Antingen tar ni emot de av era egna medborgare som har nekats asyl i Tyskland eller så mister ni u-landsbiståndet. Det budskapet riktar den tyske vicekanslern Sigmar Gabriel till bland andra Irak och Somalia.

På bara de senaste månaderna har Tyskland fått se att kraftigt ökat antal asylsökande från Algeriet och Marocko, vilket Samtiden också har redogjort för. Chansen att nordafrikanerna ska få sina ansökningar godkända är emellertid små, för att inte säga obefintliga, inte minst för att Tyskland nu också ska klassa både Algeriet och Marocko som säkra länder.

Men samtidigt gör gällande regler det i princip omöjligt att utvisa och skicka hem personer som har avvisats. Ett antal länder, till exempel Somalia och Irak, liksom flera nordafrikanska länder, tillåter nämligen bara att en medborgare kan returneras om vederbörande själv går med på det. Det innebär att många som fått avslag på sin asylansökan kan vägra att åka hem och så bli sittande i något europeiskt asylcenter i åratal.
Detta menar socialdemokraten Sigmar Gabriel, som förutom att han är Tysklands vicekansler, också är näringslivs- och energiomställningsminister samt partiledare för Sozialdemokratische Partei Deutschlands, SPD, är fullständigt uppåt väggarna.

− Det kan inte vara rätt att man tar emot utvecklingsbistånd, men att man inte vill ta emot de egna medborgare som av oss har nekats asyl eftersom de inte har haft giltiga skäl att fly från hemlandet, säger han enligt den internationellt mycket välrenommerade tidningen Frankfurter Allgemeine i en intervju med ARD, Arbeitsgemeinschaft der öffentlich-rechtlichen Rundfunkanstalten der Bundesrepublik Deutschland.
Sigmar Gabriels uppfattning är att tyskt bistånd endast ska gå till länder som är ”så fair” att de tillåter avvisade medborgare att resa hem igen. Det är, menar han, grunden för ”allt näringslivssamarbete” och öppnar därmed för att det ekonomiska stödet till länder som sätter sig på tvären ska kunna skäras i.

Tyskland är inte det enda land i Europa som kan tänka sig en sådan åtgärd. I Danmark har man liknande tankegångar och i höstas lät integrationsminister Inger Støjberg förstå att regeringen inte är främmande för att använda u-landsbistånd som ett vapen för att sätta press på länder som vägrar att ta emot avvisade asylansökare.
− Några av de länder som det är problem med, tar ju emot danskt bistånd och vi i Venstre har sagt att vi är redo att använda biståndet som ett redskap, sa den danska ministern i oktober, enligt Politiko.

I Tyskland, som under fjolåret tog emot över en miljon flyktingar och migranter, ökar pressen på regeringen – och inte minst landets förbundskansler Angela Merkel – för i princip varje dag som går: flyktingkrisen måste helt enkelt lösas. Die Welt talar till och med om att ”Mutti” Merkels tid som ”Kanzlerin” kan vara räknade. I mars kommer, enligt alla experter, antalet flyktingar och migranter att öka igen, för då har stormarna på Egeiska havet bedarrat och vintern har släppt sitt grepp om Balkan. I mars hålls också val till flera delstatsparlament – och då, om inte förr, kan det visa sig att Merkel har fått betala ett mycket högt pris för sin milt sagt generösa flykting/migrantpolitik.

Den senaste i raden av tyska toppolitiker att kräva en lösning på krisen och en hårdare kurs av förbundskanslern är Edmund Stoiber, ministerpresident i Bayern mellan 1993 och 2007, tillika tidigare ordförande för CSU, Merkels systerparti. Till Süddeutsche Zeitung säger han att han gärna ser att Tyskland stänger sina gränser fullständigt:
− För annars kommer det att få katastrofala följder för Tyskland och för Europa, tillägger han.
Nyårsnattens händelser i flera tyska städer, inte minst i Köln, har på intet sätt minskat trycket på Angela Merkel. Flera av de män som har gripits, misstänkta för sexuella övergrepp på flera hundra kvinnor, har identifierats som asylansökare från just Nordafrika – länder som Sigmar Gabriel nu skärper tonen mot.