Snöbollen är i rullning – Schengens tid är förbi

Alla torde nu ha förstått att migrationen det senaste året skapat, en för Sveriges del, helt ohållbar situation. Den folkvandring vi sett genom Europa till vårt land har slagit alla rekord.

Framförallt gäller detta för gruppen ensamkommande barn, de flesta unga män från Afghanistan, som tagit sig ända hit. Sverige tog 2015 emot närmare 40 000 ensamkommande, en ökning med drygt 400 procent mot föregående år. Hur ska vi kunna ordna boende åt dessa pojkar, med allt vad det innebär? Hur ska vi kunna erbjuda dem gode män, utbildning, sjukvård och arbete?

Kostnaden för en ensamkommande pojke beräknas vara cirka 1900-6000 kronor per dygn, så även den mest naive statsminister kan räkna ut att dessa summor inte bara finns, utan att vi måste belasta den svenska budgeten med ofantliga summor. Naturligtvis sker detta på bekostnad av våra redan så ansträngda välfärdssektorer.

Jag måste dock medge att jag är lättad över att regeringen äntligen har dragit i handbromsen och infört ID-kontroller för alla inresande som kommer via Danmark. Det tackar jag för! Frågan blir snarare hur länge vi kan behålla dessa kontroller. Mindre än 24 timmar efter införandet av kontrollerna har både Danmark och Tyskland infört liknande åtgärder, så vad händer nu? Den stora skaran av migranter fastnar i Österrike istället. Återstår att se hur lång tid det tar innan även denna medlemsstat inför ID-kontroller?

Borde inte våra svenska politiker agera kraftfullt redan idag och verkligen visa att de insett vad roten till folkvandringen är? Vi Sverigedemokrater har hela tiden har hävdat att hjälp på plats och i konflikternas närområden är det enda sättet att hantera migrationsflödet. Då kan vi också hjälpa de verkligen behövande, de riktiga flyktingarna, som nu sitter fast i läger och inte kan ta sig vidare. Detta innebär inte att vi ska stänga våra gränser utan att vi ska fortsätta att ta emot kvotflyktingar och fortsättningsvis också rekommendera de andra medlemsstaterna att göra detsamma.

Det har länge pratats högt och brett om att EU måste ta till krafttag och att vi gemensamt ska lösa problemet dagens folkvandring, men efter att ha suttit i maktens korridorer i ett och ett halvt år vill jag påstå att det är mycket prat och lite verkstad. Alltfler medlemsstater har redan sagt sitt och vill inte ha den fördelningsmekanism som EU-kommissionen vill införa, om så än med tvång om vite.

Under processen, som pågått sedan sommaren 2015, har det beslutats att 160 000 flyktingar ska omfördelas mellan de 28 medlemsstaterna. Jag kan konstatera att hittills har man bara lyckats att fördela 158 stycken, varav Sverige tagit 20. Detta samtidigt som vår naive statsminister vädjar till kommissionens Donald Tusk att ta tillbaka 25 000 migranter ifrån Sverige. Jag tar mig för pannan! Med denna början på året så ska det bli mig ett sant nöje att få följa utvecklingen i EU och se vad som kommer hända i vår omvärld under 2016. Vi har presidentval i USA och möjligen en folkomröstning i Storbritannien att se fram emot.

Får vi se ett kombinerat Brexit-Swexit?

Kristina Winberg (SD), Europaparlamentariker