En smartphone kan avslöja mycket om dess ägare. Om det finns tveksamheter om identitet eller bakgrund beslagtar både norsk och dansk polis därför unga asylsökandes mobiler. Men metoden får skarp kritik.

För någon dag sedan avslöjade dagstidningen Politiken att polisen i Danmark har infört en ny praxis när det gäller att fastställa så kallade ensamkommande flyktingbarns identitet.
Bara under de senaste månaderna säger sig tidningen känna till att 55 unga asylansökande fått lämna i ifrån sig sina mobiler och kritiken har inte låtit vänta på sig. Både Institutet för mänskliga rätter och Rädda barnen, för att nu bara nämna några, anser att metoden är ”problematisk” även om man samtidigt uttrycker förståelse för att polisen måste sköta sitt jobb och från landets asylcentra kommer rapporter om unga förtvivlade människor som kanske i flera månader − att gå igenom telefonerna kan nämligen ta tid − har fråntagits möjligheten att hålla kontakt med sina familjer.

Men polisen har lagen på sin sida. Enligt utlänningslagen kan föremål tas i beslag om de antas kunna vara av betydelse för att fastställa en utlännings identitet. Polisen förklarar förfarandet med att tillströmningen av just ensamkommande unga har exploderat. Under de senaste 25 åren har cirka 200 ensamkommande varje år sökt asyl i Danmark, men i fjol handlade det om 2 068. Pressen på polisen för att säkerställa personernas identitet är därför hård och här kan en mobiltelefon vara till hjälp. Telefonlistor och sms kan ju berätta en hel del, till exempel ägarens ålder och ursprungsland, uppgifter som inte alltid har visat sig stämma överens med vad den asylsökande själv uppger. Men enligt polisinspektör Richard Østerlund la Cour är det bara i de fall som identiteten inte kan bestämmas på annat sätt som telefonen tas i beslag och undersöks.
− Om du kommer hit till landet och säger att du är från Syrien men inte har annat bevis än ett uttryckslöst ansikte så är mobilen bästa sätt att fastställa om du talar sanning eller om samtalen visar sig vara från Ghana, säger han till tidningen.

Men det är inte bara i Danmark som mobiltelefonen kan tjäna som ”id-handling”. I Norge gör polisen precis det samma.
− När en asylansökande kommer utan identitetshandlingar eller om det råder tveksamheter kring identiteten, finns det skäl att beslagta exempelvis mobiltelefoner som är en del av identifieringen, säger Arild Strømmen, pressrådgivare vid Polisens utlänningsenhet, PU, till nyhetsbyrån Ritzau.
Avslöjandet att ägaren ibland får vara utan sin telefon i kanske flera veckor har mötts av starkt ogillande i Danmark och även i Norge är polisen medveten om att det kan vara svårt för en ung asylsökande att inte kunna hålla kontakt med familjen i hemlandet. Så därför behåller PU mobilerna enligt Arild Strømmen så kort tid som möjligt, men icke desto mindre så länge som det krävs.

I både Danmark och Norge anser polisen alltså att det kan vara nödvändigt att konfiskera ”ensamkommande flyktingbarns” telefoner, men det är en uppfattning som ordningsmakten i Sverige och Finland inte delar. Pierre Karatzian, på Migrationsverkets pressavdelning är mycket skeptisk till förfarandet.
− Vi intervjuar asylansökarna och om vi inte har några handlingar, får de berätta om sin bakgrund som vi kan faktakontrollera. Det gäller även ensamkommande barn, säger han till Ritzau.

Men att bara lita på den asylsökandes egna uppgifter kan ju vara vanskligt. Så sent som i januari knivmördades Alexandra Mezher på ett hem för ensamkommande ”flyktingbarn” i Mölndal. Nu visade det sig att 22-åringens baneman inte alls var något barn utan en vuxen man, men bara utifrån de upplysningar som han själv hade gett Migrationsverket klassades han som minderårig och fick bo på ”barnhem”.