Den 27 januari 1945 befriades förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Varje år denna dag minns vi Förintelsen och hedrar offren. Efter andra världskriget växte ett nytt, demokratiskt Europa fram som gjorde upp med sitt mörka förflutna. Antisemitismens demoner skulle drivas ut och ersättas av upplysning och tolerans.

Men idag har dessa demoner kommit tillbaka, fast i en ny skepnad. Det stora hotet mot judarna kommer inte längre från nazister utan från islamister. Risken att nazister ska vinna inflytande i väst är väldigt liten. Det är en utskämd och död ideologi. Men det betyder självklart inte att vi ska strunta i den. Hitler är dock mycket mera populär i arabvärlden än i västvärlden. Den arabiska översättningen av Mein Kampf är en storsäljare.

Det paradoxala är att det är det nya Europas tolerans mot andra religioner och kulturer som har möjliggjort den nya antisemitismen. Det är i skydd av vår religionsfrihet och vår mångkulturalism som islamister har kunnat etablera sig i Europa och sprida sina antisemitiska idéer.

Opinionsundersökningar visar att antisemitismen är utbredd i muslimska länder. Och muslimer som kommer till Europa bär i många fall med sig samma tankegods. Vad beror den islamiska antisemitismen på? Det är ett sätt att skylla sina tillkortakommanden på andra. När islamister får frågan varför de inte har lyckats bygga något fungerande samhälle svarar de att det beror på den judiska konspirationen. En annan anledning är den negativa skildringen av judar i islams texter.

När jag var muslim var antisemitismen ständigt närvarande. Nu ser jag nyktert på saker och ting. Jag tror inte på konspirationer och jag söker rationella förklaringar. Nu kan jag se att religiösa dogmer håller tillbaka utvecklingen i islamiska länder. Förbudet att öppet kritisera religionen gör att man måste gå runt problemet och istället tillgripa konspirationsteorier.

När vi minns Förintelsen bör vi betänka att judarna i Israel befinner sig under belägring. De lever mitt i en fientlig arabvärld. Imamer uppviglar sina anhängare till att sticka ner judar med kniv. Så länge Israel finns påminner det de omkringliggande arabstaterna om sina tillkortakommanden. Det väcker avundsjuka.

Och tyvärr lever judarna under nästan belägringsliknande förhållanden även i Europa. Den islamiska och arabiska, antijudiska propagandan är global. Den når till varje arabiskt hem som har en parabolantenn eller en Internetuppkoppling. Hets mot judar är vanlig i arabisk teve. Jihadister har attackerat judar vid ett flertal tillfällen, särskilt i Frankrike. Soldater vaktar Frankrikes synagogor.

En undersökning av den muslimska opinionen i Storbritannien visade att bara 34 procent trodde att Förintelsen hade ägt rum, en fjärdedel hade aldrig hört talas om den. I Sverige deltar inga moskéer i högtidlighållandet av Förintelsens minnesdag. De håller sig undan.

Trots den svåra situationen i Israel med ständiga terrorattacker valde nästan 10 000 judar att utvandra från Europa till Israel. Det är inget bra betyg åt oss. Vad ska vi göra? För det första måste det finnas en medvetenhet om problemets existens och omfattning, sedan måste vi sätta oss ner och prata om vad vi ska göra med denna nya verklighet, nämligen att Europa 70 år efter Förintelsen har en icke obetydlig del av befolkningen som hyser ett hat mot judar jämförbart med nazisternas. Och denna grupp är inte isolerad utan en del av en större, global rörelse.

Kommer vi att kunna påverka dem? Vad gör starkast intryck: lektionerna om Förintelsen i den svenska skolan eller de antisemitiska predikningarna i moskén? För att inte tala om den islamiska och arabiska, antisemitiska propagandan som sköljer över dem via Internet och satellitteve och kontakter med vänner, familj och religiösa ledare i hemländerna.

Mohamed Omar