− Visst finns här en baktanke. Kommunen har piskan på ryggen och måste få fram bostäder. Det säger SD-politikern Anders Olin, Malmö, som har överklagat ett beslut i Stadsbyggnadsnämnden efter en, menar han, ”märklig ärendehantering”.

− Hur ska jag som ledamot i en kommunal nämnd kunna fatta beslut i en fråga om jag inte har fått en ärlig chans att först ordentligt sätta mig in i ärendet − vilket ju för övrigt också är min skyldighet att göra? Det undrar Anders Olin, starkt kritisk till hur det gick till på nämndens möte i slutet av januari.
Ett av de många ärenden som de nio ledamöterna skulle besluta om var dessutom ganska kontroversiellt eftersom det gällde ett så kallat hvb-hem, vilket uttytt betyder ”hem för vård och boende”, med andra ord ett hem för så kallade ensamkommande flyktingbarn.

För att politiker i styrelser och nämnder ska kunna läsa in sig på de frågor de sedan ska besluta om är rutinen att de får tillgång till alla handlingar i alla fall en vecka i förväg. Så var också fallet inför Stadsbyggnadsnämndens senaste möte − med ett undantag. Något underlag för beslutet om det nya hvb-hemmet hade de inte fått. Men ledamöterna förväntades ändå kunna ta beslut efter att bara ha fått minimal tid på sig att försöka fatta vad de skulle säga ja eller nej till.
− Gången vid våra möten, som börjar vid 9-tiden på morgnarna, är att vi ägnar tiden fram till lunch åt föredragningar av de punkter som finns på dagordningen. Efter lunch och fram till att mötet avslutas någon gång vid 14.30- tiden är det så dags för att fatta beslut, berättar Anders Olin.

Men vid januarimötet bröts de gängse formerna − och det dessutom på ett flagrant sätt. Just innan det var dags att bryta för lunch kastades en bibba handlingar på bordet med uppmaning om att ledamöterna skulle ta ett omedelbart beslut.
− Det var 27 sidor som vi fick ett par tre minuter på oss att läsa igenom, fortsätter Anders Olin.
På första sidan fanns en kortare sammanfattning av vad det gällde − ett, med tanke på frågans känsliga natur, av tjänstemännen sekretessbelagt ärende som gällde ett hvb-hem på en gård i Malmös utkanter.
− Lite snabbt hann jag bläddra igenom luntan och kunde se adressen till det planerade boendet, och jag opponerade mig direkt, säger Anders Olin och förklarar:

− För det första kan jag inte förstå varför ärendet var sekretessbelagt och jag ville veta vilket lagstöd vi har för att ta beslut i ett sekretessärende. I och med att vi har tagit ett beslut ska ärendet kungöras. Då får grannarna till boendet veta vad som är på gång. Alltså finns det inte längre någon sekretess, säger han och finner det märkligt att hemligstämpla ett ärende som direkt efter beslut ändå blir helt öppet.
Men han ställer sig frågande till mer än så. Hur ska ledamöterna, som inte bara har en skyldighet att veta vad de beslutar om, utan som också kan ställas till ansvar för sina handlingar, över huvud taget kunna säga ja eller nej till något som de inte har fått ens en rimlig chans att sätta sig in i och som dessutom kan få allvarliga konsekvenser?

− Utan att kunna läsa in oss vet vi inte om beslutet bryter mot lagen om skydd mot olyckor eller om brandskyddet i det blivande boendet är tillfredsställande, säger Anders Olin.
− Inte heller kan vi ju veta om här bryts mot någon plan. Det är inte alls säkert att planen tillåter vård på området, och det är ju vård det handlar om här, fortsätter han och liknar situationen vid en rättegång där han, som nämndeman, inte får sitta med vid förhandlingarna utan bara med stöd av ett par papper sedan förväntas förklara någon skyldig eller oskyldig.

Hade han och nämnden i övrigt fått en halvtimma på sig för att läsa på hade han, som han uttrycker det, ”köpt det”, men den tiden gavs inte och med tanke på detta reserverade han sig mot beslutet. Han har också överklagat till förvaltningsrätten och är vid gott hopp om att han ska få medhåll där.
− Ja, jag tror att rätten kommer att ta nämnden i örat och att ärendet kommer tillbaka till oss, säger han.
Att den styrande majoriteten i Malmö har haft en baktanke med hanteringen av frågan är Anders Olin helt övertygad om.
− Kommunerna har piskan på ryggen; det känns som om man gör allt för att få fram dessa hem och bara vill ha igenom beslut, säger han.

Han påpekar också att det tidigare har visat sig att förhastade beslut har lett till att de lokaler politiker sagt ja till har lämnat en hel del i övrigt att önska och att boende till och med har fått flytta ut från hem som har godkänts.
Inte minst därför borde en fråga om ett hvb-hem få en ordentlig genomgång innan den klubbas igenom, menar han, och pekar på ytterligare aspekter:
− Med tanke på att som har hänt i och omkring dessa boenden för ”ensamkommande flyktingbarn” har jag den fullaste förståelse för grannars oro. Till det kommer ju att både personal och polis allt mer högljutt larmar om en allt tyngre arbetsbörda och svåra förhållanden. Inte minst får polisen lägga massor av tid och resurser, vilket innebär att andra brott måste nedprioriteras, säger Anders Olin som också uttrycker sin förvåning över det ringa gehör han i nämnden fick för sina argument:
− Trots att jag betonade hur allvarligt detta kan bli för oss, att vi faktiskt kan dras inför rätta, teg både moderater och liberaler, konstaterar han.