På den politiska scenen i Sverige dansar främst tre maktkonstellationer; Regeringen (socialdemokrater och miljöpartister) understödd av kommunisterna (V), den s.k. Alliansen som eventuellt inte längre finns (M, Lib., C & KD) samt Sverigedemokraterna (SD). Ett fjärde makt är naturligtvis media.
Effekterna av den ansvarslösa invandringspolitiken börjar nu obönhörligt töa fram på ett sätt som inte går att dölja för någon vid sina sinnens fulla bruk. Oaktat de åtgärder som nu vidtagits av regeringen så finns skäl tro att antalet asylsökande kommer att åtminstone överstiga 100 000 i år. Migrationsverket spår ett intervall på 70 000 – 140 000 personer. Om några erfarenheter står att hämta från Migrationsverkets träffsäkerhet vad gäller prognoser finns tyvärr risk för att 2016 kan bli ett år med flera asylsökanden än 2015 då det var 160 000.
Vi måste ha i åtanke att de direkta kostnaderna för Migrationsverket och direkta bidrag från offentlig sektor endast är en del i den totala kostnaden för samhället. En stor kostnad och dessutom mycket utdragen i tiden är den låga sysselsättningsgraden hos invandrare, nyanlända eller ej. Vi ser redan nu hur belastningen på skolan, sjukvården, socialtjänsten, polis, rättsväsende m.fl. fått katastrofala följder. Det är ingen överdrift säga att vår s.k. välfärdssektor är slagen i bitar och inte längre något föredöme i världen. Reinfeldts snack om humanitär stormakt är nonsens och ekar tomt.
För att försöka dölja sitt stora ansvar för den skapade situationen vill nu politikerna inte tala så mycket om invandringen i sig utan om ”integration”. Det är inte länge sedan de som talade om antalet eller volymen invandrare blev ostraciserade, svarta får som skulle jagas ut i öknen. Vem minns inte moderaten Tobias Billström som med gråten i halsen tvingades göra avbön och förnedra sig inför Reinfeldt. Hans svåra brott var att han talade om volym. Sverigedemokraterna har naturligtvis sedan länge talat om antal och volymer och därmed anklagats för rasism, främlingsfientlighet och värre än så. Att antalet invandrare spelar roll för kostnaderna och alla andra påfrestningar på samhället är lika klart som att jorden är rund eller att solen stiger upp i öster och ned i väster. Men inte ens så självklara ting har bitit på alliansen, vänstern och stora delar av media. Hellre förneka det självklara än att ge SD rätt.
Nu är det en annan ton i skällan. Vårt invandringspolitiska haveri skylls nu på att ”andra länder inte tar sitt ansvar”, ett verkningslöst mantra som inte kan ersätta egna åtgärder för att tillvarata vårt lands intressen. Immigrationsminister Johansson säger nu att ”siffrorna” rusat iväg. Finansminister Magdalena Andersson fyller i att ”det gäller att få ned antalet asylsökare. Löfven inflikar; ”Vi har fattat beslut som innebär att antalet minskar”.
SD har blivit hånade då de föreslagit mer hjälp åt flyktingar på plats och minskad svensk invandring. De logiska argumenten är att det är effektivare och billigare. Så kan vi hjälpa flera utan att rasera vår egen ekonomi och våra välfärdssystem. Häromdagen uttryckte Löfven att ”hjälp på plats var viktigt”! Ändå tar regeringen medel från biståndsbudgeten för att täcka kostnader för invandringen till Sverige.
Är det mot bakgrunden ovan konstigt att vi får politikerförakt och att allt fler människor söker sig till ett ungt och fräscht parti med företrädare som inte har fjäll för sina ögon? Förre chefredaktören för Dagens Nyheter, Hans Bergström, skrev nyligen i en publikation följande: ”Varför skulle svenska folket nu plötsligt imponeras av en politisk elit som nyligen i moraliskt högstämda ordalag fördömde samma politik som de nu plötsligt anbefaller?” Bättre kan det inte sammanfattas.
Den oefterhärmlige Ian Wachtmeister skrev för ett antal år sedan en bok om våra politiker som hette ”Krokodilerna”. Han jämförde politikerna med krokodiler, stor käft och inga öron! Ganska träffande liksom de tre japanska aporna som inte sett, hört eller sagt något ont. Våra politikerapor har ingenting förstått, lyssnar inte på andra och snackar en förfärlig massa rappakalja!
Olof Hedengren