Migrationsverket kommit fram till att ”flyktingbarnet” som knivmördade Alexandra Mezher på ett hem i Mölndal inte var något barn. Oj, vad överraskad jag blev! Nej, jag skojar förstås. Jag är inte lika naiv som Stefan Löfven, vilket jag inte ser som någon vidare merit. Få i det här landet är lika naiva som statsministern.

Hur har Migrationsverket kommit fram till det? Jo, genom att intervjua honom. Svårare än så var det inte. Själv gjorde jag en enkel okulärbesiktning. Jag tittade helt enkelt. Jag är ingen superhjälte på riktigt, även om jag ibland låtsas vara det. Eftersom det finns en superskurk, kalifen i Irak, borde det finns en superhjälte, tänkte jag. Ja, en antikalif. När jag sätter på mig en fez förvandlas jag från en vanlig man till Antikalifen. Men jag har ingen supersyn.

Och jag är inte ensam om att kunna se det uppenbara. När den brittiska tidningen Daily Mail publicerade en bild på ”flyktingbarnet” i rättegångssalen förstod alla som såg den att han inte var den han utgav sig för att vara. Han såg minst av allt liten och näpen ut och den gula filten han hade på huvudet var då ingen snuttefilt. Hur gammal är han? Migrationsverket menar att han är över 18. Han skulle mycket väl kunna vara äldre än sitt offer. Alexandra blev bara 22 år gammal.

När jag skulle jobba som taxichaufför var jag tvungen att visa upp ett utdrag från Rikspolisstyrelsens belastningsregister för min arbetsgivare. Det handlade om säkerhet. Man vill ju inte att sexförbrytare ska skjutsa tjejer hem från krogen.

Men en 22-årig tjej kan alltså jobba natt på ett hem fullt med okända män. Alexandra var dessutom helt ensam! Vi vet nästan ingenting om dem. De kan vara skötsamma och duktiga pojkar, men också psykopater, våldtäktsmän eller terrorister. Något utdrag ur något belastningsregister är det inte tal om. De flesta har inga papper alls.
Det finns flera anledningar till att vuxna karlar låtsas vara barn. En är att de slipper straff om man torskar för brott. De nordafrikanska värstingarna som härjar i Stockholm och Göteborg bara hånskrattar åt polisen. En annan är att de får en gräddfil i asylsystemet och blir uppassade som små prinsar. Varje ”barn” kostar de svenska skattebetalarna cirka en miljon kronor om året.

Historien om vuxna män som låtsas vara flyktingbarn har för länge sedan blivit en fars. I folkmun kallas de vanvördigt för ”skäggbarnen”. Det finns en djup klyfta i sättet att tala om detta mellan etablissemangsmedierna och politikerklassen å ena sidan och svensson å den andra.

Vuxna män med okänd bakgrund i 20- och 30-årsåldern kommer sedan ut i samhället och hamnar i samma klasser som tonårsflickor. Det är nog fler föräldrar än jag som i en sådan situation skulle vara tveksamma till att släppa iväg sina döttrar på skoldiscot.

Redan nu måste riktiga flyktingbarn dela boende med vuxna män. Det är inte tryggt, vilket flera fall av sexuella övergrepp har visat. Dessa tar också platser från dem de var ämnade för.

Farsen har hållit på länge nog. Den är faktiskt inte rolig, snarare skrämmande. Vi bör så fort som möjligt införa medicinsk åldersbestämning av alla så kallade ”ensamkommande flyktingbarn”. I många fall kommer det att visa sig att de varken är barn eller flyktingar.

Mohamed Omar