Att Donald Tusk höjer rösten och varnar för risken att Schengen-samarbetet står inför ett möjligt sammanbrott är allvarligt. Det menar en ändå inte överraskad Marlene Wind, professor i Köpenhamn.

Som Samtiden i tidigare publicerad artikel har berättat, hissade EU-presidenten Donald Tusk varningsflagg när han på tisdagen talade i EU-parlamentet i Strasbourg. Om EU-länderna inom två månader inte har tagit sig samman och fått flyktingkrisen under kontroll, riskerar Schengen-samarbetet och den fria rörligheten att vara en saga blott, var det kärva budskapet från Tusk.

Hans skarpt formulerade budskap kom på inte sätt oväntat för Marlene Wind, professor vid Center för europeisk politik vid universitetet i Köpenhamn.
− Schengen är de facto satt ur kraft. Det fungerar inte som förr, säger hon till danska TV2 Nyheder och pekar på att Sverige, Danmark och Tyskland redan har infört gränskontroll och kräver att inresande ska kunna visa upp pass eller id-handlingar.
Så – därför är hela systemet i verkligheten satt på stand-by, och den danska professorn ger Tusk helt rätt när han säger att samarbetet är under press.

Den 17 och 18 mars ska EU:s stats- och regeringschefer samlas till toppmöte och högst på agendan står då – än en gång – det kraftiga inflödet av flyktingar och migranter till Europa. Enligt den danska tv-kanalen är det mer än troligt att även detta möte kommer att blottlägga hur djupt oeniga medlemsländerna är om hur dessa människomassor ska hanteras.
Just därför finns det också goda skäl till att den tidigare polske premiärministern har laddat med skarp verbal ammunition, menar Marlene Wind, vars uppfattning det är att det först och främst de central- och östeuropeiska medlemsländerna som var målet för Tusks uppsträckning. Inte minst har ju Ungern vid ett flertal tillfällen ställts vid skampålen och fått ta emot ett rejält antal skopor ovett för – som det har hetat – landets ovilja att bidra till att lösa den kris som den massiva tillströmningen av flyktingar och migranter har framkallat i unionen.

Och detta betecknar Marlene Wind som ”mycket allvarligt”:
− Det finns länder i Öst- och Centraleuropa som helst inte vill se skuggan av en muslim innanför landets gränser och de ställer inte heller upp för att ta sin solidariska del av uppgiften med flykting- och migrantkrisen, säger hon.
Professor Wind pekar dock på att det finns en del verktyg som EU-kommissionen och Europeiska rådet kan ta till för att tvinga de bångstyriga syskonen i EU-familjen till underkastelse och som exempel tar hon pengar. Att helt enkelt stoppa utbetalning av lantbruksstöd och regionala medel tills att länderna kommer på andra tankar vore, menar hon, en väg att gå. De pengar som man på det sättet sparar kunde i stället användas i de länder som faktiskt tar sitt ansvar, är hennes förslag.
− Det är naturligtvis en sista utväg, men det kan vara idé att antyda den som ett hot, säger hon.

Marlene Wind framhäver att konsekvenserna av ett kollapsat Schengen skulle bli enorma. För det kommer då inte bara att handla om att passet ska visas upp när man vill in i ett annat EU-land. Hon bedömer att ett sammanbrott kommer att leda till ”en enorm förlust av arbetsplatser, tillväxt och välfärd”, men konstaterar dock att konsekvenserna blir mindre oöverskådliga om brottet bara är tillfälligt.
En central del av Schengen-samarbetat är – förutom att man har slopat passkontrollen vid de inre gränserna – ökat polisiärt och rättsligt samarbete.