I skolan läste jag Don Quijote. Han plöjde en mängd riddarromaner och därefter började han sin kamp för höga ideal. Ständigt blir han lurad eller sviken, utan att vika en tum från sina höga ideal och sänka sig till att själv lura eller bedra. Häri ligger hans tragiska storhet. Det går inte tycka illa om honom. Han vill väl, men han är en människa som passar i en perfekt värld med medmänniskor med hederskänsla.

När jag betraktar ledarna i Sverige och Tyskland som i massinvandringens fotspår gör det ena utspelet efter det andra inser jag att det inte är Don Quijote i dagens tappning vi bevittnar, det är helt klart inte en strid för höga ideal, ingen tragisk storhet, endast taffligt, ogenomtänkt och ondskefullt.

Karl XII:s försök till allians med turkarna slutade i kalabalik, men uppbrottet från den turkiska staden, Bender, skedde utan att skada vår del av världen, det inträffade i främmande land och vårt relativt trygga hem förblev vad det var, även om jag inte underskattar de konsekvenser de många krigen utanför Sverige fick för svensk ekonomi och de utskrivna soldaterna. Karl XII skulle emellertid aldrig förvandlat Turkiets problem till sina egna. Dagens kalabalik runt Turkiets gränser är redan i Sverige. Vår nuvarande och den föregående regeringen valde länge att öppna dörren till vårt land. Detta pågick länge, men till slut insåg även de värsta virrhjärnorna att Sverige riskerar total kollaps och vände raskt utan eftertanke eller omtanke.

De självutnämnda godhetsprofeterna vidhöll länge att höjden av humanitet och medmänsklighet var att öppna våra gränser. Att detta plötsligt skulle upphöra och inte omfatta fler än de som redan tagit sig hit är inte alls enligt de själva oförenligt med deras höga ideal. Det är ”humant och medmänskligt” att stänga ute de som inte hann i tid. Förklaringen, som ges, är att hindren för fortsatt massinvandring endast är tillfälliga, som om varningar om systemkollaps inte kommer att gälla i framtiden. När Irans eller Egypten destabiliseras med ländernas extrema befolkningsexplosion är dagens folkvandring en mild västanfläkt, men för de som vill fortsätta leva med villfarelser och drömmar är detta olyckskorpars kraxande.

Officiellt görs fortfarande gällande att asylrätten ska försvaras. Frågan är om den någonsin har existerat i Central- och Östeuropa? Faktum är att de som tidigare ihärdigt försvarat den i Sverige i rask takt överger den. Även om detta är märkligt för Sverigedemokraternas kritiker är det väntat av alla med båda fötterna på jorden. Detta handlar inte om asyl, det är ett försök att invadera en befolkad kontinent. Don Quijote behövde Sancho Panza som väpnare, men ännu mer som ögonöppnare. Sverige behöver av samma anledning en nationell röst i offentligheten.

Förslaget att skicka tillbaka asylsökande till Turkiet är ogenomtänkt. Att Europa ska ta emot en s.k. kvotflykting för varje återsänd asylsökande är ett nollsummespel och dessutom är det en ny variant på Tyskland och Sveriges tidigare misslyckade förslag om kvotsystem. Hur sannolikt är det att det ”nya” kvotsystemet går att genomföra i praktiken? Det är hög tid att de nuvarande tyska och svenska regeringarna förstår att en växande andel av deras egna befolkningar och övriga Europa med sina regeringar tar avstånd från deras politik på asylområdet. Öppna ögonen istället för att fortsätta denna förödmjukande ökenvandring.

Smugglarna kan fortsätta tjäna pengar, eftersom hoppet om att därefter ingå i ett kvotsystem är lockande och grundorsaken inte är transportvägen, utan att ansvarslösa regeringar i Europa inte vill täppa till hålen genom att en gång för alla överge den s.k. asylrätten. Den signal som förslagets tillskyndare skickar ut är att om en stat, som Turkiet, hittar en väg till Europa för folken i Asien och Afrika så får dessa stater miljarder i belöning. Kanske är detta ett incitament för t.ex. Ryssland att få sanktionerna upphävda genom att upplåta transportvägar till Europa? Förmodligen skulle sanktionerna upphävas om dessa transportvägar stängs.

Människor är desperata i en värld av befolkningsexplosion, försörjningsbrist och krig. Det finns allt mindre plats för en Don Quijote i ”modern” tappning som förläst sig på kulturmarxistiska förebilder. De kan inte förväntas lyssna på en Sancho Panza, eftersom de har en plan att avveckla nationalstaterna och underminera den västerländska civilisationen. Endast fortsatt kamp är framgångsvägen för en växande nationellt orienterad opinion. Vi behöver politiker som har modet och förståndet att verkligen ta ansvar för Europas, nordens, Sveriges framtid.

Uffe Hansen