I veckan har vi fått rapporter från det årliga evenemanget som går under det folkliga namnet ”Folk och försvar”. Tanken är att folket ska vara med i samtal om försvaret, om säkerheten eller om neutraliteten.
Syftet att göra försvaret till en angelägenhet för hela Sverige är bra. Att värna sitt land kan aldrig reduceras till en liten klick specialutbildade yrkessoldater. Årets upplaga har varit upptagna med fred- och säkerhetsfrågor med många bottnar.
1. Behöver försvaret ökade resurser för att skydda Sverige vid ett angrepp utifrån?
2. Kan säkerhet uppnås utan allians?
En allians innebär en minskad rörelsefrihet, men om den är grundad på värderingar som gillas kan det ge ökad kraft i rätt riktning. Det finns idag enligt min mening inte någon allians som kan bidra till ökad säkerhet för Sverige eller som verkar i en riktning som bidrar till en mindre konfliktfylld värld. Vår säkerhet måste som alltid vila på tilltron till vår samlade kraft.
En fråga som fick för litet utrymme i årets upplaga av Folk och försvar är värnpliktens återinförande. Vårt yrkesförsvar har visat sig ha svårigheter att rekrytera och behålla personal. En allmän värnplikt kommer att utgöra ett viktigt komplement till ett haltande yrkesförsvar. Att helt återställa den gamla ordningen är emellertid inte en bra lösning. Den tekniska utvecklingen inom försvaret är omfattande och kraven på kompetens eller kunskap ökar. Det är inte rimligt att inkallade pliktsoldater under en begränsad tid kan uppfylla kraven. Det har härtill alltid funnit vapenslag som krävt yrkesmilitärer: flyget, marinen m.m.
Att Sveriges mest försvarsvänliga parti inte får en inbjudan till konferensen är olyckligt. Det är det s.k. Folkrörelse Sverige som mobiliserar och att då inte bjuda in Sveriges snabbast växande och mest vitala folkrörelse är minst sagt märkligt. Definitionen av en folkrörelse är inbäddad i ordet. Det är folk i rörelse, ideellt aktiva människor från samhället i sin helhet. Få av de organisationer som är representerade på Folk och försvar lever upp till definitionen. De har stelnat och förvandlats till byråkratier utan livsluft. Den lilla klick som befolkar styrelser är emellertid genomsyrade av politisk korrekthet och har en hög ”moralisk” svansföring. För de är det en bjudande plikt att fördöma Sverigedemokraterna och i värsta fall medvetet sprida lögner om Sveriges mest vitala politiska kraft.
Folk och försvar består således inte endast av en samling personer som är där för att låssas föra samtal underifrån, de förnekar att ordet folk står för något annat än en juridisk abrovink. De vill dessutom utvidga begreppet folk till att omfatta även människor som fått asyl, men som ännu inte är medborgare och de som går längst i PK-träsket menar att alla som befinner sig i Sverige tillhör vårt folk.
För mig är Sverigedemokraterna en folkets rörelse i ordets rätta bemärkelse. I min kommunavdelning har vi en utmärkt styrelse och ordförande, en engagerad medlemskader och ett driv som jag inte kan se som annat än folk i rörelse. Sverigedemokraterna vill inte heller devalvera betydelsen av begreppet folk eller svenska folket. För att blåsa nytt liv i Folk och försvar är det hög tid att bjuda in Sverigedemokraterna.
Uffe Hansen