7   +   3   =  

Björn af Kleens artikel ”Den nya högern ett eko från trettiotalet” (DN 19/12) innehöll inte mycket av intresse. En mängd personer och företeelser blandades samman utan tillstymmelse till analys (påtaglig är också mängden av rena trivialiteter – vem intresserar sig för William Hahnes högskoleprovsresultat eller för Tino Sanandajis eventuella kärleksrelationer?). Informationsvärdet tycks vara närmast noll. En uppgift, som af Kleen inte närmare verkar reflektera över, fick mig dock att sätta kaffet i vrångstrupen. Den tycks innebära att den akademiska friheten i Sverige är ett minne blott.

Uppgiften kommer i sammanhang med en av de många personer som ”namedroppas” i artikeln, idéhistorikern Jan Olof Bengtsson. Det heter: ”Jan Olof Bengtsson undervisade vid Lunds universitet en gång per termin fram till våren 2015 då hans ideologi uppdagades, enligt prefekten”. Detta tycks sannerligen häpnadsväckande. En person som tidigare ansetts kompetent att undervisa har plötsligt avskedats, då han har fel åsikter. Detta skulle innebära att den akademiska åsiktsfriheten är avskaffad. af Kleen kommenterar inte saken ytterligare, för honom tycks det självklart att det inte finns någon akademisk åsiktsfrihet.

I själva verket är det dock något verkligt uppseendeväckande. Universitetens frihet skakas i sina grundvalar, och tanken går till totalitära stater, där universiteten omstöpts till propagandaorgan.

Vilka åsikter är det då som Bengtsson uttryckt som förorsakat en så extrem sanktion? I af Kleens artikel framhävs, medelst selektiv och tendentiös citering, att han kritiserat en del judiska organisationer och personer för att befordra den politiska korrektheten. Detta kan man bestrida eller hålla med om, men det är inget som bör påverka en akademisk karriär. Om man tycker det, är man en principiell motståndare till akademisk åsiktsfrihet.

Bengtsson bekräftar i en kommentar på sin blogg, ”Lunds universitet och min ideologi” (20/12), att han inte längre tillåts undervisa vid Lunds universitet. Den officiella förklaringen var först en ny regel om att man inte bör ta in utomstående föreläsare. Privat har dock hans politiska åsikter framförts som skäl, och när nu prefekten offentligen erkänner detta har det gjorts officiellt. Man erkänner öppet att den akademiska friheten är avskaffad vid Lunds universitet.

Det spelar ingen roll, om Bengtsson hade varit en fullfjädrad antisemit (vilket inte alls är fallet; han har bara kritiserat vissa organisationer och individer). Akademisk åsiktsfrihet gäller fullständigt eller inte alls.

Ingen har heller mig veterligt klagat på hans undervisnings kvalitet. Att den skulle vara ovetenskaplig eller ideologiskt styrd i något avseende. Hans kompetens kan inte heller sättas i fråga. Han har en doktorsexamen från Oxford och hans avhandling blev internationellt uppmärksammad i en utsträckning som verkligen är ovanlig för svensk humaniora (ja, en amerikansk vetenskaplig tidskrift ägnade den ett helt temanummer). Vidare har han flera publikationer i internationella vetenskapliga tidskrifter och encyklopedier, och deltar regelbundet i internationella konferenser. Hans kompetens är oomtvistlig. Det enda som kan, och som nu sker, ifrågasättas är hans åsikter.

Anmärkningsvärt är dock inte bara att detta har skett, utan att det kan stå i en av Sveriges största morgontidningar utan att någon reagerar på det. Ingen opinionsbildare tycker att det är värt att uppmärksamma att ett av Sveriges mest välrenommerade och äldsta universitet agerar på ett sätt som anstår diktaturstater. Rektorn för Lunds universitet underlåter att göra det som borde vara självklart i detta fall – att ta prefekten i örat och offentligen ta avstånd och be om ursäkt för agerandet. Uppenbart är denne inte bekymrad över att Lunds universitets anställda nu vet, att de ifråntagits sin åsikts- och yttrandefrihet.

Den akademiska åsiktsfriheten är avskaffad och ingen bryr sig.

Simon O. Pettersson
Germanist och frilansskribent