Danska liberaler kräver tvåårig asyltimeout

Upphäv flyktingkonventionens regler i två år och använd den tiden till att omdefiniera begreppet ”flykting”. De miljarder som sparas på en asyltimeout ska i stället läggas på humanitärt bistånd i Syrien och närområdena. Det föreslår danska Liberal Alliance.

Enligt Danmarks statistik ansökte 21 000 personer om asyl i Danmark i fjol. En fortsatt ström av flyktingar på samma − eller högre − nivå kan på sikt på avgörande sätt förändra Danmark och de värderingar som präglar landet. En sådan utveckling säger Liberal Alliance, LA, ett bestämt nej till och partiet har nu därför kommit med förslag på åtgärder som visserligen är drastiska, men som icke desto mindre bedöms som nödvändiga.

Det mest uppseendeväckande är förslaget om att under två år sätta stopp för all asylinvandring och därmed helt enkelt åsidosätta FN:s flyktingkonvention, eller som den kallas Genèvekonventionen, som Danmark var första land att skriva under 1951. Dessutom vill LA ställa sig utanför de europeiska regler som är knutna till konventionen vilket skulle innebära att asylsökare avvisas vid gränsen utan möjlighet att söka asyl.
Under den period som konventionens regler är satta på stand-by ska den danska regeringen, enligt LA, sätta sig i spetsen för en sammanslutning av länder i Västvärlden, europeiska och andra, som vill ändra överenskommelsen − för det som gällde när konventionen såg dagens ljus är inte längre aktuellt, hävdar man.

Efter Andra världskriget kunde ingen föreställa sig att ”flyktingar från hela världen” skulle söka asyl i Europa, heter det i partiets förslag till åtgärder, där det också konstateras att det i samband med Balkankriget och upplösningen av det som tidigare var Jugoslavien var naturligt att de europeiska länderna tog ansvar för flyktingströmmarna. Men nu handlar det inte längre om européer utan om flyktingar från Mellanöstern och Afrikas horn och partiet ser det som en både klokare och effektivare lösning att ge dessa människor hjälp i konflikternas närområden.

”Det är bara genom att upphäva konventionerna som vi kan flytta hjälpen till närområdena”, skriver partiet, och pekar på att detta också kan förhindra att tusentals och åter tusentals människor ger sig ut på de långa och farofyllda resor som har kostat åtskilliga liv. Förutom att flyktingar numera reser mycket längre än tidigare verkar det, säger LA, som om innebörden av vad en flykting egentligen har ändrats. För de danska liberalerna är en flykting först och främst en person som är direkt och personligt förföljd. Att människor flyr av andra skäl som till exempel fattigdom och drivs av en längtan att skapa ett nytt och bättre liv är enligt partiet fullt förståeligt, men det primära måste vara att hjälpa de mest nödlidande på bästa och mest effektiva sätt. Och en viktig del av arbetet i den föreslagna koalitionen av länder är ta del av hur andra tolkar innebörden av konventionen jämfört med dansk praxis.

”Personligt förföljda ska naturligtvis kunna söka och få asyl, men konfliktdrabbade ska hjälpas lokal − och det ska reglerna och tolkningen av dem avspegla”, heter det vidare i LA:s utspel.
Samtidigt som partiet vill se att asylsökare avvisas vid gränsen föreslår man att Danmark frivilligt tar emot ett kraftigt ökat antal FN-kvotflyktingar − från dagens 300 till 4 000. Även om det är en ökning med 3 500 är det i alla fall betydligt färre än de asylsökande som landet kan vänta de närmaste åren. Och här finns det rejält med pengar att spara − medel som då i ställer kan läggas på hjälp i konflikternas närområden.

Med hänvisning till en sammanställning från justitiedepartementet, daterad september 2014, kostar varje asylansökande de danska skattebetalarna bara under den tid som ansökan behandlas 194 000 kronor, nästan 240 000 i svensk valuta. Om personen i fråga sedan beviljas asyl stiger utgifterna ytterligare och för innevarande år plus nästa beräknas nytillkomna flyktingar kosta Danmark cirka sex miljarder. Det är utgifter för bland annat behandling av ansökningar, inkvartering med mera vilket då ska jämföras med att en person som finns i de flyktingläger som Danmark är med och ger bidrag till kostar 3 100 kronor om året. Dessa pengar täcker kostnaderna för FN:s flyktinghögkommissariats administration, skydd av lägret plus världslivsmedelprogrammets utgifter för mat.

Att lägga mer pengar på hjälp i närområdena betyder, slår LA fast, att man mycket snabbt kan göra en betydelsefull humanitär skillnad. Det skulle först och främst gynna de som svälter i Syrien och som har svårt att få hjälp. Inte minst skulle insatser kunna göras i de läger där flyktingarna plågas av undernäring och sjukdomar och förutom satsningar på basal hälsovård skulle man också kunna garantera att de barn, som i åratal tvingas bo i läger i närområdena, kan få gå i skolan.
− På det viset kan vi stärka de kommande generationer av syrier som nu väntar på att kunna leva ett vanligt liv i fred, skriver Liberal Alliance.

Något större gehör för tankarna har partiet dock inte fått. Det är bara Dansk Folkeparti som ställer sig bakom utspelet, med den reservationen att det förslagna antalet kvotflyktingar är lite i överkant. Regeringspartiet Venstre har i och för sig tidigare mycket klart sagt att man är villig att titta närmare på konventionerna, både när det gäller utformning och implementering, men till dagstidningen Berlingske säger Marcus Knuth, talesman i integrations- och invandringspolitiska frågor, att det är något som man inte kan göra ”från en dag till en annan.”
− Och det tror jag inte heller att Liberal Alliance skulle föreslå om man hade regeringsansvar, tillägger han.
Radikale venstre gör, liksom Socialdemokraterna, helt tummen ner för förslaget och till kören av kritiska röster sällar sig också Jonas Christoffersen, direktör i Köpenhamnsbaserade Institutet för mänskliga rättigheter, som till tidningen säger sig vara ”djupt bekymrad över att centrala politiska aktörer försöker lösa problemen genom att trassla sig ur juridiska regler”.

Men Simon Emil Ammitzbøll, gruppordförande för Liberal Alliance, håller fast vid partiets förslag, kritiken till trots:
− Vi är rädda för att det internationella systemet med konventioner bryter samman om vi inte gör något drastiskt nu. Vi måste erkänna att det finns ett aktuellt problem i förhållanden till om de europeiska samfunden ska kunna skydda sig själva och överleva som liberala, humanistiska demokratier, säger han till Berlingske.