Den borgerliga ledarskribenten Per Gudmundsson har halvt på skämt halvt på allvar myntat begreppet ”nattvandrarstat”.
Det är en parafrasering på den nyliberala visionen om nattväktarstaten, en statsmakt som är begränsad till upprätthållandet av lagarna och inre och yttre säkerhet. Det är en stat som vakar över dig på natten – därav namnet – men i övrigt inte lägger sig i medborgarnas liv.
Nattvandrarstaten är nattväktarstatens raka motsats. Där har statsmakten expanderat långt bortom sina kärnuppgifter och lägger sig i detaljer i medborgarnas liv. Men det väsentliga klarar nattvandrarstaten inte längre av att sköta.
Vid första anblick kan begreppet framstå som raljant, men flertalet händelser i närtid tycks bekräfta dess relevans. Låt mig ta två exempel.
Blekinge tingsrätt friade i förra veckan en bosnisk man för olovlig körning. Mannen hade stoppats av polis utan körkort. Körkortet hade han tappat bort, hävdade han. Men han vägrade bevisa att han verkligen hade ett utländskt körkort. Trots det friades han.
I förra veckan greps en 21-årig tunisisk medborgare efter att ha misshandlat och spottat på en svensk småbarnsmamma vid Gamla stans tunnelbanestation i Stockholm. Mannen befann sig illegalt i Sverige. Redan 2013 blev han utvisad ur landet men kunde redan efter tre månader i Norge problemfritt ta sig tillbaka till Sverige.
I det första fallet ser vi exempel på hur lagen används olika mot olika människor. En svensk kan inte köra bil körkortslöst, men enligt domen i Blekinge kan illegala invandrare och invandrare som väntar på sin asylprövning göra det. Att illegala invandrare sedan 2013 har rätt till sjukvård på bättre villkor än svenskar och legala invandare är ett annat exempel på samma fenomen. Sverige måste vara ett av få länder i världen där medborgarskap leder till sämre service och färre förmåner visavi det offentliga än för icke-medborgare och illegala invandrare.
Det andra fallet vittnar om en allmän respektlöshet mot våra lagar från myndigheternas sida. Man kan ställa sig frågan: vem ska bry sig om lagarna om inte ens myndigheterna gör det. Varför går det inte att verkställa en utvisning så att den utvisade verkligen är utvisad?
Det är inte lätt att hitta förklaringar till statsmaktens självkastrering. Kanske har det att göra med spridningen av postmoderna uppfattningar där lagen ses som en hållning i mängden, inte särskilt viktig att upprätthålla? Mer troligt är att statsmakten är smittad av vår tids ideologiska farsoter och helt enkelt inte vill ”diskriminera”, vara ”rasistisk” eller förtyckande.
Resultatet blir oavsett ett och samma: en statsmakt på dekis som inte tar lagen på allvar. Men någon kommer att upprätthålla lag och ordning även om inte staten gör det. Medborgargarden lär bli en vanligare syn runt om i Sverige.