Efter att tre delstater har hållit sina primärval står outsidern Donald Trump på två överlägsna segrar och en andraplats. Helgens seger i South Carolina innebär att Trump tagit ett stadigt grepp om presidentnomineringen i det republikanska partiet.
Greppet är så stadigt att den tidigare förhandsfavoriten Jeb Bush har tvingats lägga ned sin kampanj efter en lång rad förödmjukande nederlag. Att etablissemangets favoritkandidat, med alla pengastarka särintressen i ryggen, gör fullständigt magplask säger allt om den politiska omvälvning som för tillfället sker i USA.
Under lång tid har det republikanska partiet inte utgjort något reellt självständigt alternativ utan bara fungerat som den amerikanska vänsterns högerkant. Man har varit exakt så konservativa som vänstern har tillåtit och effektivt rensat ut alla röster i den egna rörelsen som velat göra motstånd mot USA:s nedgång. Det är ett av skälen till att politiken har legat fast oavsett vem som vunnit valen. Mer invandring, fler krig och högre statsskuld har varit den treenighet som USA:s politiska etablissemang bekänt sig till i decennier.
Allt talade för att valet 2016 inte skulle bli annorlunda. Enligt planen skulle det amerikanska folket i höstens presidentval fått välja om det skulle vara Jeb Bush eller Hillary Clinton som startade krig mot Iran, gav amnesti åt 10 miljoner illegala invandrare och ökade statskulden för att expandera statsmakten. Men så blir det inte. För upp på scenen har Donald Trump klivit och stoppat in en fet käpp i hjulet. Bush är redan ute ur leken och Hillary har problem, även om mycket tyder på att hon kommer att klara av att vinna demokraternas nominering.
Trumps framgång är egentligen inte särskilt svår att förklara. Han har aktiverat den stora och fram tills nu sovande opinion som inte tjusats av den inriktning USA har tagit. Bland människor som känner stort missnöje med den politiska makten är stödet för Trump stort.
Det märks inte minst i hur han vinner sitt stöd. Trump har brutit varje kommunikativ regel som finns för aspirerande politiker men för varje gång han smädar journalister eller sina korrumperade konkurrenter ökar stödet. Han spelar inte efter etablissemangets regler och påverkas inte heller av dem. Han visar med sitt beteende att anti-etablissemangspolitiker inte behöver vara strykrädda. Folk gillar den som säger ifrån mot inkompetenta makthavare vare sig de befinner sig i politiken, media eller Vatikanen. Sättet han för sig på och sättet han kommunicerar är därför lika viktigt som hans politiska förslag.
Om åtta dagar infaller den så kallade ”supertisdagen”, primärvalssäsongens största dag. 14 delstater håller val samma dag. Gör Trump bra ifrån sig då kommer han att avgöra kampen om republikanernas nominering. Just nu finns ingenting som tyder på att det inte blir så.