I kölvattnet av de fruktansvärda islamistattackerna i Paris i november förra året har EU-kommissionen tagit tillfället i akt för att ytterligare lägga sig i medlemsstaternas interna angelägenheter.
Redan innan vi visste alla detaljer kring händelsen Paris lade man fram ändringsförslag till det så kallade vapendirektivet. Ändringsförslagen består bland annat i att man vill begränsa, och i vissa fall helt stoppa privatpersoner från att inneha halvautomatiska vapen, införa femåriga licenser samt ett i praktiken fullständigt förbud mot skytte med helautomatiska vapen i civila skytteorganisationer.
Ändringsförslagen är antingen ett slag i luften baserat på okunnighet eller ett cyniskt och illvilligt försök av byråkraterna i EU att hindra hederliga medborgare från att inneha vapen; den naturliga lösningen hade naturligtvis varit att fokusera på det enorma inflödet av illegala vapen till Europa samt att förbättra möjligheterna för enskilda medlemsstater att stärka sitt gränsskydd.
Dessa ändringsförslag drabbar alltså nästan uteslutande laglydiga medborgare med ett legitimt intresse av att inneha skjutvapen. Desto värre är att EU-kommissionens förslag påverkar den svenska totalförsvarsförmågan; i sitt remissvar på förslaget påpekar Försvarsmakten att ”de föreslagna ändringarna skulle innebära men för totalförsvaret och för förbandens krigsduglighet” och man väljer följaktligen att avstyrka ändringsförslagen.
Försvarsmaktens inställning till ändringarna i vapendirektivet är särskilt intressant med tanke på det uttalande som arméchefen, General Anders Brännström, nyligen gjorde. Brännström påpekade att Sverige kan befinna sig i krig inom enbart ett par år. Mot denna bakgrund är en sak uppenbar för mig: Sverige behöver förstärka sin försvarsförmåga, och varje EU-förslag som försvårar detta måste avvisas med bestämdhet.
Kristina Winberg (SD)
EU-parlamentariker