Lördagen den 9 januari demonstrerade några hundra personer mot ID-kontrollerna vid tågstationen på Kastrups flygplats. Vissa av demonstranterna vägrade att visa sina handlingar. Dessa hann dock inte orsaka den önskade störningen i trafiken utan fördes snabbt bort av polis.
Den miljöpartistiske kommunpolitikern Stellan Lindell var initiativtagare till demonstrationen. Enligt en intervju i Aftonbladet samma dag hoppades han att den skulle bli startskottet till fler aktioner mot regeringens migrationspolitik.
”Det känns bra i magen”, sa han. ”Jag hoppas att det ger ringar på vatten och att detta blir startskottet på en ny folkrörelse. Nu hoppas jag på ett större folkligt motstånd mot id-kravet.”
Hur det icke-existerande ”folkliga motståndet” ska bli större framgår inte. Det som inte är stort kan ju inte blir större. En nyligen publicerad Sifo-undersökning visar att en ganska stor majoritet av svenska folket stöder kontrollerna. Och den minoritet som är emot är inte emot för att de tycker att Sverige ska ta emot fler asylsökare utan för att kontrollerna stör trafiken.
Stellan Lindell lever i någon slags bubbla där hans egna ytterkantsåsikter är ”folkliga”. Hur kan man ha en så skev bild av opinionen? Jag tror att det dels beror på medierna, som så uppenbart drivit en agenda. Man talar mest om kritik mot ID-kontroller, mycket mindre om stöd.
Men det beror också vilka som vågar yttra sig. Även om medierna skulle vilja ha tag på någon som stöder kontrollerna kanske han eller hon inte skulle vilja uttala sig. Jag talar alltså om den infama åsiktskorridoren: det faktum att man visserligen får säga vad man vill, men till ett orimligt högt pris.
Låt oss säga att Stellan Lindell sitter vid något kaffebord och gnäller över ID-kontrollerna. Han får medhåll av en annan kaffedrickare. De andra fyra som inte håller med är tysta. De kanske är rädda för att Lindell ska brusa upp och kalla dem rasister, fascister eller allmänt hiskeliga. I en sådan mobbingkultur hamnar lätt mobbarna i en mental bubbla.
På Facebook kom jag i diskussioner med en och annan ID-kontrollskritiker som utgav sig för att vara ”vanliga, arga skåningar”. Vi här i Skåne vet minsann hur det är och ni som bor i Stockholm inte ska komma här och så vidare. När jag granskade deras profiler visade det sig att dessa vara långt ifrån vanliga skåningar utan ytterkantsaktivister i Ingen människa är illegal. Vanliga skåningar stöder kontrollerna, visar Sifo-undersökningen.
Det finns alltså inget folkligt motstånd mot ID-kontrollerna. Däremot finns det ett stort, folkligt missnöje med den havererade migrationspolitiken.
Mohamed Omar