− Regeringen måste nyktra till och inse att detta är allvar och att det inte går att ha öppna gränser och släppa in folk utan kontroller. Det säger EU-parlamentariker Peter Lundgren i en kommentar till tisdagsmorgonens terrorattentat i Bryssel.

Minst 23 döda i terrorattentaten i EU-huvudstaden Bryssel. Detta enligt de rapporter som kom in vid 10.30-tiden − men risken finns givetvis att antalet dödsoffer stiger.
− Det är fruktansvärt, säger SD-politikern, som tillsammans med sin partikollega Kristina Winberg, sitter i en i princip helt tom flygel i EU-parlamentsbyggnaden.
Nyheten om attentaten tog Peter Lundgren bokstavligt talat på sängen.
− Lokalradion i Jönköping ringde mig för att få en kommentar. Men jag låg faktiskt och sov eftersom jag inte hade några tidiga möten i dag, säger han i telefon till Samtiden.

Medan han stod i duschen, detonerade en bomb i den närliggande tunnelbanestationen Maelbeek, som bara ligger 100-talet meter från Kristina Winbergs bostad och också nära EU-kommissionens högkvarter.
− Men jag hörde aldrig smällen. Dels strilade ju vattnet, dels ligger badrummet så till att flera väggar finns emellan, fortsätter Peter Lundgren.
Han gick ner till en butik för att köpa frukost, men det var stängd och de båda svenska politikerna kom fram till att den hårdbevakade parlamentsbyggnaden nog skulle vara det säkraste stället att söka sig till.

− Och vi är nog de enda som finns här nu. All övrig personal har tydligen skickats hem, så även de som arbetar för Kristina och mig, och här är alldeles tyst. Normalt brukar man ju höra folk som går i korridorerna, men nu är här helt tyst, säger Peter Lundgren, som räknar med att han och hans kollega får hålla sig i parlamentsbyggnaden ett bra tag till − kanske ända till kvällen.
Och det är inte bara i parlamentet som tystnad råder − hela Bryssel ligger i princip öde, något som Peter Lundgren har dokumenterat i de bilder som han också har mejlat till Samtiden.

Det som nu har hänt är, menar Peter Lundgren, bara ännu en klart bevisad konsekvens av vad som händer i ett land där det inte finns några som helst gränskontroller. Och statsminister Stefan Löfvens bombastiska uttalande, som på inte sätt skiljer sig från tidigare gjorda, om att ”detta är ett attentat mot det öppna samhället” och att ”terrorism aldrig kan accepteras” ger han inte mycket för.
− Jag blir bara så trött på honom. Och bara tanken på att han nu också vill att på sikt få in Turkiet i EU… Hur det ska gå kan ju vem som helst räkna ut. Man blundar, hoppar och hoppas på det bästa − men det bästa kommer aldrig att hända, säger han.
Stefan Löfven och hans regering är − med god hjälp av ministären Reinfeldt − genom en gränslös och okontrollerad flyktinginvandring på god väg att totalt rasera det land som, med Peter Lundgrens ord, ”vi och våra förfäder” under lång tid byggt upp. Och den politiken måste det sättas stopp för, menar han.

− Vi har kämpat i århundraden för demokrati och yttrandefrihet, för ett samhälle där alla har en chans. Men så kommer det hit människor som vill riva ner allt det vi har byggt upp, och sådana personer ska givetvis inte vara välkomna. Och om man nu tycker att det är så fruktansvärt att leva här, i ett demokratiskt samhälle, är ju frågan varför man alls kommer hit? frågar sig Peter Lundgren retoriskt och tillägger att det ju då bör finns andra länder som borde passa bättre.

I Danmark kommer representanter för samtliga partier att på statsminister Lars Løkke Rasmussens initiativ efter påsk samlas för att diskutera hur man ska tackla problemet med radikala imamer. Mötet sker i kölvattnet på danska TV2:s avslöjanden om de budskap som de muslimska predikanterna sprider när det inte vet om att de filmas. Ett förslag som Dansk Folkeparti presenterar och som majoriteten i Folketinget ställer sig bakom, är att de imamer som uppmanar till radikalisering ska fråntas det danska medborgarskapet. Det är en åtgärd som Peter Lundgren välkomnar och det som skiljer dansk politik från svensk är, menar han, ”sunt bondförnuft”.
− I Danmark tar man handfasta grepp och det får effekter. I Sverige anses ju blotta tanken på att frånta någon medborgarskapet förfärlig och hela den diskussionen är fullständigt befängd, säger han och tillägger att Sverige i detta avseende ligger 15 år efter Danmark.
Och vad som händer när man inte är uppmärksam på vilka krafter som är i rörelse och vilka faror som okontrollerat lurar, är just Bryssel ett klart bevis på. I ett par decennier har mörka krafter i lugn och ro fått verka och frodas utan någon som helst inblandning från myndigheter.

− Man kan ta stadsdelen Molenbeek som exempel. Där kan man tydligt se vad som händer när man utan kontroll tillåts att bygga ett samhälle i ett samhälle. När Jimmie Åkesson var här på besök, var vi också i Molenbeek och det är som att komma till ett helt annat land. Folk spottade efter Kristina och skrek att hon skulle ta på sig en slöja, berättar Peter Lundgren.
− Detta visar att det inte går att leva i ett land utan gränskontroller, fortsätter han.
Tanken är att de båda SD-politikerna i morgon, onsdag, ska flyga hem till Sverige just från Bryssels internationella flygplats Zaventem, men hur det blir med det återstår ännu att se.
Det kan förefalla obegripligt att en självmordsbombare kan ta sig in på Bryssels flygplats som är ett nav och där övervakningen redan innan dagens attentat har varit massiv, men Peter Lundgren berättar att det faktiskt inte är några svårigheter att komma in eftersom entrén till hallen är helt öppen och obevakad.
− Det är först längre in i byggnaden som det blir säkerhetskontroller, säger han.

Ända sedan attentaten i Paris mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo i januari i fjol har säkerhetsåtgärderna i Bryssel varit rigorösa. Och de blev på intet sätt mindre efter de attentat som i november 130 människors liv i den franska huvudstaden och där det fanns starka kopplingar till Bryssel. Så sent som i förra veckan greps Salah Abdeslam, den som man tror siste överlevande Paristerroristen, just i Molenbeek, och Peter Lundgren håller det för sannolikt att dagens attentat är en hämnd för detta.

Både han och Kristina Winberg har, liksom för övrigt hela Bryssel, i över ett år fått leva i en stad som hela tiden är på helspänn. Entrén till parlamentarikernas arbetsplats bevakas av militär som står redo med skarpladdade vapen, men enligt Peter Lundgren är det något man vänjer sig vid.
− Det låter naturligtvis hemskt att man gör det, men på något sätt blir det ändå ett normalt inslag i vardagen, säger han.
Vid 13.30 tiden rapporterades att 26 människor hade fått sätta livet till i de två attentaten och att över 100 personer har skadats.

© Peter Lundgren

© Peter Lundgren