Många har drabbats av känslan att det råder en slags skymning i Sverige. Mycket av det vi ser och hör från politiken, media, myndigheter och institutioner stämmer inte med verkligheten samtidigt som rena mörkningar blivit allt vanligare.

Allt i syfte att dölja sanningen om inte minst massinvandringens problem. Verkligheten har tillåtits trängas tillbaka av masker, lögner, halvsanningar och offentliga skådespel. Gränsen mellan information och rapportering å den ena sidan samt politisk eller ideologisk aktivism å den andra sidan har suddats ut. Rena mörkningar är en variant på samma skymningstema.

Att unga män från muslimska länder i Nordafrika och Mellanöstern i många fall har noll respekt för västerländska kvinnor är väl bekant men får inte sägas. Nyårsnatten i Köln gav upphov till inte färre än 500 anmälningar för sexuella trakasserier och närslutna brott i form av stölder, hot mm. Polisen negligerade övergreppen. Enligt Der Spiegel har 19 personer identifierats och gripits. Av dessa var 10 asylsökande medan 9 uppehöll sig illegalt i Tyskland.

Något liknande skedde i Stockholm i somras där flickor och unga kvinnor utsattes för organiserade och systematiska trakasserier. Polisen hade dock mage meddela att ”allt gått lugnt till”. Dagens Nyheter som fick tips om händelserna av minst två källor valde även de att mörklägga händelsen. Sedan poliser klart ut sagt att man ombetts att tala tyst om sextrakasserierna för att inte gynna Sverigedemokraterna som under flera år varnat för följderna av massinvandring, särskilt från muslimska primitiva länder i framför allt Nordafrika och Mellanöstern, ja då var skandalen ett faktum. Det finns ju mycket som talar för att förövarna i Sverige har ungefär samma bakgrund som de i Köln.

Rikspolischefen, Dan ”Babyface” Eliasson, gjorde ett yrvaket och besvärat intryck då han tvingades svara på frågor angående skandalen när han bevistade Folk- och Försvarskonferensen i Sälen. Han förnekar naturligtvis emfatiskt att han som chef för Sveriges polis på något sätt uppmuntrat mörkning av brottslighet i syfte att inte gynna Sverigedemokraterna. När reportern påminner om att Eliasson sagt att han blir spyfärdig när han ser Jimmie Åkesson slår Eliasson ifrån sig. Det var ju då det, då han var generaldirektör för Försäkringskassan men nu är han ju chef för polisen och därmed har tydligen alla fördomar och politisk ”bias” runnit av den impregnerade polisuniformen.

Låter det trovärdigt? Det påminner om den franske presidenten Mitterrand (ingen som helst jämförelse i övrigt) som var en utsökt hycklare. Han hoppade av Vichyregimen när han såg vartåt det barkade med Nazityskland och blev socialist. En journalist frågade vid tillfälle hur socialismen gick ihop med hans katolicism? Mitterrands exemplariskt hycklande svar var; ”Jag föddes som katolik, jag kommer att dö som katolik. Men tiden däremellan!”

Mörkningarna i Sverige har i många fall lyckats då det inom det politiska etablissemanget och media rått enighet om att Sverigedemokraterna måste stoppas om så till priset av raserad ekonomi och moralisk bankrutt.

Aftonbladets ledarskribent Karin Pettersson håller den röda fanan högt och ansluter sig med hull och hår till skrymtarnas skara. Hon skriver på ledarplats bl.a. ”För alla oss som i åratal har diskuterat hat, hot och våld mot kvinnor är detta egentligen en mycket välkommen debatt”. Vad hon vill säga är att hon tillhör de goda, den moraliska eliten men vad menar hon med ”egentligen”? Hon fortsätter; ”Många verkar egentligen intresserade av att ha debatten som tillhygge för något helt annat”.

Pettersson insåg naturligtvis att skandalen skulle kunna användas mot henne då hon tillhör den odemokratiskt sinnade grupp som bidragit till den svenska ”mörkningskulturen”. Anammande devisen; ”anfall är bästa försvar” hävdade nu Pettersson att hon inte kände sig träffad utan ”egentligen” välkomnade debatten. Ett retoriskt knep helt enkelt.

Och så den endemiska kopplingen till Sverigedemokraterna (SD), partiet som varit och är kritiskt till den svenska invandringspolitiken. När Sverigedemokraterna nu försvarar de utsatta kvinnorna avfärdas de som ”självutnämnda jämställdhetsvänner” av Pettersson.

Det tragiska är att det är bland andra hon som har gjort mörkläggningar möjliga. Hon är delansvarig för det ytterst allvarliga problemet att svenska folket desinformeras i frågor kring invandringen och dess följdverkningar.

Inte nog med detta, Pettersson har fyra goda råd att komma med;

1. ”Se betydelsen av” att kränkningarna blev kända och se till att polisen inte agerar på samma sätt igen” (Snömos)

2. ”Bejaka och lyssna” på flickornas vittnesmål (Snömos)

3. ”Fundera på” hur dessa kvinnors trygghet kan säkras. (Självklarhet)

4. Vägra låta debatten kidnappas av kvinnohatare som klätt sig i en jämställdhetskostym! (Oförskämt)

Ja, vi får väl reciprokera och kalla Karin Pettersson för en hatare av svenska män som liksom det politiska etablissemanget i stort fått SD på hjärnan.

Den stora förtrytelsen, Pettersson tillhör förtrytelsens skola, har endast att göra med en sak. Trots ivriga, för att inte säga desperata, försök under många år att ”hugga ned” SD har ett samordnat etablissemang misslyckats. När det nu visar sig att SD haft och har rätt i sin oro över konsekvenserna av massinvandringen från framför allt Nordafrika och Mellanöstern blir grämelsen så stor att argument ersätts med invektiv, luftblåsning och självförhärligande. Pettersson är en klockren representant för de som deltagit i mörknings- och desinformationskampanjer för att föra folket bakom ljuset.

Utrikesminister Margot Wallström har dock receptet för problemets lösning, Nämligen att informera de unga muslimerna om den svenska kvinnofriden med månghundraåriga anor. Som uttrycket säger; Ibland är det bra om det som kommer ut ur munnen eller pennan först tillåts passera hjärnan. Frågan är om det skulle hjälpa Pettersson och Wallström. Det är hög tid att få en ny regering.

Olof Hedengren