När det är kallt ordnas platser inomhus för EU-migranter dit inga svenska hemlösa är välkomna. Svenska hemlösa konkurreras ut, skriver tre företrädare för SD Stockholms stad.
Vill man lokalisera ett utbrett samhällsproblem gäller det att betrakta det med öppna ögonen. Många lever i uppfattningen att vi har ett socialt skyddsnät som fångar upp en av de mest utsatta grupperna – de svenska hemlösa.
Men här måste tonvikten ligga på annat än ytliga analyser. Socialtjänsten har på många håll rasat ihop och människor i vårt eget samhälle slås ut socialt. Det kanske inte är något helt nytt men nu sker det i större omfattning än tidigare och konsekvenserna bli värre. Det sociala skyddsnätet fungerar helt enkelt inte.
I Stockholm är situationen så pass försämrad att de svenska hemlösa i praktiken inte har något annat val än att sova ute på gatorna under de kalla vinternätterna. Om fakta är uppenbara så är åtgärderna en fråga som kräver fler än ett svar. Stockholm stad hänvisar till modellen ”tak över huvud-garantin” för stadens hemlösa. Kort innebär det att en hemlös person som har sin tillhörighet i Stockholm stad och är i behov av akut nattlogi kan ringa till Hemlöshetsmottagningen för att få en plats för natten.
I Stockholm finns fler än 800 akut hemlösa men det enda staten kan erbjuda är ca 230 platser på härbärge. För att riktigt förstå att det här inte går ihop och varför vi måste ta det här på djupaste allvar återger vi kort hur en hemlös man själv beskriver ”tak över huvud-garantin”:
”Det är en garanti som inte fungerar. Det finns tio platser i hela Stockholm som kan brukas för tak över huvud – garantin, ute på Skarpnäcksgården, det är två rum nere i källaren. På de övriga kommunala härbärgen är det i praktiken omöjligt för svenska hemlösa att få plats”.
Det här visar varför många lever på gatan och vad ”Tak över huvud – garantin” är värd. Borde vi förutsett detta? Ja, naturligtvis. Men, det är inte bara samhällets resurser som försämrats även samhällsklimatet har genomgått häpnadsväckande förändringar. Vem skulle ha trott att stormen blåser hårdare ju längre bakom demokratin man kommer.
En konsekvens av att mycket resurser nu tas från svenska hemlösa till förmån för tillresta EU-migranter är att livet som hemlös i Sverige blivit ännu hårdare. Det vet vi med all säkerhet, eftersom vi har talat med ett antal hemlösa om situationen. När det är kallt ordnas platser inomhus för EU-migranter dit inga svenska hemlösa är välkomna. De får sova på pendeltåg och nattbussar, i värsta fall i trapphus och under broar. De upplever sig ännu mer marginaliserade när de ”konkurreras ut” från härbärgen och liknande av människor som dessutom har ganska vassa armbågar.
Självklart ska ingen människa behöva sova ute i kylan men de svenska hemlösa borde ges samma garantier som migranterna. Vi har svårt att förstå att sådan djup hängivenhet framkallats när det handlar om migranter men inte när det gäller en av våra egna mest utsatta grupper. En mer tillfredställande och bredare lösning borde arbetas fram, allt annat är djupt odemokratiskt.
Vi Sverigedemokrater i allmänhet och SD Stockholms stad i synnerhet, har sedan länge högt ställda ambitioner vad gäller trygghet i vårt samhälle men vi måste se verkligheten som den ser just nu! Vi har ingen nationell övergripande plan för att minska hemlösheten. SD Stockholms stad har därtill endast 6 av 101 mandat så vi har inte särskilt mycket direkt inflytande. Det var en av anledningarna till att vi drog igång kampanjen ”Våra svenska hemlösa”. En kampanj som lett till fantastiska resultat. Vi återkommer till dem längre fram.
För att få ett visst perspektiv kan man med fördel belysa en åtgärd som vänder på hela konceptet. Många hemlösa vill inte bo på härbärgen, speciellt de som inte har missbruksproblem. Stölder och bråk är vanliga. Reglerna för härbärgesplatserna är också kontraproduktiva. Å ena sidan går det inte att sköta ett arbete om man måste infinna sig senast kl. 17 för att få en sovplats, å den andra går det inte att arbeta om man inte får sova. Många av de svenska hemlösa skulle klara ett eget boende till en rimlig hyra om möjligheten fanns. Egen bostad kan också vara en drivkraft för att komma tillbaka till samhället.
Det finns en nationell plan som förändrat situationen för många hemlösa. Modellen ”Housing First” som är en amerikansk modell har haft stora framgångar i Finland. Istället för ett system där den hemlöse gradvis ska uppnå målet om att klara ett eget boende genom stöd/krav i olika sociala åtgärder handlar Bostad först-principen om att det är bostaden i sig som skapar förutsättningar för individen att klara eget uppehälle. I Finland erbjuder Y-stiftelsen hemlösa hyresbostäder genom att bygga bostadshus och köpa upp bostäder i fastighetsbolag. Dessa lägenheter hyrs sedan endast ut till hemlösa. Man samarbetar även med kommunerna som förser hemlösa med bostäder. När projektet startade fanns 17 000 hemlösa i Finland idag har den siffran sjunkit till 7000.
När kampanjen ”Våra svenska hemlösa” sjösattes var ambitionen att erbjuda tillfälliga sovplatser över de kalla vintermånaderna. Det var alltså i första hand en humanitär insats. Nu har denna insats lett till att flertalet av de hemlösa fått långtidskontrakt på det vandrarhem vi hyrde sovplatser på, därmed har de nu fått möjlighet att ordna upp sina liv i en trygg miljö. Det visar tydligt att om de hemlösa får ett boende orkar de också ta tag i sina liv. Det är kanske dags att politiker på riksnivå funderar över det här och ställer krav på kommunerna när det gäller de hemlösa. Att komma till bukt med problemet handlar helt enkelt om politisk vilja men då krävs att politikerna förändrar sitt sätt att tänka.
Madeleine E Nilsson, SD Södermalm-Enskede-Årsta
Maggi Haglund (SD), ledamot Stockholms kommunfullmäktige
Jimmy Hesselbäck, ordförande SD Stockholms stad