Det finns ett antal intellektuellt svaga argument som regelbundet slängs fram mot Sverigedemokraterna. Enligt ett av dem går SD:s samhällsanalys ut på ”vi-och-dom”. (En googling på kombinationen SD och vi-och-dom ger 36 000 träffar.)
Jag kan be var och en att stanna upp och reflektera över hur samhället har blivit och vilka som bär ansvaret för detta. Frågan är om vi någonsin har haft ett samhälle där stora grupper känner ett så djupt främlingskap inför varandra. Ofta talar vi inte varandras språk, vi är oförstående inför varandras sedvänjor, de sociala och ekonomiska klyftorna är enorma och medelklassen har fysiskt separerat sig själva och sina barn från förorterna.
Det vi ser är växande parallellsamhällen och en tilltagande etnisk enklavisering. Och tro nu inte att vi bara har två grupper i det här segregerade samhället. Förutom schismen mellan sunniter och shiiter och andra importerade konflikter och fördomar har vi självklart språkliga och kulturella barriärer mellan till exempel afrikaner, araber och centralasiater. Vi-och-dom? Ja absolut, mer än någonsin, och ingen kan väl rimligen beskylla Sverigedemokraterna för denna utveckling? I synnerhet inte som vi har protesterat allt vad vi har orkat.
Den aktuella utvecklingen är att det blir mer av vi-och-dom. Nu ökar trångboddheten i förorterna och svenska myndigheter backar undan därifrån på grund av resursbrist och dessutom ren oförståelse inför vad som försiggår där. På sina håll har myndighetspersoner också anledning att oroa sig för sin fysiska säkerhet. Och där samhällets institutioner ger vika vinner kriminella grupper och knasreligiösa moralpoliser terräng. Vi-och-dom, ja hur tycker ni själva att det känns?
Centerpartiet föreslog nyligen betydligt lägre löner för nyanlända. Av erfarenhet vet vi att arbetsgivarnas intresse för dylika påhitt är ljumt så länge man inte kan ersätta dyrare arbetskraft. Men i den mån Centern lyckas ska vi alltså ha en helt ny lågbetald samhällsklass, företrädesvis från Mellanöstern, Afrikas horn och Afghanistan som har en annan religion, en annan kultur och som sopar trottoarer och packar kassar till ersättningar som andra får utan motprestation. Hur tror ni att deras söner kommer att se på samhället de lever i?
Förresten har vi redan ett proletariat av tiotusentals illegala migranter som kan utnyttjas av arbetsgivare till allt annat än avtalsmässiga löner i en skuggvärld där myndigheterna saknar insyn. Vi-och-dom är liksom bara förnamnet.
Inför den här situationen kan Riksdagen inte ens enas om att hålla tillbaka migrationsflödet, trots att kapaciteten till ett värdigt mottagande sedan länge är förbrukad. Och bland Riksdagens åtta partier är det endast Sverigedemokraterna som ens har ambitionen att bevara ett samhälle med någotsånär gemensam nationell identitet, gemensamma kulturella koder och ett ömsesidigt samhällskontrakt. Övriga partier förespråkar multikultur, i realiteten ett effektivt sätt att riva isär samhället om experimentet drivs alltför långt.
Dessvärre riskerar gemenskap och förtroende mellan människor att erodera även inom majoritetssamhället. Enligt statsvetare hänger de nordiska samhällenas unikt höga sociala tillit samman med starka och väl fungerande offentliga institutioner. Så vad händer när dessa fungerar allt sämre? Ja då blir ”vi” en allt snävare skara av släktingar och vänner. Nu tror jag inte att detta sker över en natt, dessbättre, det jag oroas av är att det går åt fel håll.
Så vänligen. Låt inte intellektuellt slappa antinationalister kidnappa vi-och-dom-argumentet.
Tomas Brandberg