Varför behövs utjämningsbidrag om allt är så fint? Och vilken är fördelen med att det talas över 100 olika språk om man inte förstår varandra? Det är frågor som SD-politikerna i Botkyrka, Robert Stenkvist och Sebastian Lindqvist, länge har ställt sig men ännu inte har fått svar på.

Samtiden har i flera artiklar tidigare uppmärksammat problemen i invandrartäta − eller som kommunens egen varudeklaration lyder: ”interkulturella” − Botkyrka i södra Stockholm. Det finns i Sverige två så kallade ”interkulturella samhällen”, förutom Botkyrka också Eskilstuna. I en debattartikel i Svenska Dagbladet i mars 2015 förklarar de två S-politikerna Katarina Berggren och Emanuel Ksiazkiewicz med många ord det fina i kråksången med interkulturation, men Sebastian Lindqvist, politisk sekreterare och sedan några veckor också ordförande för SD i Botkyrka, är lindrigt talat skeptisk.
− ”Interkulturellt” låter lite fint, men jag väntar fortfarande på att få se fördelarna med denna typ av samhälle, Att alla kulturer ska kunna leva i harmoni är en ren utopi − det måste råda gemensamma värderingar och samförstånd om till exempel lagstiftning. Annars är risken stor att parallellsamhällen växer fram, säger han.

Botkyrka och Haparanda är de två enda svenska kommuner där majoriteten av invånarna har utländsk bakgrund; enligt Statistiska centralbyrån, SCB, hade Botkyrkas 89 425 invånare 56,9 procent utländsk bakgrund den 31 december 2015. Haparanda räknade vid samma tid 9 831 invånare och av dessa hade 50,7 procent utländsk bakgrund. En skillnad som i sammanhanget kan vara värd att notera är att den största gruppen (enligt statistik från 2014) med utländsk bakgrund i Haparanda kommer från Finland, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på stadens geografiska läge. Mer statistik visar att det den 31 december 2014 fanns 23 000 invånare i Botkyrka som var födda utanför Europa, medan motsvarande siffra för Haparanda var 260.

Senast Samtiden skrev om Botkyrka var i februari, då i anledning av en motion till fullmäktige där SD föreslår att kommunen börjar samarbeta med polisen för att stoppa den laglöshet som hotar hela samhället.
Incitamentet till SD-initiativet var en färsk polisrapport enligt vilken Botkyrka och i synnerhet då de norra delarna Hallunda-Norsborg, beskrivs som ”särskilt utsatt område”, där laglösheten triumferar och svenska myndigheter har kapitulerat.
− Här har skapats ett parallellsamhälle med en alldeles egen dold agenda och eget rättssystem. Att knarkhandeln förekommer helt öppet har jag hört från flera håll och polisen kör bara förbi, säger Robert Stenkvist, som förutom att han sitter i riksdagen också representerar SD i fullmäktige.
− Och att polisen inte vågar ingripa är tecken på att det är någonting som inte stämmer, tillägger han.

Ännu en indikation på hur det kan se ut i Botkyrka är det vittnesmål han har fått från en kvinna anställd i hemtjänsten:
− Hon berättade att hon mötte en person som helt öppet gick runt med en pistol. Nu tror jag visserligen inte att han skulle skjuta henne, men hon var givetvis orolig. Att bara kunna gå runt med ett skjutvapen är ju ännu ett bevis på att ingen tar parallellsamhället på allvar, säger han.
Och det finns mycket i Botkyrka som klart visar att svensk lag är helt satt ur spel, att respekten för det svenska samhället i princip är lika med noll och att kriminaliteten regerar. Posten, hemtjänsten och fastighetsbolag får anpassa sina verksamheter. Polisen utsätts för stenkastning och måste köra in i området med dubbel bevakning. Politiker hotas. Bilar sticks i brand, bara för att ta några exempel.

