak under fredagen, också den orkestrerad av Islamiska Staten.
På hemmaplan, i Sverige, var det en ganska vanlig vecka.
Måndag kväll, sexövergrepp mot en minderårig flicka i Östra Göinge, rubricerat som försök till våldtäkt mot barn. Under tisdagskvällen larmades polis till ett område i Uppsala. En handgranat hade kastats in på en barnfamiljs balkong.
Onsdag. Bråk mellan familjer på Migrationsverkets boende i Ödeshög. En polispatrull, som kom till platsen för att höra de inblandade, upprättade en anmälan om misshandel och olaga hot. I Malmö anmäls en mycket grov våldtäkt, också under onsdagen. Samma kväll påträffas tre skottskadade män i Lindängens centrum, också i Malmö. Ytterligare två skottdåd ska ha ägt rum i samma stad natten mot torsdag.
Torsdag. Kvinna i Haninge misstänks drogad och våldtagen. Samma dag fick polisen larm om att en asylsökande man avlidit på vårdcentralen i Rättvik. Han hade anlänt med stickskador som han fått på asylboendet. Det kunde ha blivit fler dödsfall. Senare samma dag ryckte polisen ut till ett pågående bråk på ett asylboende i Kramfors. En man fördes till sjukhus med skador i ansiktet.
Natten till fredag blev en ung kvinna överfallen och utsatt för ett våldtäktsförsök i Västra Frölunda, i Göteborg. Senare under fredagen anhölls en man, misstänkt för att ha våldtagit en kvinna på resecentrum i Uppsala. En bil besköts i centrala Landskrona. Från Stockholms förorter får vi rapporter om oroligheter, bränder och stenkastning mot polisen.
Natten till lördag ägde ett stort bråk rum i centrala Gävle. Minst två skadades under omständigheter som i skrivande stund är oklara, men de inblandade ska enligt Aftonbladet vara ”hemmahörande i Gävle”. I Norrköping blev det samtidigt en upploppsliknande situation på ett asylboende.
I Östersund, slutligen, är den nya otryggheten på gator och torg ett stående diskussionstema.
Flera av dessa brott kommer inte att klaras upp. Svenskar kan finnas bland gärningsmännen, men med stor sannolikhet utgör rotlösa första eller andra generationens migranter med rötter i muslimska länder en klar majoritet av förövarna. Och ovanstående sammanställning från måndag till lördag är förstås bara toppen av ett isberg.
Exakt samtidigt pågår en minst sagt bisarr debatt utgående från att det moderata politikerparet Ulf Adelsohn och Lena Adelsohn Liljeroth anser att media tonar ned invandrares brottslighet. Jeanette Gustafsdotter, VD för Tidningsutgivarna, ansåg att paret Adelsohns uttalanden var ”extremt oroväckande”.
Veckans händelser är väl bekräftelse nog? Ingen förnekar väl att de uppräknade brotten har ägt rum, men det blir varken särskilt stora rubriker eller några uppföljande reportage eller belysande diskussioner om mord, mordförsök, hot, misshandel och våldtäkter. Fundera själva på vad som väckte mest uppmärksamhet, mordet i Rättvik eller det faktum att en före detta minister antydde att medierna har en agenda.
Om vi återgår till terrorhotet är fokus just nu på Islamiska Staten, vars militanta anhängare i hundratal obehindrat passerar Sveriges gränser, både in och ut. Trots detta försökte till exempel Statsminister Stefan Löfven vända uppmärksamheten mot Breivik och högerextremism.
I en artikel i Dagens Samhälle av bland andra Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, förs ett synnerligen märkligt resonemang. Man tar avstamp i terrordådet i Bryssel, men leder snabbt in diskussionen på näthat i kommentarsfält och på sociala medier, som om detta var grundorsaken.
”Näthataren finns däremot i helt andra miljöer. Hen är hemtam i både villakvarter och radhusområden, liksom på caféets uteservering och i kontorslandskapet.”
Där har ni enligt Sahlin terrorns grogrund. Alltså inte obskyra källarmoskéer, betongförorter som samhället lämnar åt sitt öde, eller kriminaliteten i storstäderna som den misstänkte terroristen Mohamed Belkaid är sprungen ur. Detta berör Mona Sahlin knappt med ett ord, vilket beror på att hon är en aktivist som i första hand är intresserad svärta ned sina politiska motståndare och undgå eget ansvar.
Artikelns titel lyder ”Sverige befinner sig på ett sluttande plan”. Och det stämmer ju förvisso.
På onsdagen debatterade Roger Haddad (L) terrorism och radikalisering med Kent Ekeroth (SD) i Aktuellt. Haddads och Alliansens recept mot radikalisering lyder 25 miljoner extra till lokala brottsförebyggande insatser. Alltså, 25 miljoner är inte ens felräkningspengar i en statsbudget, det är en synnerligen obetydlig satsning. Liberalerna (tidigare Folkpartiet) har i allra högsta grad varit med och startat eldsvådan, nu ska de släcka den med vattenpistol. Detta får illustrera etablissemangets handfallenhet och brist på initiativkraft inför den situation de har försatt samhället i.
Polisen är den institution som ska hantera terrorhot och kriminalitet. Problemet är att åtta av tio poliser överväger att sluta på grund av usel ledning, låga löner och tuffa arbetsvillkor. Medel till ett starkare polisväsende saknas, medan Migrationsverket genom att knäppa med fingrarna kan höja sin årsbudget med en summa motsvarande hela Polismyndighetens årskostnad (22 miljarder) och flera miljarder därutöver. Och det var alltså själva höjningen från en redan oacceptabelt hög nivå. Är det inte horribelt?
Det intressanta är nu att den här veckan inte var så speciell. Det här är det nya normala.
Exakt när Islamiska Staten slår till i Europa vet vi förstås inte, men den grova brottsligheten på asylboenden och i invandrartäta stadsdelar är numera bakgrundsbrus, liksom makthavarnas taffliga försök att bortförklara det hela och låtsas som att de gör något åt det.
Tomas Brandberg