Alla som haft något med hästsport att göra vet att man sätter på tävlingshästen skygglappar för att den inte skall oroas eller skrämmas av händelser vid sidan om utan vara helt koncentrerad på blickfältet framåt. Man stänger ute en del av verkligheten för att uppnå sitt syfte att hästen skall springa fort utan att störas av i detta fall ovidkommande händelser.

Problemet är att våra politiker förefaller ha tagit efter hästsporten och satt på sig själva skygglappar. Man stänger ute den störande verkligheten och springer rakt fram vilket slutar med att man slår huvudet i väggen eller rider omkull då man följer kartan oavsett hur terrängen de facto ser ut.

Ett exempel: LO anser sig ha monopol på kunskap om hur arbetsmarknaden fungerar. En socialdemokratisk regering har inget val än att följa i LO:s ledband. Nu har vi inte endast en fackpamp i LO-borgen, den välmående Karl-Petter Thorwaldsson, utan också en fackpamp till statsminister, Stefan Löfven.

Den s.k. borgerliga oppositionen, som inte agerar som en opposition utan framlägger förslag rent akademiskt då de inte har några möjligheter att bli verklighet, en låtsasopposition kan vi säga. Med det stora inflödet till Sverige av lågt utbildade eller helt obildade personer är det naturligt att ställa frågan, hur kan dessa människor beredas arbete? Då det ofta tar 7-8 år för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden om de någonsin gör det tar landet på sig en gigantisk försörjningsbörda i rena utgifter förutom ianspråktagandet av personella och andra resurser inom hela välfärdssektorn och övriga institutioner. Mot bakgrund av den aktuella situationen är det inte ologiskt att man föreslår lägre ingångslöner för framför allt unga personer utan några större kunskaper eller erfarenheter och med initiala språksvårigheter.

För LO är det anatema att lagstifta om något sådant som löner. Enligt den svenska modellen är det arbetsmarknadens parter som förhandlar om löner och andra anställningsvillkor, punkt slut. Däremot är det fritt fram för fackpamparna och deras organisationer att lägga sig i politiken inom alla områden och till och med agera aktivistiskt för att stötta den socialdemokrati som vad medlemmarna beträffar de facto inte längre är en siamesisk tvilling till fackföreningsrörelsen.

I en Tv-debatt för inte så länge sedan framförde statsminister Löfven uppseendeväckande nog att immigrationen endast var en ”liten ansträngning” och att vi alls inte riskerade en systemkollaps. Det är tveklöst att vi står inför en systemkollaps.

Migrationsverket begär 28,4 miljarder extra 2016 och drygt 32 miljarder extra för 2017 för att klara flyktingmottagandet. Den största utgiftsposten är boendet. Migrationsverket tror att 100 000 personer kommer att ansöka om asyl 2016, det är alltså inte så att inflödet plötsligt minskar drastiskt. Vägen mot stupet fortsätter för att alludera på Friedrich von Hayeks bok Vägen till träldom.

Enligt ett regeringsbeslut skall asylsökande som fått avslag inte längre uppbära dagsbidrag eller få bo på asylboenden. I dag upphör rätten till bidrag och boende först när personen lämnar landet. Inte färre än 22 000 personer väntar på att utvisas från Sverige och av dessa har 13 000 ”försvunnit” d.v.s. gått under jorden. Polisen anser sig inte ha resurser att se till att de som utvisats de facto lämnar landet. Denna ”back-log” av illegala personer kommer att öka till 46 000 personer 2019 enligt Migrationsverket.

Polisen säger sig endast ”hitta” 10-20 procent av de som avviker. Endast några hundra efterlysta personer tvångsförpassas ut ur landet med hjälp av kriminalvårdens nationella transportenhet. Man behöver inte vara någon räknenisse för att förstå vilka enorma kostnader denna till synes självklara uppgift innebär för samhället. Självklart kommer endast ett fåtal att även fortsättningsvis förpassas ut ur landet. Snart har vi 100 000 personer som lever i landet illegalt och på vad kommer dessa personer att försörja sig? Jo, svart arbete till minimala löner och på andra brott!

”Vi måste försvara asylrätten” är en av många politiska deklamationer. Vi har ingen ovillkorlig skyldighet att bevilja asyl men tydligen en skyldighet att ta emot asylansökningar. Det är helt orimligt att det är antalet asylsökande som genererar horribla kostnader för samhället vid sidan av kostnaderna för att ta om hand de som beviljats asyl. Ett negativt beslut från Migrationsverket kan överklagas till migrationsdomstolen vars beslut i sin tur kan överklagas till migrationsöverdomstolen! Ett asylärende kan ta åratal innan ett slutligt beslut fattats och under den tiden försörjer vi de asylsökande till helt orimliga kostnader. Och som vi sett, om beslutet blir ett avslag så har vi inte resurser att se till att vederbörande förpassas ut ur riket med följd att antalet illegala personer i landet ökar med ty följande problem och risker.

Sverige måste därför tillse att vi kan avgöra asylärenden i direkt anslutning till att personen ansöker och det skall sedan inte vara möjligt att överklaga dessa avgöranden och därmed ta i anspråk ett för ändamålet inrättat särskilt domstolssystem under flera år med försörjning under tiden och kostnader för rättegångsombud, tolkar etc. Det behövs inte så mycket sunt förnuft för att förstå att detta är ett orimligt system till helt orimliga kostnader. En rättsstats rättsordning skall naturligtvis möjliggöra att få ett mål överprövat i en högre rätt men här är det fråga om att ställa en nationell domstolsorganisation till förfogande för ”hela världen”. Helt absurt om man besvärar sig med att tänka efter en stund.

Nej, Löfven du har helt fel. Det är inte fråga om en ”liten ansträngning” utan vi är mitt uppe i början på en mer eller mindre total systemkollaps där vi snart tvingas konstatera att vi är en före detta s.k. välfärdsstat och att den svenska modellen överlevt sig själv och blivit en hämsko på det vi kallar utveckling och som av erfarenhet leder till död om inte radikala anpassningar kan ske.

Ju djupare vi sjunker desto mindre benägna blir allianspartierna att med stöd av Sverigedemokraterna utnyttja den parlamentariska majoriteten och ta regeringsansvaret. Allianspartierna har ett lika stort ansvar som socialdemokraterna för att vi hamnat i denna cul de sac. Allianspartierna förefaller dock hellre sitta stilla och betrakta när skeppet sjunker än att ta ett initiativ för att om möjligt vända en utveckling som nu leder raka vägen ned i Purgatorium.
Deras hållning är totalt ansvarslös! Kommunisterna och Miljöpartiet kan vi helt avskriva då det gäller verklighetsförankring och ansvarstagande. Så ser bilden ut!

Olof Hedengren