Den nya polska regeringen har fått många skopor ovett av det svenska mediala etablissemanget. Ingenting tycks numera så angeläget som att kritisera Polen. Men mer än att säga något om förhållandena i Polen, säger reaktionerna något om det monumentala massmediala hyckleriet.
Knappt hade den nya polska regeringen hunnit tillträda, innan redaktionerna i Stockholm och annorstädes spillde sitt bläck, för att kasta så mycket dynga på den som möjligt. Man menade att den var auktoritär och inskränkte yttrandefriheten. Detta skulle utgöra en fara för hela Europa. Det var nästan så att mediekonsumenterna hörde stöveltrampen i sina vardagsrum.
Vad har egentligen hänt? Den polska regeringen har försökt att påverka innehållet i Public Service. Är det något nytt? Nej, också tidigare regeringar har avsatt och tillsatt TV-chefer efter politiska preferenser. Det liberalt orienterade Liberala Medborgarplattformen använde sig gärna av Public Service för att sprida sin propaganda. Det är så Public Service fungerar i Polen, och ja, inte bara Public Service utan hela utnämningspolitiken. Men så länge liberaler ägnade sig åt det, var det ingen som protesterade.
Det är inte bara i Polen, det fungerar så. Också i Sverige fungerar det så. Förvaltningsstyrelsen som styr stiftelsen som äger Public Service-bolagen utses av regeringen på förslag av de politiska partierna, och består föga förvånande till en inte obetydlig del av avdankade politiker. Likaså i produktionsbolagens styrelser är det inte ovanligt med politiker, flera styrelseordföranden för SVT har exempelvis varit socialdemokrater.
Och denna politisering finns inte bara i Public Service. Hela utnämningspolitiken har använts framförallt av Socialdemokraterna, men också av borgerligheten, som en avstjälpningsplats för lojala politiker. Åtskilliga är de personer som oavsett formella meriter utsetts till myndighetschefer på grund av sin partibok. I dagarna funderar nog många över hur den närmast parodiskt inkompetente rikspolischefen har fått sitt ämbete. En viktig förklaring är nog att han, med Leif GW Perssons ord, är pålitlig sosse.
Att Sverige skulle vara auktoritärt på grund av politiseringen av Public Service eller av utnämningsmakten, har ännu ingen journalist, vågat hävda. Jag hörde heller ingen journalist klaga, när den kraftigt politiserade Högsta domstolen i Amerikas Förenta Stater åsidosatte juridiken, och genom en absurd tolkning av författningen, kom fram till att homovigslar skulle tillåtas.
Slutsatsen kan bara bli en: att ett politiserat myndighetsväsende är i sin ordning, när det är vänsterliberalt, och totalitärt, när det är konservativt. Så ser det mediala hyckleriet ut.
Simon O. Pettersson
Germanist och frilansskribent