Just detta senare råder dock delade meningar om. För medan media har rapporterat om ett nästan oräkneligt antal bilbränder, har Södertörns brandförsvar inför fullmäktige förklarat att detta helt enkelt inte är sant. ”Det är inte vanligare i Botkyrka än i någon annan kommun”, hette det. Brandförsvaret är, enligt egen utsago, dessutom förskonat från stenkastning, något som bedyrades vid senaste fullmäktigemötet liksom när Jimmie Åkesson besökte kommunen innan valet 2014.
− Det här var ju en nyhet eftersom det har skrivits mycket om stenkastningen, säger Sebastian Lindqvist, som också reagerade inför påståendet att det är polisen de kastas sten på − absolut inte brandförsvaret.
− Ett märkligt sätt att uttrycka sig och det handlar väl om att låta det framstå som att man har goda relationer, fortsätter han.

Just när det gäller Södertörns brandförsvar finns det en video  som har spritt sig som en löpeld − om uttrycket tillåts − om hur man numera rekryterar brandmän. Man kvoterar in kvinnor och folk med annan bakgrund som enligt uppgift inte uppfyller de krav som borde ställas på en brandman. Det har gällt till exempel fysik och språk, och erfarenheter som poesiskrivande och nagelbyggande har vägt tyngre än gedigen utbildning inom brandförsvaret. Tilläggas bör att både den poet liksom den nagelbyggande 19-åriga kvinnan som anställdes hade utländsk bakgrund medan den person som ratades var svensk. Filmen har inte visats i fullmäktige, men med tanke på videons spridning såg sig brandförsvaret föranlett att rycka ut och försvara sig inför ledamöterna.
− Man säger att ingen antas som inte uppfyller kraven − men dem har man ju sänkt, kommenterar Robert Stenkvist.
Sebastian Lindqvist tillfogar att kommunstyrelsens ordförande, S-märkta Ebba Östlin, la en hel del krut på att misstänkliggöra filmmakarna och det budskap de ville förmedla och som enligt henne var suspekt.

Men det är inte bara Södertörns brandförsvar som försöker upprätthålla en bild av Botkyrka som inte stämmer med verkligheten.
− När det gäller den öppna droghandeln som ju alla vet förekommer, har jag inte hört ett ord om detta i fullmäktige, där jag ändå har suttit sedan 2010, säger Robert Stenkvist.
Bland de kommuner i landet som får ta emot mest utjämningsbidrag hamnade Botkyrka i fjol på sjätte plats med 1 237 095 615 kronor. Oslagbar etta i den ligan är Malmö som inkasserade 4 594 442 876 kronor, därefter följer Göteborg, Norrköping, Eskilstuna och Södertälje.
− Men om nu allting är så bra − varför behövs då dessa bidrag? frågar Sebastian Lindqvist retoriskt.

I ordningsmaktens rapport tecknas en dyster bild av Botkyrka och speciellt då de norra delarna. Men enligt Robert Stenkvist innebär detta ingalunda att förhållandena i Fittja och Alby är mycket bättre.
− Invånarna där känner sig lika otrygga, säger han.
Men frågan är: finns det något att göra för att förbättra situationen eller är loppet kört för Botkyrka? Enligt de båda SD:arna är det inte hopplöst, men för att vända utvecklingen krävs hårt och medvetet arbete. Ett första och nödvändigt steg är, menar Robert Stenkvist, att erkänna verkligheten − att som han säger, det rödgröna styret måste sluta hymla och skönmåla det interkulturella samhället eftersom ”alla” vet att den bilden inte stämmer.
− De grovt kriminella måste lagföras och alla myndigheter på lokal- och riksplan måste samarbeta, för detta är inget som en enskild aktör kan klara. Och det måste finnas en vilja. Har man viljan kan man lösa allt, även ett stort och komplext problem som Botkyrka. Men det kommer att ta tid, kosta på och svida i skinnet, säger han.

Sebastian Lindqvist kan bara hålla med:
− Man måste minska på trycket och sluta upp med att konstant fylla på med fler personer som inte kan få jobb och därför inte heller kan bidra till kommunens inkomster.
− Men att vända utvecklingen kräver att alla partier ställer upp och jobbar även om man riskerar att få skitiga fingrar, säger han.