Vem är oseriös?

I slutet av förra veckan utbytte Moderaterna och Socialdemokraterna KU-anmälningar med varandra. Sammanfattningsvis skyller de migrationskrisen på varandra.

Det är förvånansvärt omoget av två partier som gör anspråk på att vara statsbärande. För mindre än ett år sedan var de rörande överens om att Sverige skulle ha Europas i särklass mest liberala migrationspolitik och tillsammans pekade de finger åt alla som försökte framföra en annan uppfattning. Och både M och S har gett Miljöpartiet stort inflytande över just migrationspolitiken och har ett odiskutabelt ansvar för sakernas tillstånd idag.

Moderaternas uppvaknande kom något tidigare än Socialdemokraternas, men så sent som i oktober förra året skrev man under en mycket besynnerlig sexpartiuppgörelse, som visade att krismedvetenheten fortfarande var låg. Och i september ville moderatledaren Anna Kinberg Batra hålla tal på den av Grön Ungdom arrangerade tillställningen ”Refugees welcome”.

Moderater och socialdemokrater, vilka försöker ni lura? Förre moderatledaren Fredrik Reinfeldt hyllade med all önskvärd tydlighet det han kallade ”det öppna samhället” och vi har inte glömt hans uttalande om hur mycket plats han hade sett i Sverige när han flög eller talet om ”öppna hjärtan”. Jag hörde inget annat än applåder från hans partikamrater och definitivt ingen kritik från Socialdemokraterna.

I en riksdagsdebatt nyligen gjorde både statministern och finansministern i sin tur uppenbara försök att skylla migrationskrisen på Alliansen, som om man själva hade protesterat när den förra regeringen begick sina misstag. Men det gjorde man aldrig, tvärtom fullföljde man halsstarrigt Alliansens och Miljöpartiets politik tills det var absolut nödvändigt att lägga om kursen, förvisso inte tillräckligt och framför allt alldeles för sent.

När samarbete mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna kommer på tal får vi höra att SD inte är tillräckligt seriösa. Ja vad ska man säga? Hur seriöst är det, egentligen, att i en avgörande samhällsfråga svänga 180 grader på bara några veckor och sedan beskylla det parti som man, plötsligt, har stor sakpolitisk gemenskap med för att inte vara seriöst?

Men vi förstår nog. Efter att ha deltagit i eller åtminstone stillatigande accepterat Fredrik Reinfeldts översitteri mot SD i åtta år, ett föga statsmannamässigt beteende som stått Sverige oerhört dyrt, är det lite svårt för Moderaterna att på så kort tid göra helt om och diskutera samarbete. Jag är inte chockad.

Jag övar mig ändå på att tänka positivt om de moderater som varit med om att driva fram denna förändring av partiets politik. Det var en viktig insats och ännu bättre blir det när man omsätter det i verklig politik. Det är fullt möjligt om man bara fäller den nuvarande regeringen, men det verkar tyvärr inte vara någon brådska med det.

Vi har, emellertid, inte råd att vara alltför långsinta. Det Sverige nu minst av allt behöver är politiker som gräver ner sig i skyttegravar och låter gamla meningsskiljaktigheter gå före landets väl. Jag förväntar mig inte någon ursäkt varken från moderater eller socialdemokrater, men snälla förolämpa inte väljarnas intelligens genom att kalla partiet som gjorde rätt analys från början för ”oseriöst”.

Det är inte seriöst.

Tomas Brandberg